Roliga Historier

kan man vinna nåt?

Man kanske får lite fm man vet aldrig! :)

Jag gillar apor.

Den lokala djuraffären sålde ut dem för femtio öre stycket. Jag tyckte detta var

lite konstigt eftersom de brukar kosta ett par tusen var, men jag bestämde mig för

att inte fundera mer på det. Jag beställde 200.

Jag gillar apor.

Jag tog mina 200 apor hem. Jag har en stor bil. Jag lät en utav dem köra. Han hette

Sigmund. Han var inte alltför smart. Faktum var, att ingen utav dem var det. De slog

hela tiden på sina kulor. Jag skrattade. Då slog de mig på kulorna. Jag slutade skratta.

Jag vallade in dem i mitt rum. De vande sig inte så bra till sin nya omgivning. De

skrek högt då de rullade av mattan och sedan började de skrikande springa in i väggen.

Även om det var underhållande i början förlorade det sin glans då den tredje timmen

startade.

Dagen därpå förstod jag varför varit så billiga. De dog. Allihop. Av inget speciellt

skäl. De bara föll ned, lagom döda. Ungefär som när du köper en billig guldfisk som

dör fem timmar senare. f*n ta billiga apor.

Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade 200 apor som låg överallt i mitt rum,

apor på sängen, apor på byrån och apor som hängde från bokhyllan. Det såg ut som om

jag hade 200 skinnfällar.

Jag låtsades att jag hade en stor mängd uppstoppade djur. Det funkade bra tills det

efter några veckor började lukta lite dåligt.

Jag försökte spola ned en i toaletten. Det funkade inte. Den fastnade. Nu hade jag en

våt apa och 199 döda, torra.

Jag behövde använda badrummet, men det fanns en apa i toaletten. Jag ville inte ringa

rörmokaren. Jag skämdes.

Jag försökte sakta ned förruttnelsen genom att frysa in dem. Jag åt upp all mat som jag

hade i frysen så att den inte skulle bli dålig. Oturligt nog fanns det bara plats för

två apor åt gången i frysen, så jag var tvungen att byta dem var trettionde sekund.

Sedan försökte jag bränna dem. Föga visste jag att min säng var eldfarlig. Jag var

tvungen att släcka sängelden innan jag kunde börja bränna aporna.

Nu hade jag en våt apa i min toalett, två nedfrysta apor i min frysbox samt 197

förkolnade apor i mitt rum. Lukten förbättrades inte.

Jag började känna mig uppretad över min oförmåga att bli av med aporna, eller att använda

mitt badrum. Jag hivade ut några genom fönstret. Genast kände jag mig bättre.

Jag försökte slänga några i soptunnan, men sophämtaren meddelade att staden inte tog hand

om döda, förkolnade primater. Jag sa att jag hade en våt. Han sa att han inte kunde ta den

heller. Jag brydde mig inte om att fråga om de två nedfrysta.

Till slut kom jag fram till en lösning. Jag gav bort mina apor som julklappar. Mina vänner

visste inte riktigt vad de skulle säga. De sa alla att de tyckte om dem, men jag kunde se

att de ljög. Så jag slog dem på kulorna.

Den är så j*vla bra :lol:

Den var bra ja =D

Jag kan en =)

Det var en gång en gubbe som var döv... Han ville inte säga det till någon för att han skämdes över det... Så istället så gissade han vad folk skulle säga... Det blev bra ibland men dåligt också XD

En dag så var han och jobbade på ett yxskaft... Då såg han en man gå längs vägen.. Han tänkte att den där mannen kommer att fråga vad jag jobbar på... Sen så frågar han säkert hur långt det är till byn... Sen så frågar han väl om han ska gå till höger eller vänster därborta

Mannen gick fram till gubben och sade:

- Goddag!

- Yxskaft. sa gubben

Mannen blev lite förvånad men ville säga något med

- Gräset är högt i år...

- Det är ungefär en halv mil... Svarade gubben

Nu blev mannen förvånad och frågade

Är inte ni lite vriden???

- Åt vänster. sa gubben XD

Mannen gick därifrån och skrattade

----------------------------------------

↗ till inlägget

kan man vinna nåt?

 

↗ till inlägget

Jag gillar apor.

Den lokala djuraffären sålde ut dem för femtio öre stycket. Jag tyckte detta var

lite konstigt eftersom de brukar kosta ett par tusen var, men jag bestämde mig för

att inte fundera mer på det. Jag beställde 200.

Jag gillar apor.

 

Jag tog mina 200 apor hem. Jag har en stor bil. Jag lät en utav dem köra. Han hette

Sigmund. Han var inte alltför smart. Faktum var, att ingen utav dem var det. De slog

hela tiden på sina kulor. Jag skrattade. Då slog de mig på kulorna. Jag slutade skratta.

 

Jag vallade in dem i mitt rum. De vande sig inte så bra till sin nya omgivning. De

skrek högt då de rullade av mattan och sedan började de skrikande springa in i väggen.

Även om det var underhållande i början förlorade det sin glans då den tredje timmen

startade.

 

Dagen därpå förstod jag varför varit så billiga. De dog. Allihop. Av inget speciellt

skäl. De bara föll ned, lagom döda. Ungefär som när du köper en billig guldfisk som

dör fem timmar senare. f*n ta billiga apor.

 

Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade 200 apor som låg överallt i mitt rum,

apor på sängen, apor på byrån och apor som hängde från bokhyllan. Det såg ut som om

jag hade 200 skinnfällar.

 

Jag låtsades att jag hade en stor mängd uppstoppade djur. Det funkade bra tills det

efter några veckor började lukta lite dåligt.

 

Jag försökte spola ned en i toaletten. Det funkade inte. Den fastnade. Nu hade jag en

våt apa och 199 döda, torra.

 

Jag behövde använda badrummet, men det fanns en apa i toaletten. Jag ville inte ringa

rörmokaren. Jag skämdes.

 

Jag försökte sakta ned förruttnelsen genom att frysa in dem. Jag åt upp all mat som jag

hade i frysen så att den inte skulle bli dålig. Oturligt nog fanns det bara plats för

två apor åt gången i frysen, så jag var tvungen att byta dem var trettionde sekund.

 

Sedan försökte jag bränna dem. Föga visste jag att min säng var eldfarlig. Jag var

tvungen att släcka sängelden innan jag kunde börja bränna aporna.

 

Nu hade jag en våt apa i min toalett, två nedfrysta apor i min frysbox samt 197

förkolnade apor i mitt rum. Lukten förbättrades inte.

 

Jag började känna mig uppretad över min oförmåga att bli av med aporna, eller att använda

mitt badrum. Jag hivade ut några genom fönstret. Genast kände jag mig bättre.

 

Jag försökte slänga några i soptunnan, men sophämtaren meddelade att staden inte tog hand

om döda, förkolnade primater. Jag sa att jag hade en våt. Han sa att han inte kunde ta den

heller. Jag brydde mig inte om att fråga om de två nedfrysta.

 

Till slut kom jag fram till en lösning. Jag gav bort mina apor som julklappar. Mina vänner

visste inte riktigt vad de skulle säga. De sa alla att de tyckte om dem, men jag kunde se

att de ljög. Så jag slog dem på kulorna.

 

 

Den är så j*vla bra :lol:

 

Den är från Skrattnet, å då ska du skriva det..... <_<

Vaddårå det är klart man får ta den från hemsidor bara man ej säger man kommit på den själv... ^_^

EDIT:Glömde ett G xD

↗ till inlägget

Jag gillar apor.

Den lokala djuraffären sålde ut dem för femtio öre stycket. Jag tyckte detta var

lite konstigt eftersom de brukar kosta ett par tusen var, men jag bestämde mig för

att inte fundera mer på det. Jag beställde 200.

Jag gillar apor.

 

Jag tog mina 200 apor hem. Jag har en stor bil. Jag lät en utav dem köra. Han hette

Sigmund. Han var inte alltför smart. Faktum var, att ingen utav dem var det. De slog

hela tiden på sina kulor. Jag skrattade. Då slog de mig på kulorna. Jag slutade skratta.

 

Jag vallade in dem i mitt rum. De vande sig inte så bra till sin nya omgivning. De

skrek högt då de rullade av mattan och sedan började de skrikande springa in i väggen.

Även om det var underhållande i början förlorade det sin glans då den tredje timmen

startade.

 

Dagen därpå förstod jag varför varit så billiga. De dog. Allihop. Av inget speciellt

skäl. De bara föll ned, lagom döda. Ungefär som när du köper en billig guldfisk som

dör fem timmar senare. f*n ta billiga apor.

 

Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade 200 apor som låg överallt i mitt rum,

apor på sängen, apor på byrån och apor som hängde från bokhyllan. Det såg ut som om

jag hade 200 skinnfällar.

 

Jag låtsades att jag hade en stor mängd uppstoppade djur. Det funkade bra tills det

efter några veckor började lukta lite dåligt.

 

Jag försökte spola ned en i toaletten. Det funkade inte. Den fastnade. Nu hade jag en

våt apa och 199 döda, torra.

 

Jag behövde använda badrummet, men det fanns en apa i toaletten. Jag ville inte ringa

rörmokaren. Jag skämdes.

 

Jag försökte sakta ned förruttnelsen genom att frysa in dem. Jag åt upp all mat som jag

hade i frysen så att den inte skulle bli dålig. Oturligt nog fanns det bara plats för

två apor åt gången i frysen, så jag var tvungen att byta dem var trettionde sekund.

 

Sedan försökte jag bränna dem. Föga visste jag att min säng var eldfarlig. Jag var

tvungen att släcka sängelden innan jag kunde börja bränna aporna.

 

Nu hade jag en våt apa i min toalett, två nedfrysta apor i min frysbox samt 197

förkolnade apor i mitt rum. Lukten förbättrades inte.

 

Jag började känna mig uppretad över min oförmåga att bli av med aporna, eller att använda

mitt badrum. Jag hivade ut några genom fönstret. Genast kände jag mig bättre.

 

Jag försökte slänga några i soptunnan, men sophämtaren meddelade att staden inte tog hand

om döda, förkolnade primater. Jag sa att jag hade en våt. Han sa att han inte kunde ta den

heller. Jag brydde mig inte om att fråga om de två nedfrysta.

 

Till slut kom jag fram till en lösning. Jag gav bort mina apor som julklappar. Mina vänner

visste inte riktigt vad de skulle säga. De sa alla att de tyckte om dem, men jag kunde se

att de ljög. Så jag slog dem på kulorna.

 

 

Den är så j*vla bra :lol:

 

Visste inte att den var från skrattnet då min syster berättade den för mig. Och hur orkar du ens bry dig.

Det var en gång... som va grusad

DEN E SÅ J*VLA BRA! haha

öl innehåller kvinliga hormoner.

efter 6 öl kan du varken sluta prata eller köra bil...

den e den bästa :D