Normalt Eller Onormalt?

↗ till inlägget

Sedan två till tre år sen började jag äta mindre och mindre. Jag är 173+cm lång, väger ingefär 46kg och jag är 15 år just nu. Jag kan gå en hel dag utan att vara hungrig eller att ens dricka eller äta. Pågrund av detta har jag gått ner i vikt men jag känner mig inte det minsta konstig både mental och psykiskt. Men Ibland känner jag mig även illamående efter att jag har ätit i ungefär 10 minuter innan det försvinner och ibland kan det ta längre tid.

 

Mina föräldrar tvingar i mig mer och mer mat om jag inte orkar äta upp. Jag orkar knappt äta upp en halv portion ibland. Även mina ''vänner'' börjar kalla mig för anorexiabarn och en massa skitsnack om att jag är onaturligt smal, att jag är för ''benig'' och att jag är för svag. Alla tvingar i mig mat som får mig att må illamående ibland. Även vuxna och mina lärare klagar på min vikt t.o.m min släkt.

 

Är detta någon sorts sjukdom eller är det normalt? Vilket jag hoppas att det är normalt.

Om jag sitter still och spelar dator en hel dag blir inte jag så himla hungrig heller och skulle säkert lätt gå ner i vikt. Men om jag däremot är ute och rör på mig får jag mycket bättre aptit (både på grund av den friska luften och av motionen). Kanske är samma för dig?

Sen är det ju mycket hormoner och grejer ofta i din ålder som kan påverka. Jag var också mycket smalare än jag är nu och du kommer helt säkert växa till dig du med.

Kan bero på att man mår dåligt också, om din depression sträcker sig så långt tillbaka. Börja rör på dig, typ styrketräna, så ska du se att du kan käka som ett jävla djur sen. :)

Själv kan jag också ignorera grundbehov som att äta när jag är uppslukad av någonting och kan gå en hel dag utan att käka något, tills jag stannar upp och märker hur det skriker i magen och hur jävla hungrig jag är. Men aldrig att jag låter bli att äta eller inte känner hungerkänslor alls. Låter lite skumt ärligt talat.

Jag tror det har en stor del med depressionen att göra.

Tror att det är ganska onormalt om du mår bra, är du ledsen så kan det ju vara så att man slutar äta... själv så måste jag äta jättemycket, annars klarar jag det inte!

Beror nog lite på kanske om du varit smal och liten hela ditt liv, eller var du normalviktig när du var yngre?

I texten stod det bara att du åt mindre och mindre.

↗ till inlägget

Jag tror det har en stor del med depressionen att göra.

Att väga 46kg är ju grymt lite. Försök äta lite mer för varje dag. Gå ut och rör på dig, då blir du hungrig! ;) Jag äter 4-5ggr per dag. Du borde åtminstonde käka frukost, lunch och middag.

Du äter för lite kolhydrater så till slut känner man sig inte hungrig och tappar aptiten...

När du väl äter o får i dig lite kolhydrater, men inte tillräckligt, vill kroppen bara ha mer och ger möjligen hungerssmärtor.

Ät för fan, du väger ingenting.

"Medicinska institutioner anser att ketos är ett fysiologiskt tillstånd associerat med kronisk svält. Glukos (druvsocker) anses vara den föredragna källan till energi för alla kroppens celler, och ketos ses som en krisreaktion på kroppens brist på kolhydrater i kosten."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ketos_%28meta...llst%C3%A5nd%29