Tror f*n Jag E Kär...

↗ till inlägget

Kort svar till Dezen: Har du inget bättre för dej än att sitta och tjuvläsa andras problem utan att ens försöka hjälpa till på någon punkt? Jag tror att jag hade klarat mig ganska bra utan den där lilla kommentaren...

Jag har då ganska mycket bättre saker för mig, men eftersom du skriver så mycket och har sånna stora problem så blev jag intresserad och sitter och läser för att se om det slutar lyckligt. (Vilket jag självklart hoppas)

Anledningen till att jag inte kom med någon hjälp på problemet va att jag inte direkt hade något vettigt att säga, vilket jag fortfarande inte har, men om du vill ha en liten hjälpsam kommentar så får du det. :)

Att ni umgås mycket på dagarna verkar vara som ett bra tecken, som MightyMe sa så brukar man inte umgås med någon man inte gillar. Även om hon inte gillar dig på "det" sättet så kan det växa fram medans ni umgås. (fast nu vet jag ju förstås inte om hon gillar dig på "det" sättet eller inte).

Tack och hej, allt för mej :)

↗ till inlägget

Jag fattar precis!!! Det är som om jag kunde skrivit det här. *snyft*

 

Jag är seriös. Detta kommer att sluta i ett långt och lyckligt förhållande. Antingen gör du som jag gjorde, det tog dock 2 år innan det verkligen hände. Jag väntade ut. Först i sexan hamnade vi i samma NO grupp och hon tyckte tydligen jag var rolig. Så jag började skämta med henne lite mer, och sedan så kunde vi sitta ensamma på en bänk i korridoren hela matrasterna och bara ha det sköjj. Det gick tillomed så långt att jag blev kär i henne och alla började undra om vi hade nåt pågång. Allt var bra och jag gjorde upp planer på att lägga in en stor stöt och bli ihop med henne. DÅ, precis då, frågade hon chans på min bästa kompis och det bara drog ihop sig i hela magen, jag stod ju precis jämte. Då gick hela mitt humör och livskänsla ner. Men han svarade som tur var nej. Och jag tänkte att, "Ja, men hon gillar ju inte mej iaf, och hon e alldeles för snygg och bra för mej." Men efter sommarlovet så snackade vi väldigt mkt på MSN och tillslut så sa jag: "Vem är du kär i?" Hon svarade "Jaaa, det du!" Och efter en lång och känslig konversation så fick vi fram att vi var kära i varann och vi blev ihop och gick på bio några gånger och så. Vi är tyvärr inte ihop längre, men vi är fortfarande jättebra vänner.

 

Sen har vi min kusin. Han har haft EN tjej i hela sitt liv. Han går ju i kyrkan, och där är alla vänliga och väldigt snälla och roliga. Det kom en ny tjej för nåra veckor sedan, och Gabbe (min kusin) Hälsade på henne och han blev typ hennes guide, så hon var mckt med honom då. Och efter några fredagar på detta mötet eller vad man ska säga så sa han, Jag gillar dej. Hon svarade med en långtradare. Nu är han 15 och har precis tappat oskulden med henne.

 

Såatt, det går nog bra, vad du än gör, om du bara kommer lite närmare. Det kan gå väldigt fort, eller så tar det lång tid. Men i ditt läge hade jag valt att vänta ut det.

Ontopic: Som sagt, så tror jag att hon gillar dig, så försök att vara snäll mot henne och inte vara för nervös eller nåt sånt. :)

Jag känner mig inte så nere för tillfället, men det känns bra att kunna skriva av sig i alla fall XD... En uppdatering av läget: Ingenting händer egentligen, Vet att det blir fest hos henne på skolavslutningen, det kommer nog bli skoj men känns inte som nåt att satsa på...

Vi snackade på msn idag, det gör vi iofs varje dag men idag tänkte jag att jag provar lite, ser hur hon reagerar... Så mitt i konversationen, under ett ganska långt avbrott, så skrev jag: Vet du vad? Jag gillar dig... Hon var tyst en liten stund innan hon svarade: "Jag gillar dig med, kul att man upptäcker folk efter ett år." Detta övergick till att hon började prata om varför hon hade så svårt att ta kontakt med människor osv, och jag hängde på. Jag menar det var ju bara för o kolla hur hon reagerade...

Nu förstår jag att det är i princip omöjligt att analysera någons beteende genom att titta på vad denne skriver över msn men snälla försök... Jag har hur många ideer som helst om hur hon reagerade, men jag tänker faktiskt se om ni därute vill hjälpa mig...

Byter ämne igen: En av de saker som gör det svårt för mig att knappt ens överväga att ta mod till mig är att hon fortsätter snacka om sitt ex hela tiden... Eller åtminstone så säger hon att hon hatar att hon inte kan glömma honom och att hon saknar honom... Jag vet inte hur jag ska tolka detta, som sagt, jag avvaktar. Ser hur det går. Så har jag alltid gjort med det mesta. Jag väljer att citera det Moses knackade ner på fyllan: "Det löser sig"...

Jag har snackat med Värden om det här, eller lite grann i alla fall... Har ju inte berättat allt det här jobbiga med att jag gick och funderade över om det liksom var nåt mellan dom... Jag klarar inte av det, är för feg, är rädd för konsekvenser som aldrig kommer att uppenbara sig... Men om...

Kommer inte på nåt mer o skriva nu... Fastnade i att läsa gammla msnkonversationer fastän jag borde sov hårt och tungt...

tycker du ska avvakta lite och leta efter fler tecken på att hon gillar dig på det sättet

Ett sätt att testa henne (kanske inte så bra) är att när hon säger att hon saknar sitt ex så kan du säga något i stil med "Du har ju mig" på ett litet skämtsamt sätt :)

↗ till inlägget

Ett sätt att testa henne (kanske inte så bra) är att när hon säger att hon saknar sitt ex så kan du säga något i stil med "Du har ju mig" på ett litet skämtsamt sätt :)

Hitta på saker, få henne att glömma sitt ex men dock itne med osjyssta metoder.

Jag vill inte vara med längre... Önskar ibland att allting var mer som ett spel, att man kunde trycka start eller escape för att pausa, återgå till huvudmenyn och trycka exit och sen är allt slut, precis när man vill det... Jag tror f*n jag har sabbat det rejält för mej själv... Jag hatar mig själv för det, det hände igår natt, jag hade precis kommit hem från henne, funderat hela dagen på om jag kanske inte borde säga något, men det uppstod aldrig den där rätta stämningen, som jag tyckte det då alltså, antagligen nåt inbillat skit... Men i alla fall, vi hade skoj hela dagen och sen stack jag hem på kvällen, redan när jag gick därifrån kände jag hur ångesten vällde upp från någonstans inom mig där jag hade gömt undan den... Jag började nästan gråta där jag gick helt ensam på vägen... Men det lugnade sig, jag gick och tänkte, tänkte mycket på henne på vad jag borde ha gjort funderade över varför jag inte hade gjort nåt... Lyckade komma fram till att jag är ett totalt misslyckande, att jag inte är menad att få uppleva något i den här stilen, alls... Sänkte mig till botten helt enkelt, dolde det när jag kom hem och gick o la mig ganska omedelbart...

När jag låg där i sängen kom jag att börja fundera igen, för andra gången den kvällen hade jag inte långt till tårarna, jag kände mig ensam, kände mig jätteliten och omgiven av en suddig verklighet som jag aldrig kommer att förstå mig på. Det vet jag, så jag kommer aldrig försöka... Men i vilket fall som helst så var det nu jag begick detta horibla misstag...

Jag sträckte mig efter mobilen och öppnade ett sms, jag började skriva...

"Jag är arg på mig själv... Så arg att jag gråter... Det gör mig ännu argare, och anledningen är att jag inte sagt nåt på hela dagen idag... Det här känns till och med jobbigt att skriva i ett sms... Men jag vill få det gjort nu... Slippa dras med det längre... Jag är kär i dej och har varit det länge... Jag skulle helst velat säga det direkt till dej men det är mer än vad jag klarar... Nu har jag i alla fall fått det ur mig så nu ska jag försöka sova... Natt Natt, Kram"

Det är vad jag skrev... det kändes faktiskt mycket bättre då och jag somnade i princip direkt... Morgonen efter vaknade jag och kände paniken komma rusande... Jag kastade mig över mobilen för att kolla om jag fått nåt svar, ingenting... Det kändes som om något tungt föll över mej, som en stor tung svart klump av ångest... Ännu en gång var allting lite vagt i konturerna då jag såg mig omkring... Allt kändes lite overkligt, jag har gått och hoppats sen dess att allt det här bara är en mardröm...

En promenad med hunden... märkte knappt vad som hände, bara gick, höll koll på jycken men allt bortom det var suddat... Jag vände mig inåt, sökte efter svar, varför det kändes så förjävligt... Varför hon inte svarat... förstod att hon kanske inte visste vad hon skulle svara på nåt sånt... Slogs av en hemsk tanke... Hon kanske läste det där smset med en bedrövad suck och tyst insåg att hon antagligen förlorat en vän... Det är det absolut sista jag vill...

Har försökt låta bli att tänka på det hela dagen, har gått sådär, varit på mobilen hela tiden för att se om det dykt upp nåt slags svar... Ingenting...

Fick ännu ett panikryck strax innan jag började skriva. Skickade ett sms till med texten: "Du, gör mig en tjänst och det där tidigare... Snälla? Natt Natt P.S. Svara gärna något... jag är vaken ett tag till..."

Vet inte vad som är det dummaste av det jag gjort... Men allt känns bara så fel, jag känner mig bortglömd... Jag har det där känslan av att nu har jag svarat fel någonstans, det här känns absolut inte rätt, då man bara vill tabba ner och kolla upp den delen av spelet på nån sajt, typ här... Bara för att se om man verkligen ska vara här... Jag försöker visst göra något liknande fast med verkligheten...

Samtidigt kan jag inte låta bli att försöka intala mig själv att det här bara är en massa skit som min hjärna har hittat på för att den är understimulerad... Eller nåt, att allt det här som jag upplever bara är en illusion, en förvrägning av verkligheten... Kan hjärnan vara så grym? Eller är att detta verkligen äkta? Kan verkligheten verkligen vara så grym? Jag har sjuttio miljoner frågor till mig själv som jag önskar innerligt att jag hade svar på, åtminstonde på nån... Det känns inte så just nu, känner mig faktiskt väldigt ensam...

Vad jag önskar mest av allt är att jag kunde få ha vart med om något liknande tidigare, det är så svårt att börja uppäcka något helt nytt när man är så gammal... 16 kanske inte verkar gammalt, men jag tycker att det är gammalt för att bli kär för första gången... Kärlek har så många deffinitioner och de flesta är mycket vaga... Det jag har upptäckt är att detta är nog det jag känner igen som kärlek, sen kan man kalla det vad man vill egentligen, men kärlek finns för att vi ska veta vad vi talar om... Alla har sin egen deffinition men alla snuddar vid varann på nån punkt nånstans...

Om någon orkat läsa ända ner hit ska du f*n ha applåder som har tagit dig tid och ork att kämpa dig igenom mitt osammanhängande midnattssvammel...*Applause*

Vad jag önskar näst mest är att jag hade nån jag kunde snacka med... Jag tänker inte snacka kärleksbekymmer med nån i familjen och jag har ingen polare som jag litar tillräkligt mycket på för att kunna snacka med... Det skulle innebära att jag skulle lämna en öppning i min ogenomträngliga mur som jag alltid bär runt mig... Den enda som någonsin har skymtat en öppning är hon... Igår natt...

Jag vill verkligen inte förlora henne som vän, det skulle vara förfärligt... Mn eftersom jag är så oerfaren så vet jag inte hur känslig en sån här fråga är... För mig är det väldigt jobbigt att erkänna att jag gillar någon utan att först veta att denne tycker samma sak om mig... Det innebär som sagt en spricka i mitt försvar... Men det är aldrig någon som har sagt något sådant till mig... Kanske för att andra känner samma sak...

JA VET INTE!!

Natt Natt - NejGear

*tar emot applåder*

Iaf, att hon inte har svarat ännu kan ju helt enkelt bero på att hon inte vet vad hon ska svara. Vilket iofs är en ganska kass ursäkt, men jag tror inte att hon vill ge upp er vänskap bara för att du är kär i henne. Det kan nog bli lite stelt till en början, men jag tror att det repar sig till slut och att vänskapen håller. Om det nu inte är så att hon känner likadant för dig.

Lugna dej kompis. Hon kanske helt enkelt inte har haft tid för att svara eller bara blivit paff av det du skrev. Men som Simple skrev så tror jag inte att hon vill sabba eran vänskap bara för att du har sagt att du gillar henne. Så avvakta någon dag.

Liknar mycket ett scenario jag har varit med om på vissa punkter. Hon var väldigt öppen och det likt din "tjej" kändes det som hon bemötte alla likadant på något sätt. Jag gjorde som du gjorde och skicka ett sms med en liten vink om vad jag tyckte om henne, men fick inget svar... Jag väntade men fick inget tråkigt nog. Några månader efter det så hade jag bjudit hem henne till mig över en helg och hon kom hit med tåg och så, men vi har inte pratat något efter den gången. Det har liksom hänt lite tråkigheter och mitt intresse för henne trippades ner då jag på nått sätt insåg att hon inte verkade ge någon respons på att jag gillade henne mer än bara kompis.

Glömde säga att jag, likt dig, inte har någon större erfarenhet av kärlek och vara ihop med någon, som vissa andra är från höger till vänster. Jag är 16 år och har inte haft nått allvarligare äktenskap.

Men tillbaka till ämnet.

Mitt intresse för henne svalna, medan mitt intresse för en annan tjej som jag alltid varit lite förtjust i, blev större.

Hon är en tjej som jag verkligen känner att jag vill satsa på! Jag är inte en sån kille som strular runt utan jag letar efter seriösa förhållanden för att sedan, inom sin tid kanske bli tal på giftermål eller något liknande. Jag träffar henne runt 2 gånger i veckan, men liksom har inte pratat med henne något speciellt mycket. Då jag har pratat med henne lite grand är då nån ur hennes familj har börjar fråga mig om något och hon står bredvid. Men hon är väldigt blyg så hon står mest och lyssnar.

Nu är klockan för mycket och jag har glömt bort vart jag ville komma, men ni får en bit historia av mig iaf :D

Kanske det uppmuntrar att veta att andra lider/har lidit av samma problem som dig.

Aja kanske fullföljer min berättelse någon annan gång.

Klockan är 02.06... Har precis kommit hem från värden, vi har umgåtts hela dan och haft det riktigt roligt tycker jag i alla fall... Men det är inte det jag tänker på just nu, nej det är att efter ungefär halva dagen å skildes vi åt för en stund, och när han dök upp igen hade han Henne med sig... Det kändes lite konstigt på nåt sätt, hon ringde honom tidigare också... Jag trodde inte att det var hon förränn nån annan polare kläckte ur sig det som om det vore den mest naturliga sak i världen att hon ringer till honom... Hon har tidigare sagt att hon inte pratar med honom om inte jag är med...

Nu har det ju iofs varit så att jag har suttit hemma helt ensam i 2 veckor på sommarlovet medans alla mina polare vart iväg o lajvat... Hon också... Jag tror att dom kanske har snackat en del då, eller under förberedelserna som jag skippade eftersom jag inte pallade helt enkelt... Vad som stör mig ännu mer är att jag hade bestämt mig för att jag skulle glömma allt det här rabblet om att jag är kär i henne... Hoppades liksom att jag bara skulle kunna vara kompis med henne, som det var från början...

Nähä då, det går inte för sig verkar det som... När jag såg henne dyka upp tidigare idag så kändes det som om hjärtat tog o hoppade över ett hopp, eller jag menar, så som man menar när man skriver så, orkar inte sitta här o hitta på en massa egna liknelser mitt i natten, vill skriva klart så jag kan sova sen... Men i alla fall, vi fortsatte dagen och hade väldigt roligt och frammåt kvällen gick de andra polarna hem till sig och jag hängde med värden och henne hem till värden, där satt vi och kollade på film fram till det att den tog slut (nähä?)... Då sa jag att nu är det nog dags för mig att gå hem... Dom svarade liksom lite: Ok visst, gonatt...

När jag steg ut genom dörren och började gå hemmåt så slog det mig hur sjukt j*vla dåligt jag mådde... det börjar bli bättre nu, men fortfarande så känns det lite tungt och det känns som om jag har en liten oformlig klump i halsen... Hela vägen hem var det enda jag kunde tänka på att nu har dom sex... Och om dom inte har det nu så har dom det i morgon bitti... f*n det känns verkligen piss just nu... Jag hoppades verkligen att jag skulle komma över den här skiten, men det sprack upp som ett gammalt sår som aldrig riktigt fått tid att läka ordentligt och sedan utsätts för ett stenhårt välriktat slag så fort jag såg henne...

Tror dock att hon bara vill vara kompis med mig, varken mer eller mindre... Det känns både bra och dåligt, bra eftersom det är det jag också vill tvinga mig själv att vilja, dåligt eftersom det tydligen inte är så...

Men jag vet inte, det kan ju ha nåt att göra med att hon är den första tjejkompisen jag har haft i hela mitt liv, den enda tjej jag nånsin egentligen pratat med utan att det bara har varit ett svar... Jag vet inte, men på nått sätt känner jag mig lite... extrem...

Läste nåt horoskop för en tid sen, där stod bland annat, Du lyckas bäst när du är vågad... Fick att fundera ordentligt eftersom som ni kanske förstått vid det här laget är jag en mycket tillbakadragen person som inte gärna provar på saker som jag inte är säker på... Men jag vet inte... Tack för eventuell uppmärksamhet :thanks:

Jag läste bara 2 sidor typ och vet inte vad som hände efter det men säg att du vill vara ute med henne själv ett tag..?

Hah, jag läste också bara två sidor typ och anser att du borde fråga om hon skulle vilja träffa dig, bara dig, utan några kompisar i närheten. Det låter som att hon har något på gång med den andra dock men det vet ju inte jag riktigt. Skulle hon iallafall gå med på att träffa dig ensam som är dejt-aktigt så vet du ju att hon är intresserad av dig.

Jag tycker att du ska släppa det där med att allting ska vara roligt. Det känns inte spänt om du är avslappnad, för då kommer hon också att slappna av. Testa göra någonting ensamma, något som inte är avsett av vara roligt utan istället lite mysigt. Ni kan typ bara ligga och kolla på molnen och stjärnorna och sånt, samtidigt som ni pratar. I sådana situationer (tycker i alla fall jag) att känslorna blir starkare även om man inte är kär den som ligger bredvid, så även om hon kanske inte riktigt vet om att hon är kär i dig kan du försöka öppna hennes "ögon" lite i en sådan situation. Dessutom tror jag att hon förstår att du gillar henne om du vill ligga och kolla på stjärnorna med henne. ;)

INDEED ;)

asso som jag tycker det låter nästan som tjejen och värden ni börjar tappa kompis kontakt också så typ om du vill ha en ny snygg tjej så finns det någ många kanske be å fråga om du kan gå i väg typ kort å snacka med värden osso typ asso om han vet nån snygg tjej som e singel för då lättar det lite för värden för då vet han attt du inte e lika mycke på tjejen asso samma sak för mig men asso bara fråga tjejen för vi e typ bästa kompisar nu om hon visste nån tjej och de funka :D men nu vet ju inte jag vem han värden e för en person om han e as tyken å så annars och liksom hur jäkla lär du e i tjejen... du kanske bara e kär i henne mest för de va första riktigt tjejen du började prata mer med men det finns mycke tjejer här ute i världen...!! men tänk på de jag sa kan liksom förstäka vän skapen de tycker jag och skaffa en annan tjej i stället och låta dem va tsm!! :) de vad jag tycker hoppas de hjälpte :P

↗ till inlägget

asso som jag tycker det låter nästan som tjejen och värden ni börjar tappa kompis kontakt också så typ om du vill ha en ny snygg tjej så finns det någ många kanske be å fråga om du kan gå i väg typ kort å snacka med värden osso typ asso om han vet nån snygg tjej som e singel för då lättar det lite för värden för då vet han attt du inte e lika mycke på tjejen asso samma sak för mig men asso bara fråga tjejen för vi e typ bästa kompisar nu om hon visste nån tjej och de funka :D men nu vet ju inte jag vem han värden e för en person om han e as tyken å så annars och liksom hur jäkla lär du e i tjejen... du kanske bara e kär i henne mest för de va första riktigt tjejen du började prata mer med men det finns mycke tjejer här ute i världen...!! men tänk på de jag sa kan liksom förstäka vän skapen de tycker jag och skaffa en annan tjej i stället och låta dem va tsm!! :) de vad jag tycker hoppas de hjälpte :P

↗ till inlägget

↗ till inlägget

asso som jag tycker det låter nästan som tjejen och värden ni börjar tappa kompis kontakt också så typ om du vill ha en ny snygg tjej så finns det någ många kanske be å fråga om du kan gå i väg typ kort å snacka med värden osso typ asso om han vet nån snygg tjej som e singel för då lättar det lite för värden för då vet han attt du inte e lika mycke på tjejen asso samma sak för mig men asso bara fråga tjejen för vi e typ bästa kompisar nu om hon visste nån tjej och de funka :D men nu vet ju inte jag vem han värden e för en person om han e as tyken å så annars och liksom hur jäkla lär du e i tjejen... du kanske bara e kär i henne mest för de va första riktigt tjejen du började prata mer med men det finns mycke tjejer här ute i världen...!! men tänk på de jag sa kan liksom förstäka vän skapen de tycker jag och skaffa en annan tjej i stället och låta dem va tsm!! :) de vad jag tycker hoppas de hjälpte :P

Bara jag som inte fattar någonting av vad du skrev?

 

tänkte om det var en tjej han var ute efter asso blev också kär i första tjejen jag också lärde känna men kanske inte lika mycke men asso tänk att de finns andra men ä jag vet inte varför jag slrev så bara om han var ute efter en tjej :P annars om du försöker bli i hop me den tjejen fortfarande så tycker jag att du ska ge upp bli vän med dem och skaffa en ny tjej som nån av dina kompisar vet om eller bara hitta nån på stan

Fattar hela historien, hände typ samma sak för mig, va skit kär i en kille (har vart de i 6 år >.<) men min bästa kompis(som jag trodde jag kunde lita på) visste ju så klart att ja va kär i han. ja hade värsta chansen att få hans underbara hångel men hon tog honom så klar >.< j*vla CP HORA!!!

Wow, sjukt mycket svar här... Det var ett tag sen jag skrev senast, har haft semester o så... Men nu är det så att jag kom hem för nån dag sen och genast ringde polarna och jagade efter mig XD... Kändes ganska nice att dom hade saknat mig och så, men saken är den att jag nog har gett upp... Det känns så nu i alla fall... Igår när kvällen led mot sitt slut och alla skulle dra sej hemmåt så gick vi och snackade lite och hon kollade på klockan och sa nåt i stil med : "Jag orkar inte åka hem, jag tror jag ska fråga "Värden" om jag kan få sova i hans gästrum" "Gör det du..." svarade jag typ lite uppmuntrande, jag vet inte... Men så blev det i alla fall och sen idag, eller den hät kvällen så satt jag o grabbarna o snackade skit och så nämnde dom helt i förbifarten att Hon och Värden hade haft sex kvällen innan... Jag menar, egentligen har jag ju ingenting att invända mot det, alltså egentligen... För jag börja känna väldigt tydligt hur jag bara är en kompis för henne... Eller s¨å kan det vara så att jag e hjärnskadad och sjukt dålig på att läsa av sociala signaler... Jag har ingen aning, känns som om jag inte har en aning om nånting längre... Det enda jag egentligen vill få reda på är vad det är jag känner för henne... Det närmaste jag kan komma just nu är typ beskyddande... eller nåt...

Angående deras sex -.-' Jag fick känslan av att dom har haft det flera gånger, med tanke på att hon sover där ganska ofta eftersom han har det mest gästvänliga huset... Hon har sovit hos mig en gång, men då var vi båda så trötta, eller jag var det, att jag somnade med en gång... Vi hade varit ute o röjt till 5 på morgonen... Då var jag ensam hemma, det händer inte ofta... Men det hör inte till saken... Av någon dum anledning känner jag mig besviken, jag vet inte varför då jag inte har någon som helst rätt att känna så... Jag tror att dom har fått mycket bättre kontakt än tidigare men jag tror dock inte att någon av dom är intresserad av något annat än att ha sex... Känner mig i vilket fall som helst fortfarande lite modstulen... Går nog över...

Jag känner inget desperat behov av att ha en flickvän eftersom det bara verkar krångla till saker och ting... Dessutom är jag alldeles för socialt handikappad för att någonsin kunna lösa det på egen hand... Och själva ansvaret ligger väl på killarna, jag har aldrig varit med om att en tjej tagit kontakt med mej... Men så kanske jag skrämmer folk, Jag e huvudet högre än de flesta och jag e small som en sticka, mina kompisar skämtar friskt om det... Men faktum är att jag börjar tvivla på mig själv... Jag har hittat två lösningar hittills, den första är att ta tag i skiten och reda ut det en gång för alla... Problemet med den lösningen är att den är långt utom räckhåll för mig... Den andra lösningen är att trycka tillbaka allt in i de mörkaste hörnen av medvetandet och gömma dom, spärra in dom och sedan försöka glömma bort dom, det kommer aldrig gå att glömma, det lurar alltid där i skuggorna... När man har gjort detta är det bara hänga med och hålla masken...

Jag vet inte vad jag har åstadkommit med detta men det kändes skönt att skriva av sig lite, nu kan jag nog sova inatt också :) Tack