↗ till inläggetSaken är absolut inte att du kritiserar religion, saken är att du gör det på ett sätt där det framstår som att man är totalt dum i huvudet om man tror på det.
Likväl som att många antagligen anser ateister vara ignoranta idioter.
Mitt sätt är rätt så provocerande, det tänker jag inte förneka.
Problemet är att jag inte ens får säga "bevisa det" utan att det skulle verka provocerande.
Vad jag sade om kniven var inte att den var farlig för andra men inte för sig själv utan att den är ofarlig tills den brukas i ett skadligt syfte. Folk som debatterat i denna tråd har ytterst sällan varit fundamentalister eller fanatiker, så det är inget riktigt argument.
Religion används mycket i ett skadligt syfte, varesig man vill erkänna det eller inte.
Religiösa regler som tvingar sig på människors livsstil. Då menar jag inte regler som "du skall icke dräpa" vilket är en självklarhet i våran medfödda moral (samvete) och samhälle.
Att jag nämnde fanatiker och fundamentalister har inget med de religiösa i denna tråd, de styrker min poäng om att religion mycket väl "kan" användas till ondska.
Om jag skulle säga att jag inte accepterar ateismen eftersom många ateister beter sig för djävligt, hade inte även du reagerat då? (Jag hade sannerligen gjort det.)
Jag har inte klumpat ihop troende på det sättet, jag vet mycket väl att det finns troende (överlägsen majoritet) som inte beter sig som religiösa zealots, så därför argumenterar jag hellre mot den oändliga självrättigheten "Gud finns, allt du säger är fel, håll käften." och religionen i sig själv, inte de som tror på den.
Tyvärr tar många mina anklagelser mot religionen personligen.
-Någon- får mycket väl anse att ateister är otrevliga idioter, även fast denne inte har någon anledning till det.
Jag har inte på något sätt försökt bevisa att någon religion är sann. Jag tror inte ett dugg på det själv. Likväl har jag inte fått något bevis för att du är en människa och inte en väldigt välprogrammerad robot. =O Att det inte finns bevis för något gör inte att det är totalt omöjligt. Det gör dock att det är osannolikt.
Vilket är precis vad jag säger. Det finns absolut nada bevis för någon övermänsklig varelse, så varför tror människor på dom? För att de vill, vilket de mycket väl får, men allt handlar om att intala sig själv om att man kommer till ett paradis för att man låtsas stå i kontakt med nån allmäktig gubbe med skägg.
Men här kommer det lilla kruxet, jag anser det omöjligt att en allsmäktig (omöjligt i sig själv, logiskt sett.) varelse, som alltid har funnits, har ingen förklarad uppkomst, skapade våran värld genom att leka runt i några timmar. Jag anser det totalt omöjligt att Jesus gick på vattnet, för det går inte. jag anser det totalt omöjligt att Jorden är 6000 år gammal, et cetera et cetera.
Så varför tror jag på vetenskapen? För att den är bevisbar! Det är möjligt! Vi VET hur gammal Jorden är, vi vet hur den skapades (då menar jag inte Big Bang utan varför och hur själva jorden formades)
Vi VET att jorden aldrig dränktes i en syndaflod.
Jag tror på Big Bang teorin för att vi mer eller mindre vet att den hände (universum expanderar utåt, vi ser strålning från den, vi vet de kemiska förhållanderna.. ni vet, sådant som är möjligt och observerbart.)
Innnan nån påpekar "just det, Big bang TEORIN" lär jag nog påminna om att en "teori" i vetenskaplig mening inte är som en gissning. Gravitationen är en vetenskaplig teori. En vetenskaplig teori bygger på FAKTA.
Så ja, jag anser Gud omöjlig. En usel ursäkt till våran existens, uppdiktad för att förklara varför vi är här.
Hur menar du? Vad jag menade var just att vi SKA kräva argument och bevis, alltså att det inte ska bli "Neej jag har lite svårt att tro på kristendomen faktiskt!".
igen, om jag kräver bevis kränker jag ju tron, tydligen