Jo hejsan.
Vet inte riktigt vad jag vill ha för svar på det här, jag känner nog mest för att skriva av mig bara. Men om ni har några tankar eller förslag bara skriv.
Jag och min flickvän har varit tillsammans i ca 22 månader, alltså snart två år. Det var min första och hittils enda förälskelse. För min del varade den dock bara ca 2 veckor in i förhållandet eftersom att hon sårade mig ganska snabbt. Resten av första halvåret var en emotionell berg- och dalbana som jag nu i efterhand inte skattar sådär speciellt högt.
Nu däremot känner jag mig för det mesta bergsäker på mina känslor för min flickvän. Jag älskar henne mer än vad jag någonsin hade trott var möjligt, även om det numera är en nöjd- och trygghetskänsla jag får av att vara med henne, och inte förälskelsens eufori, även om den också återkommer då och då.
För cirka en vecka sedan släppte dock min flickvän ur sig några grejer som verkligen sårade mig. Hon sade att hon vill åka och festa en vecka ensam med sina tjejkompisar eftersom att hon "känner sig så låst med pojkvän", och så sade hon att hon saknade vår resa på påsklovet eftersom att hon "kände sig förälskad" då. Detta gjorde att jag mådde illa i flera dagar, kunde inte koncentrera mig på lektionerna, ville inte prata, äta, träna och jag bröt ut i gråt på kvällarna.
Så jag pratade med henne om detta och bad henne göra slut om hon kände sig osäker på mig. Hon kunde inte bestämma sig och vi båda satt och grät mitt på centralstationen. När jag frågade "saknar du verkligen förälskelsen så mycket?" svarade hon "ja". Det svaret högg som en kniv i mig och jag höll på att springa i väg därifrån (vilket skulle gjort att det tagit slut mellan oss). Dock så höll hon då fast mig, sade att hon visst älskade mig och ville ha kvar mig. Sen sade hon att hon trodde det var jag som ville göra slut.
Efter detta möte blev det ännu värre fast på kvällen nästa dag ringde jag henne och storbölade i telefonen. Nu i helgen åkte jag med hennes familj till deras stuga. Vi hade det bra och sådär, det kändes som förut ungefär, även fast känslan av att hon är otillfredsställd gnagde i mig hela tiden.
Vi hade sex en gång och det var helt okej, det är ju svårt att njuta fullt ut när man inte känner sig tillräcklig. Det gjorde ändå att vi kom närmare varandra och det kändes bra nästa dag. Vi är glada och avslappnade med varandra. Dock så ger hon mig inte samma kärleksförklaringar som hon en gång gjort.
Nu mår jag ungefär som vanligt och klarar av att inte tänka på allt detta alltför ofta. Det jag vet är i alla fall att jag är beredd att göra VAD SOM HELST för att ha kvar henne. Att släppa henne just nu är inget alternativ för jag skulle bryta ihop fullständigt och mina studier skulle bli helt paj.
Jag skulle helst av allt bara vilja lägga mig på knä med en miljon rosor i armarna, kyssa henne och berätta gång på gång hur mycket jag älskar henne, precis som förut. Men om hennes känslor för mig nu har svalnat känns det som om det bara skulle avskräcka henne och ge henne bilden av att jag är besatt av henne och känslan av att hon bara är tillsammans med mig för min skull.
Jag vill ju att hon ska må bra, det är det viktigaste av allt. Jag vill bara göra henne lycklig, för det är det bästa jag vet.
Hur ska jag göra för att få väcka hennes känslor igen??