alltså det beror ju helt på hur åldrandet sker... för om man inte åldras överhuvudtaget förblir man ett spädbarn i all evighet och alla kommer ligga och skrika och aldrig få en vettig uppfattning av att vi faktiskt existerar. andra sättet att åldras är att vi ständigt fortsätter åldras utan att dö, då skulle vi bli en äcklig skinnpåse med människoblandning i efter ett så där 200 år, då skulle vi också bara ligga och finnas. det sista alternativet och det mest ologiska är att vi slutar åldras när vi har växt färdigt, vid ca 20 år ålder.
då skulle vi ju kunna röra oss omkring. jag tror att vi inte hade varit så anorlunda, för även om tanken "äh vad f*n, jag gör det imorgon" så skulle vi tillslut känna oss rastlösa. för det finns något som alltid har drivit människan, något som skiljer sig helt från alla andra livsformer, och det är vår nyfikenhet och vår vetgirighet, och visst du kan göra allt som finns, men det finns fortfarande mer att göra, du kan alltid fördjupa dig mer, undersöka nogrannare. tänk på att universium allltid utvidgar sig så därför dyker det alltid upp nya saker att se, nya saker att uppleva. dessutom, när du har hållt på i en så där 1000 år och lärt dig, upptäck o.s.v. så har du antagligen glömt av mycket, så det är bara att ta reda på det igen.