NejGear

Håller med på SEIG HAIL-punkten, tycker dock att du kan stava det rätt nästa gång. Sieg Heil ska det vara ;)

Wow, sjukt mycket svar här... Det var ett tag sen jag skrev senast, har haft semester o så... Men nu är det så att jag kom hem för nån dag sen och genast ringde polarna och jagade efter mig XD... Kändes ganska nice att dom hade saknat mig och så, men saken är den att jag nog har gett upp... Det känns så nu i alla fall... Igår när kvällen led mot sitt slut och alla skulle dra sej hemmåt så gick vi och snackade lite och hon kollade på klockan och sa nåt i stil med : "Jag orkar inte åka hem, jag tror jag ska fråga "Värden" om jag kan få sova i hans gästrum" "Gör det du..." svarade jag typ lite uppmuntrande, jag vet inte... Men så blev det i alla fall och sen idag, eller den hät kvällen så satt jag o grabbarna o snackade skit och så nämnde dom helt i förbifarten att Hon och Värden hade haft sex kvällen innan... Jag menar, egentligen har jag ju ingenting att invända mot det, alltså egentligen... För jag börja känna väldigt tydligt hur jag bara är en kompis för henne... Eller s¨å kan det vara så att jag e hjärnskadad och sjukt dålig på att läsa av sociala signaler... Jag har ingen aning, känns som om jag inte har en aning om nånting längre... Det enda jag egentligen vill få reda på är vad det är jag känner för henne... Det närmaste jag kan komma just nu är typ beskyddande... eller nåt... Angående deras sex -.-' Jag fick känslan av att dom har haft det flera gånger, med tanke på att hon sover där ganska ofta eftersom han har det mest gästvänliga huset... Hon har sovit hos mig en gång, men då var vi båda så trötta, eller jag var det, att jag somnade med en gång... Vi hade varit ute o röjt till 5 på morgonen... Då var jag ensam hemma, det händer inte ofta... Men det hör inte till saken... Av någon dum anledning känner jag mig besviken, jag vet inte varför då jag inte har någon som helst rätt att känna så... Jag tror att dom har fått mycket bättre kontakt än tidigare men jag tror dock inte att någon av dom är intresserad av något annat än att ha sex... Känner mig i vilket fall som helst fortfarande lite modstulen... Går nog över... Jag känner inget desperat behov av att ha en flickvän eftersom det bara verkar krångla till saker och ting... Dessutom är jag alldeles för socialt handikappad för att någonsin kunna lösa det på egen hand... Och själva ansvaret ligger väl på killarna, jag har aldrig varit med om att en tjej tagit kontakt med mej... Men så kanske jag skrämmer folk, Jag e huvudet högre än de flesta och jag e small som en sticka, mina kompisar skämtar friskt om det... Men faktum är att jag börjar tvivla på mig själv... Jag har hittat två lösningar hittills, den första är att ta tag i skiten och reda ut det en gång för alla... Problemet med den lösningen är att den är långt utom räckhåll för mig... Den andra lösningen är att trycka tillbaka allt in i de mörkaste hörnen av medvetandet och gömma dom, spärra in dom och sedan försöka glömma bort dom, det kommer aldrig gå att glömma, det lurar alltid där i skuggorna... När man har gjort detta är det bara hänga med och hålla masken... Jag vet inte vad jag har åstadkommit med detta men det kändes skönt att skriva av sig lite, nu kan jag nog sova inatt också :) Tack

Klockan är 02.06... Har precis kommit hem från värden, vi har umgåtts hela dan och haft det riktigt roligt tycker jag i alla fall... Men det är inte det jag tänker på just nu, nej det är att efter ungefär halva dagen å skildes vi åt för en stund, och när han dök upp igen hade han Henne med sig... Det kändes lite konstigt på nåt sätt, hon ringde honom tidigare också... Jag trodde inte att det var hon förränn nån annan polare kläckte ur sig det som om det vore den mest naturliga sak i världen att hon ringer till honom... Hon har tidigare sagt att hon inte pratar med honom om inte jag är med... Nu har det ju iofs varit så att jag har suttit hemma helt ensam i 2 veckor på sommarlovet medans alla mina polare vart iväg o lajvat... Hon också... Jag tror att dom kanske har snackat en del då, eller under förberedelserna som jag skippade eftersom jag inte pallade helt enkelt... Vad som stör mig ännu mer är att jag hade bestämt mig för att jag skulle glömma allt det här rabblet om att jag är kär i henne... Hoppades liksom att jag bara skulle kunna vara kompis med henne, som det var från början... Nähä då, det går inte för sig verkar det som... När jag såg henne dyka upp tidigare idag så kändes det som om hjärtat tog o hoppade över ett hopp, eller jag menar, så som man menar när man skriver så, orkar inte sitta här o hitta på en massa egna liknelser mitt i natten, vill skriva klart så jag kan sova sen... Men i alla fall, vi fortsatte dagen och hade väldigt roligt och frammåt kvällen gick de andra polarna hem till sig och jag hängde med värden och henne hem till värden, där satt vi och kollade på film fram till det att den tog slut (nähä?)... Då sa jag att nu är det nog dags för mig att gå hem... Dom svarade liksom lite: Ok visst, gonatt... När jag steg ut genom dörren och började gå hemmåt så slog det mig hur sjukt j*vla dåligt jag mådde... det börjar bli bättre nu, men fortfarande så känns det lite tungt och det känns som om jag har en liten oformlig klump i halsen... Hela vägen hem var det enda jag kunde tänka på att nu har dom sex... Och om dom inte har det nu så har dom det i morgon bitti... f*n det känns verkligen piss just nu... Jag hoppades verkligen att jag skulle komma över den här skiten, men det sprack upp som ett gammalt sår som aldrig riktigt fått tid att läka ordentligt och sedan utsätts för ett stenhårt välriktat slag så fort jag såg henne... Tror dock att hon bara vill vara kompis med mig, varken mer eller mindre... Det känns både bra och dåligt, bra eftersom det är det jag också vill tvinga mig själv att vilja, dåligt eftersom det tydligen inte är så... Men jag vet inte, det kan ju ha nåt att göra med att hon är den första tjejkompisen jag har haft i hela mitt liv, den enda tjej jag nånsin egentligen pratat med utan att det bara har varit ett svar... Jag vet inte, men på nått sätt känner jag mig lite... extrem... Läste nåt horoskop för en tid sen, där stod bland annat, Du lyckas bäst när du är vågad... Fick att fundera ordentligt eftersom som ni kanske förstått vid det här laget är jag en mycket tillbakadragen person som inte gärna provar på saker som jag inte är säker på... Men jag vet inte... Tack för eventuell uppmärksamhet :thanks:

Jag vill inte vara med längre... Önskar ibland att allting var mer som ett spel, att man kunde trycka start eller escape för att pausa, återgå till huvudmenyn och trycka exit och sen är allt slut, precis när man vill det... Jag tror f*n jag har sabbat det rejält för mej själv... Jag hatar mig själv för det, det hände igår natt, jag hade precis kommit hem från henne, funderat hela dagen på om jag kanske inte borde säga något, men det uppstod aldrig den där rätta stämningen, som jag tyckte det då alltså, antagligen nåt inbillat skit... Men i alla fall, vi hade skoj hela dagen och sen stack jag hem på kvällen, redan när jag gick därifrån kände jag hur ångesten vällde upp från någonstans inom mig där jag hade gömt undan den... Jag började nästan gråta där jag gick helt ensam på vägen... Men det lugnade sig, jag gick och tänkte, tänkte mycket på henne på vad jag borde ha gjort funderade över varför jag inte hade gjort nåt... Lyckade komma fram till att jag är ett totalt misslyckande, att jag inte är menad att få uppleva något i den här stilen, alls... Sänkte mig till botten helt enkelt, dolde det när jag kom hem och gick o la mig ganska omedelbart... När jag låg där i sängen kom jag att börja fundera igen, för andra gången den kvällen hade jag inte långt till tårarna, jag kände mig ensam, kände mig jätteliten och omgiven av en suddig verklighet som jag aldrig kommer att förstå mig på. Det vet jag, så jag kommer aldrig försöka... Men i vilket fall som helst så var det nu jag begick detta horibla misstag... Jag sträckte mig efter mobilen och öppnade ett sms, jag började skriva... "Jag är arg på mig själv... Så arg att jag gråter... Det gör mig ännu argare, och anledningen är att jag inte sagt nåt på hela dagen idag... Det här känns till och med jobbigt att skriva i ett sms... Men jag vill få det gjort nu... Slippa dras med det längre... Jag är kär i dej och har varit det länge... Jag skulle helst velat säga det direkt till dej men det är mer än vad jag klarar... Nu har jag i alla fall fått det ur mig så nu ska jag försöka sova... Natt Natt, Kram" Det är vad jag skrev... det kändes faktiskt mycket bättre då och jag somnade i princip direkt... Morgonen efter vaknade jag och kände paniken komma rusande... Jag kastade mig över mobilen för att kolla om jag fått nåt svar, ingenting... Det kändes som om något tungt föll över mej, som en stor tung svart klump av ångest... Ännu en gång var allting lite vagt i konturerna då jag såg mig omkring... Allt kändes lite overkligt, jag har gått och hoppats sen dess att allt det här bara är en mardröm... En promenad med hunden... märkte knappt vad som hände, bara gick, höll koll på jycken men allt bortom det var suddat... Jag vände mig inåt, sökte efter svar, varför det kändes så förjävligt... Varför hon inte svarat... förstod att hon kanske inte visste vad hon skulle svara på nåt sånt... Slogs av en hemsk tanke... Hon kanske läste det där smset med en bedrövad suck och tyst insåg att hon antagligen förlorat en vän... Det är det absolut sista jag vill... Har försökt låta bli att tänka på det hela dagen, har gått sådär, varit på mobilen hela tiden för att se om det dykt upp nåt slags svar... Ingenting... Fick ännu ett panikryck strax innan jag började skriva. Skickade ett sms till med texten: "Du, gör mig en tjänst och det där tidigare... Snälla? Natt Natt P.S. Svara gärna något... jag är vaken ett tag till..." Vet inte vad som är det dummaste av det jag gjort... Men allt känns bara så fel, jag känner mig bortglömd... Jag har det där känslan av att nu har jag svarat fel någonstans, det här känns absolut inte rätt, då man bara vill tabba ner och kolla upp den delen av spelet på nån sajt, typ här... Bara för att se om man verkligen ska vara här... Jag försöker visst göra något liknande fast med verkligheten... Samtidigt kan jag inte låta bli att försöka intala mig själv att det här bara är en massa skit som min hjärna har hittat på för att den är understimulerad... Eller nåt, att allt det här som jag upplever bara är en illusion, en förvrägning av verkligheten... Kan hjärnan vara så grym? Eller är att detta verkligen äkta? Kan verkligheten verkligen vara så grym? Jag har sjuttio miljoner frågor till mig själv som jag önskar innerligt att jag hade svar på, åtminstonde på nån... Det känns inte så just nu, känner mig faktiskt väldigt ensam... Vad jag önskar mest av allt är att jag kunde få ha vart med om något liknande tidigare, det är så svårt att börja uppäcka något helt nytt när man är så gammal... 16 kanske inte verkar gammalt, men jag tycker att det är gammalt för att bli kär för första gången... Kärlek har så många deffinitioner och de flesta är mycket vaga... Det jag har upptäckt är att detta är nog det jag känner igen som kärlek, sen kan man kalla det vad man vill egentligen, men kärlek finns för att vi ska veta vad vi talar om... Alla har sin egen deffinition men alla snuddar vid varann på nån punkt nånstans... Om någon orkat läsa ända ner hit ska du f*n ha applåder som har tagit dig tid och ork att kämpa dig igenom mitt osammanhängande midnattssvammel...*Applause* Vad jag önskar näst mest är att jag hade nån jag kunde snacka med... Jag tänker inte snacka kärleksbekymmer med nån i familjen och jag har ingen polare som jag litar tillräkligt mycket på för att kunna snacka med... Det skulle innebära att jag skulle lämna en öppning i min ogenomträngliga mur som jag alltid bär runt mig... Den enda som någonsin har skymtat en öppning är hon... Igår natt... Jag vill verkligen inte förlora henne som vän, det skulle vara förfärligt... Mn eftersom jag är så oerfaren så vet jag inte hur känslig en sån här fråga är... För mig är det väldigt jobbigt att erkänna att jag gillar någon utan att först veta att denne tycker samma sak om mig... Det innebär som sagt en spricka i mitt försvar... Men det är aldrig någon som har sagt något sådant till mig... Kanske för att andra känner samma sak... JA VET INTE!! Natt Natt - NejGear

Jag e kär, men jag gillar det inte... Eftersom det är en av mina polare jag e kär i... skulle gärna bara ha henne kvar som kompis, jobbigt att va kär... har än så länge inte märkt nåt bra med det... Kanske känns bättre om kärleken är ömsesidig (det heter så va?)

Jag känner mig inte så nere för tillfället, men det känns bra att kunna skriva av sig i alla fall XD... En uppdatering av läget: Ingenting händer egentligen, Vet att det blir fest hos henne på skolavslutningen, det kommer nog bli skoj men känns inte som nåt att satsa på... Vi snackade på msn idag, det gör vi iofs varje dag men idag tänkte jag att jag provar lite, ser hur hon reagerar... Så mitt i konversationen, under ett ganska långt avbrott, så skrev jag: Vet du vad? Jag gillar dig... Hon var tyst en liten stund innan hon svarade: "Jag gillar dig med, kul att man upptäcker folk efter ett år." Detta övergick till att hon började prata om varför hon hade så svårt att ta kontakt med människor osv, och jag hängde på. Jag menar det var ju bara för o kolla hur hon reagerade... Nu förstår jag att det är i princip omöjligt att analysera någons beteende genom att titta på vad denne skriver över msn men snälla försök... Jag har hur många ideer som helst om hur hon reagerade, men jag tänker faktiskt se om ni därute vill hjälpa mig... Byter ämne igen: En av de saker som gör det svårt för mig att knappt ens överväga att ta mod till mig är att hon fortsätter snacka om sitt ex hela tiden... Eller åtminstone så säger hon att hon hatar att hon inte kan glömma honom och att hon saknar honom... Jag vet inte hur jag ska tolka detta, som sagt, jag avvaktar. Ser hur det går. Så har jag alltid gjort med det mesta. Jag väljer att citera det Moses knackade ner på fyllan: "Det löser sig"... Jag har snackat med Värden om det här, eller lite grann i alla fall... Har ju inte berättat allt det här jobbiga med att jag gick och funderade över om det liksom var nåt mellan dom... Jag klarar inte av det, är för feg, är rädd för konsekvenser som aldrig kommer att uppenbara sig... Men om... Kommer inte på nåt mer o skriva nu... Fastnade i att läsa gammla msnkonversationer fastän jag borde sov hårt och tungt...

Usch, f*n det känns tungt nu... Vet inte riktigt vad det är, men allt känns bara pest... Känns som om det går lite tungt med polarna också, var ett tag sen vi gjorde någonting... Får en känsla av att de flesta undviker mej, kan bero på att jag kanske har varit lite tillbakadragen den senaste tiden. Men f*n vad tungt det känns att inte kunna snacka med nån, inte på riktigt liksom... Jag menar, när det tillfälle som man öppnar sig mest är när man skriver till ett gäng nördar på en hemsida för fusk till spel, jag vet inte, men det känns inte som om det är så det borde vara... Kan vara så att det lossnar så fort skolan lossar greppet och man får gå på sommarlov... Måste ju kämpa för o hålla betygen i trim så att säga, det är mer påfrestande än jag nånsin kunde tro... Kort svar till Dezen: Har du inget bättre för dej än att sitta och tjuvläsa andras problem utan att ens försöka hjälpa till på någon punkt? Jag tror att jag hade klarat mig ganska bra utan den där lilla kommentaren... Till andra er andra: Än en gång, ni är hur underbara som helst som bryr er... Det är väl ett under att jag inte har färgat håret svart och börjat sminka mej... Tillbaka till tjejen, o vad hon är underbar, vi umgås jättemycket på dagarna nu... Det e helt underbart... Jag känner mig som om jag vore typ 12 eller nåt, då jag liksom har fått det bekräftat att jag är sen att upptäcka kärleken... Men jag har alltid varit en ganska stängd människa och inte blottat mig i onödan, dvs aldrig... Förlåt mig om det är förvirrande när jag byter ämne hipp som happ, men jag skriver som jag tänker nu... typ i alla fall... Jag undrar om Värden kanske känner nåt för henne, eftersom under senare tiden då hon har börjat umgås mer och mer med mig så har han stundtals blivit ganska kylig mot mig, men jag vet inte, jag har inte vågat snacka med honom... Jag vågar allvarligt talat ingenting, det stör mig och gör mig om något ännu deppigare... Kanske det bara slår till på natten... Hoppas jag e lite gladare imorn, än har jag inte rott iland någonting egentligen.. Shit vad rörigt det blev...

Ingen aning om hur det här kommer o gå faktiskt, inget speciellt har väl hänt. Hon var hemma hos mig för första ggn för några dagar sen, det gick väl sådär... Stämningen var extremt spänd och vi hade ganska tråkigt... Man har inte så roligt hemma hos mig om man e fler än 1... Men just nu känns det inget bra... Jag försöker liksom vara en bra polare o så, och det går skitbra, men grejen är att jag kanske alltid får stanna i den där "Kompisgruppen"... Liksom en i gänget men inget mer... eller nåt... Nu känner hon ju inte någon annan i gänget särskilt bra utom mig, om hon nu känner mig bra vet jag inte... Det kanske är jätterörigt och läsa det här men jag måste få ur mig det nånstans... Jag har tillome börjat drömma om henne >.< bra eller dåligt? Det e ganska mysiga drömmar men det är extremt deprimerande att vakna upp och inse att det bara var en dröm... Sa nyss till henne över msn att jag hade ett jättejobbigt problem, hon undrade om hon kunde få veta vad det var så hon kunde hjälpa på nåt sätt... Jag sa att jag inte visste hur mycket jag kunde säga utan att avslöja för mycket... Hon undrade om Jag inte borde säga eller inte ville, jag sa lite av båda men ändrade det till att jag nog borde men inte kunde... Trevligt med så mycket seriösa svar, det uppskattar jag mycket... Jag kommer nog inte att göra nånting om det inte blir absolut nödvändigt utan bara fortsätta att hänga med... En annan lite jobbig sak är att hon bara umgås med killar så jag vet inte hur jag ska kunna urskilja några tecken på att hon gillar just mig, hon behandlar alla ganska lika, även fast hon håller sig lite närmare mig när vi är med mina andra polare, kanske ganska lätt att förstå dock... Jag vet inte... Kanske det här satte igång någon liten funderare hos er... Som sagt jag ger bara uttryck för mina känslor just nu... Känns ganska tungt nu också, kan bero på skolan iofs... Men men... Hare så bra till näst gång... Lyssnar onormalt mycket på A7x för tillfället... nåt konstigt med det?

Jag kan lugna er alla med att det är ingenting mellan henne och Värden, dom pratar inte med varandra om inte jag är med... jag är liksom en länk mellan henne och mina polare som hon tycker det är kul att umgås med... fattar ni?

Tack för svaret, jag vet inte, men det känns ännu lite bättre med en tjej som svarar också... Men i alla fall, då jag e sjuk för tillfället så händer det inte så mycket, kanske ska gå på konsert tillsammans i sommar dock, det lär nog bli kul... Men det e mest msn konversationer nu, lovar att uppdatera så snart något nytt händer...

Jag har en polare som är sån, han e skitrolig och lite såhär barnslig när vi umgås tillsammans bara vi, men när det dyker upp andra, speciellt från hans nya klass(Vi gick i samma klass från ettan till nian och går i samma skola nu på gymnasiet men olika linjer) Han blir ganska högljud, han försöker göra sin röst mörkare än vad den egentligen är och han e allmänt uppkäftig. Men jag har diskuterat detta med andra polare och vi kom fram till att han bara har extremt dåligt självförtroende, han hänger alltid efter nån annan och verkar tro att han kan häva ur sig vad som helst mot mig bara för att stärka sin respekt hos sina polare...

Jo jag har liksom märkt själv att det är lättare sagt än gjort, men jag tror att jag kan ha fördel av att vi går i samma klass och vi umgås hela tiden där, eftersom resten av klassen e retards... Värden och hon verkar dras lite från varandra för tillfället... Det är iofs bara en känsla jag får, kanske bara är önsketänkande... Kan bero på att de hade sex nån av de gånger som hon sov hos honom... Jag skulle gissa på att det kanske var tröstsex, eftersom båda är relativt nyblivna singlar... Dom verkar ångra det lite... Men som sagt, kanske det bara e jag som önskedrömmer...

Tip of the day: Börja lira WoW, då är det skitlätt att strunta i vad alla andra säger... Man går bara omkring och tänker på WoW hela tiden, och sen när man kommer hem så bara sitter man o lirar, snackar med annat intressant folk från runtom Europa och bara slappnar av helt enkelt. Riktigt hett tips, jag hade inte så mycket vänner och det kändes som om hela världen var emot mig, så jag gav WoW en chans och jag fastnade direkt... Men för några veckor sen så har jag hittat nya vänner i vårvädret och då minskar WoWspelandet automatiskt... Och för att upprepa det viktigaste meddelandet i denna tråd: TA INTE SJÄLVMORD!! Ingen vinner nåt på det... Lycka till :D EDIT: begå självmord, då slipper du höra när dem snackar skit om dig Du borde f*n få hård smisk på pungen för att uppmuntra en liten flicka att ta självmord...