CP Cerebral Pares, från hjärnan kommande förlamning, är inte en sjukdom utan en skada. I de flesta fall handlar det om en medfödd skada, men även skador som förvärvats upp till 2,5 år räknas dit. En tredjedel av alla CP-barn har ett begåvningshandikapp alltså är två tredjedelar normalbegåvade. Symptombilden är mycket varierad och beror naturligtvis på skadans omfattning och lokalisation. Skadan ger bestående men, dock inte en fortsatt försämring. Senare tiders noggranna förebyggande mödravård och förlossningsvård har medfört en betydande nedgång i antalet fall.
Vid alla typer av hjärn- eller ryggmärgsskada är det vanligt med spasticitet. Det innebär en krampartad spänning hos en eller flera muskelgrupper. Spasticiteten hindrar viljemässiga rörelser och försvårar rehabiliteringen hos den drabbade. Det finns emellertid både medicinska och fysioterapeutiska möjligheter att påverka spasticiteten. Ibland vill man dock inte ta bort den helt och hållet eftersom man kan ha nytta av en viss spasticitet när krafterna i benen inte räcker till för gång.
Ett annat vanligt resultat av en hjärnskada är afasi . Det innebär en talstörning på grund av en hjärnskada. Afasin har många olika utseende och svårighetsgrader. Bl.a. använder man uttryck som expressiv och impressiv afasi. Expressiv afasi, då kan man inte uttrycka vad man vill ha sagt och om man inte förstår vad folk säger är det impressiv afasi. För de flesta drabbade handlar det nog oftast om en blandning. Är symptomen inte så uttalade talar man om en dysfasi.
Om ni har som vana att kalla andra CP så fort ni blir sura, vilket jag vet att är vanligt bland dagens ungdomar, vill jag att ni tänker på detta. För att kalla en annan människa CP är otroligt ohyfsat, tänk om han du säger det åt verkligen har denna skada?
Nu vill jag altså inte beskylla någon här för att ha gjort det t.ex, detta var bara för lite allmän information.
