Jag går på en musikskola och alla i min klass är musikaliska och kan sjunga.
Förutom en.
Det är en tjej som har ett funktionshinder, hon är blind. Och i fyran tyckte många att hon var jätteintressant, eftersom hon var blind, och ville gärna vara kompis med henne. Fast varje vecka hade hon speciella ledsagare som tog hand om henne på rasten, men ingen vill vara ledsagare. För alla hatar henne.
Varför? För att hon är blind? För att vi diskrimenar hanikappade? NEJ!
Hon är van vid att få mycket uppmäsrksamhet eftersom hon är blind, och hon gör det med att vara elak mot andra, och om hon till exempel vill göra en sak i ett grupparbete och en annan vill göra samma sak så att vi lottar om det, börjar hon gråta och får damp om hon inte vinner.
Men nu i högstadiet har vi i alla fall inte ledsagare längre. Så hon är bara med sin hjälplärare (Som är den mest underbaraste människa på jorden) hela tiden och äter ensam med henne.
Sen såvar hon då så himla omusikalisk. Sopranerna skulle sjunga på musiken en gång och det var ganska högt, jag (som är alt) satt och lyssnade och tyckte att det lät bra, men någon förstörde det! Det var NÅGON som sjöng så himla falskt och fult, usch!!! Det var HON. Och efter den musiklektionen väckte en stor debatt bland eleverna om HUR HON KOM IN PÅ VÅR SKOLA!
Hur tänker ni, hur tänker ni egentligen när ni tar in en människa som inte kan sjunga, musiklärare? Ni som är så duktiga, har utbildat oss i tre år men att hon inte har blivit ett dugg bättre sedan fyran?
Hur tänker ni, att hon ska klara alla luciatåg, när hon inte kan se, eller sjunga? Hur tänker ni?
Hon lyssnar även på något estniskt band som är så wannabe Queen och The Real Group.
Aja, hon har inga vänner, det är väldigt synd om henne, och o oss som har henne i vår klass :(