↗ till inläggetDet skadar endast den enskilde individen vars brist på sunt förnuft gjort att den fastnat i träsket. Tycker nästan man får skylla sig själv lite, så fruktansvärt svårt kan det faktiskt inte vara att göra annat?
Jag skulle inte säga att det är brist på sunt förnuft som fått mig att "fastna i träsket".
Jag har suttit vid datorn från runt 5 års ålder då min far tyckte att jag skulle använda datorspel för att lära mig saker, ni vet såna där lek och lär spel typ. Och på senare år började man spela "riktiga spel" med måtta, man var fortfarande ute och lekte och så.
Efter en bilolycka jag var med om låg jag på sjukhus i nästan två månader och satt rullstolsbunden i nästan en månad till.
Och vad fan gjorde man då när man inte kunde vara ute och leka? Man spelade! Jag kunde inte vara ute med polarna under de månaderna så då lät jag nästan all min tid gå till att spela.
Sen när man väl kunde gå igen så skulle man börja sexan, och de jag brukade leka med ute hade "växt upp" och ville inte leka med pinnar längre som jag fortfarande trodde skulle vara roligt. Då hade man åter igen inte någon att vara med.
Spelandet för mig blev nått jag gjorde istället och det blev som nån slags norm för mig. "det här har jag alltid gjort så varför skulle jag inte göra det nu". Sedan har det eskalerat med tiden och man har utvecklat ett slags beroende som inte är så lätt att ta sig ur, även om jag är riktigt medveten om att jag inte borde fortsätta såhär, att jag borde ut och träna, men det går bara inte. Jag kan ju besvara din fråga: jo det är rätt fruktansvärt svårt att göra något annat.
Det jag försöker säga är väl att man inte behöver vara en person med för lite sunt förnuft för att fastna i något sånt här, det är faktiskt rätt lätthänt.
