💬
Logga in
Fuska.se

Saknar Honom.

35 svar · startad

Trådstartare #1

Hej,

när jag gick i lågstadiet var jag mycket bra kompis med en kille. Vi brukade spela DS tillsammans, och vi var ofta med varandra. När jag bytte skola i slutet på trean blev han ledsen och nu har vi inte träffats på snart fyra år och vi har inte haft nån kontakt via facebook, msn eller nånting.

Och jag tycker själv att jag är helt weird, men jag skulle göra allt för att träffa honom.

 

Sen, förra veckan så såg jag honom. han gick av på samma busshållplats som mig, och våra blickar möttes men han verkade inte känna igen mig för sen gick han iväg, och jag är endå inte säker på om det var han.

 

Så vad ska jag göra?

Om jag ser honom igen, ska jag prata med honom?

 

Tacksam för svar

/The Queen

#2

Klart du ska. Han kan självklart bli din ;)

#3

Det tycker jag du ska! Om du kommer ihåg vad han heter så adda han på facebook eller nåt annat.

 

Jag själv hadde en kompis för vääääldigt länge sen som var ganne med mig, men som sen flyttade långt bort och då förlorade vi kontakten(tror han flytta när jag var 5/6 år). Vi träffades typ en gång 2 år efter också men sen har vi inte haft kontakt sen dess... Sen typ åkte jag förbi området han bodde för jag skulle till norge då tänkte jag men där bor ju han och sen adda jag han på skype och nu i oktober träffa jag han igen.. Och vi vart tilsammans :o Mystiskt igentligen eftersom han är 2 år äldre än mig och går 3 klasser över xD trodde vi bara skulle fortsätta vara vänner men..

 

Eeeh nu skriver jag bara om mig lol, nej men jag tycker du ska försöka få kontakt och kolla om ni fortfarande har samma intressen :) Kom ihåg att det inte bara är du som inte försökt hålla kontakten förut så han känner sig säkert dålig också.

22 Dec 2010
Trådstartare #4

Tackar LOLOL och svampen2!

Han har facebook, jag vet vad han heter.

Och förresten jag ser hans lillebrorsa ofta på bussen och jag vet vilken skola han går i nu, men jag kan ju inte börja blanda in honom i det här, men han känner nog igen mig, kanske han inte vill störa.

OCH EFTERSOM han gick av på samma busshållplats, måste han ju bo i närheten.

#5

Svenskar är generellt rätt kassa på att ta kontakt med folk, så du behöver inte känna dig förnärmad om han ignorerade dig. De flesta svenskar tycker samtidigt det är kul när folk väl börjar prata med oss och det gör säkert han också. Så prata med honom! Jag har märkt att det för mig varit väldigt lätt att återuppta kontakten med folk jag kände för längesedan, man har typ det inlärt hur de beter sig i grunden på något sätt. Om ni umgicks mycket på lågstadiet satte ni förmodligen väldigt djupa avtryck i varandra som fortfarande sitter kvar, eftersom att man är så mottaglig för intryck i den åldern.

 

Bara testa prata med honom om du ser honom igen, vem vet var det leder? :)

23 Dec 2010
Trådstartare #6
↗ till inlägget

Svenskar är generellt rätt kassa på att ta kontakt med folk, så du behöver inte känna dig förnärmad om han ignorerade dig. De flesta svenskar tycker samtidigt det är kul när folk väl börjar prata med oss och det gör säkert han också. Så prata med honom! Jag har märkt att det för mig varit väldigt lätt att återuppta kontakten med folk jag kände för längesedan, man har typ det inlärt hur de beter sig i grunden på något sätt. Om ni umgicks mycket på lågstadiet satte ni förmodligen väldigt djupa avtryck i varandra som fortfarande sitter kvar, eftersom att man är så mottaglig för intryck i den åldern.

 

Bara testa prata med honom om du ser honom igen, vem vet var det leder? :)

Tack så mycke :)

Fast han är inte hel svensk och inte jag heller, hans pappa kommer från en ö i söderhavet :cool:

Eller asså, vi är ju svenskar. Men vi har blod från andra länder.

Men jag är arg på mig själv att jag aldrig tog chansen, det var ju nästan helt perfekt ställe att träffa honom på.

 

Fast, han bor där jag bor, jag passerar hans lillebrorsas skola varje dag...

Och han är ju inte död eller nåt :P

Jag hoppas jag ser honom igen, och då ska jag tänka på er för att ta mod att snacka med honom.

/The Queen

 

 

 

Whoops, jag glömmer alltid bort mitt nya namn <_<

/LAYTON

 

Just det, han har facebook, men han har inte ens en profilbild och han har fortfarande inte svarat på min vänförfrågan efter ett halvår :(

#7

Svenskar är inte biologiskt blyga, det ligger i kulturen. ;)

 

Han kanske inte använder sin facebook? XD

Trådstartare #8
↗ till inlägget

Han kanske inte använder sin facebook? XD

Precis. Det var det jag menade ;)

15 Jan 2011
Trådstartare #9

Såg honom i förrgår.

Eller såg honom och såg honom RÖRDE honom. Så här var det:

 

Jag går upp på bussen och sätter mig långt bak. Där på ett säte ser jag hans lillebrorsa. Jag skulle vilja sätta mig bredvid honom, som är ledigt, men sätter mig iställetpå sätet bredvid, bredvid någon snubbe.

Då får jag syn på att jag satt mig bredvid HONOM. Skit.

Den första tanken som dyker upp är: Ska jag prata med honom. Nej det blir konstigt. Om jag suttit mig mittemot kanske våra blickar skulle mötas, men jag sket i det, hans brorsa var ju där och det kändes ju så konstigt.

 

Tanke 2, offtopic: VARFÖR SITTER HAN INTE BREDVID SIN BRORSA?

Gud va weird.

 

Men sen ser jag att de båda trycker på knappen vid nästa station.

Tidigare har jag bara sätt hans lillebrorsa ofta på bussen, men jag vill inte blanda in honom i det här.

Så jag vet vilken skola han går i. Och hans storebrorsa, som jag längtar efter går antagligen i samma skola som jag passerar VARJE DAG.

 

Dålig Nyhet: Jag känner mig väldigt feg, som inte vågar prata med honom fast jag har haft två chanser.

Bra Nyhet: Han bor ju nära där jag bor, känns bra så det är nog inte sista gången jag ser honom.

Bra Nyhet 2. Jag brukar ofta ha sällskap med två kompisar i min klass som också gick på samma skola som jag och min fd bästa vän.

Och dem var också bra vänner med honom. Det är först min killkompis som gick i samma klass som honom.

Och sen min tjejkompis, och hon och killen var tillsammans en gång (inte för att jag bryr mig, det var i trean, och han sa faktiskt att JAG var hans bästa tjejkompis).

Så WoHoo, va kul det vore om jag träffade honom tillsammans med mina vänner som också kände honom. Fyra vänner som återförenas lite. Det vore bra.

 

 

BTW:

Om vi träffas igen kanske han säger jaha, just det, va trevligt, han kanske inte alls ha saknat mig.

Men då vet jag i alla fall att mina känslor inte är besvarade och då kanske jag inte bryr mig om honom längre.

Självklart skulle jag bli ledsen men det kanske är för det bästa isåfall...

#10

Tro mig, även om han inte skulle ha saknat dig, så är det mycket skönare för dig att få veta det istället för att gå runt utan att riktigt veta.

Trådstartare #11

Japp, precis det var ju det jag sa förut, jag tror alltså också att det är så.

Då vet jag ju också att han inte är något att satsa på, det finns ju andra killar.

Men eftersom jag endast tänkt på honom i fyra år så betyder han ju väldigt mycket för mig, men jag brukar oftast bli intresserad av killar som visat intresse för mig.

 

Och om han inte gillar mig så kommer jag inte att bry mig om honom längre, vilket vore väldigt skönt.

Senast ändrad:

#12

Det borde inte vara så svårt att säja "hej" ?

Trådstartare #13

Nej, egentligen inte.

men jag är ganska feg och blyg när det gäller sånt.

Men om jag hoppas verkligen att jag får mer självförtroende.

Och jag hoppas att jag är med mina kompisar som också kände honom.

Det skulle ge mig mer själförtroende...

#14
↗ till inlägget

Det borde inte vara så svårt att säja "hej" ?

det är ju något du kan säga, eller något i stil med "Har vi träffats förut, för jag känner igen dig" eller nått

 

det är ju ett förslat :P

Trådstartare #15
↗ till inlägget

det är ju något du kan säga, eller något i stil med "Har vi träffats förut, för jag känner igen dig" eller nått

 

det är ju ett förslat :P

Hmmm, bra idé...

Kanske, jag får syn på honom säger det du sa och sen så säger antingen ja eller nej?

Hmmm, jag ska prova, det tror jag inte är lika krävande...

Tackar för tipset.

#16
↗ till inlägget

Det borde inte vara så svårt att säja "hej" ?

Kan vara svårare än man tror. Trådskaparen verkar vara ganska lik mig.

 

↗ till inlägget
Nej, egentligen inte.

men jag är ganska feg och blyg när det gäller sånt.

Men om jag hoppas verkligen att jag får mer självförtroende.

Och jag hoppas att jag är med mina kompisar som också kände honom.

Det skulle ge mig mer själförtroende...

Säg det! Det blir bara ett helvette om du inte gör något. Det här verkar vara väldigt likt den situation jag befann mig i för en liten stund sen. Tyvärr tog jag den svåra vägen, och det ångrar jag starkt. Fick mig att må skit. Mår väll lite bättre nu, men långt ifrån förut.

 

Om du inte gör det kommer du börja fundera på en massa saker, tex "vad har jag gått miste om, hur skulle jag ha det idag om jag hade vågat", och även börja se negativt på allt. Det hände iaf mig. =/

Trådstartare #17

Precis, som du sa RememberMe.

När jag såg honom första gången, vid busshållplats och hade liksom den bästa chansen till att prata med honom, så hade jag tårar i ögonen när jag kom hem.

Jag hade liksom inte sett honom på jättelänge fast jag längtat och jag tog inte chansen.

Men nu vet jag att han bor där jag bor så jag hoppas och tror att jag ser honom igen.

16 Jan 2011
#18

Nästa gång du får chansen så borde du ta den, för du vill ju veta vad han tycker om dig?

Det kommer bara bli värre och värre om du skippar att hälsa på han, sen kan det vara för sent om det går för långt.

 

Det är inte kul att ha såna här stunder över axlarna så jag förstår dig ;)

#19

Jag vet att det kan vara svårt, men se till att du vågar innan det är försent, så att du inte gör samma fel som jag gjorde...

17 Jan 2011
Trådstartare #20
↗ till inlägget

Jag vet att det kan vara svårt, men se till att du vågar innan det är försent, så att du inte gör samma fel som jag gjorde...

 

vad gjorde du för fel?

 

↗ till inlägget
Nästa gång du får chansen så borde du ta den, för du vill ju veta vad han tycker om dig?

Det kommer bara bli värre och värre om du skippar att hälsa på han, sen kan det vara för sent om det går för långt.

 

Det är inte kul att ha såna här stunder över axlarna så jag förstår dig ;)

Japp, nästa gång, oh jag är 70% säker på att jag ser honom igen, så ska jag.

Jag ska tänka "Tredje gången gillt" och på allt ni sagt, det kommer nog att ge mig mod.

För det skulle va jätteroligt att bli hans vän igen (or more...) för vi var ju så bra vänner i lågstadiet och jag vill liksom inte skiljas från sånt.

 

Vill du vara med i diskussionen?

Bli medlem Logga in