Kära musikälskare.
Jag vill börja med att tala om för er att även jag är en så kallad ungdom. Jag vet att det inte alltid är så lätt att lyssna till sitt hjärta, jag vet hur stark omgivningens inflytande kan vara.
Många av oss (ja, jag skriver oss då jag känner att vi har någonting inom oss som binder oss samman) fastnar i dåliga vanor. Vi lyssnar på skitmusik. Green Day, Tokio Hotel och System of a Down kan jämföras med amfetamin, ecstasy och heroin. Det är lätt att bli sugen på att testa, det är lätt att fastna och det är skadligt. Den stora skillnaden är dock att de tre förstnämnda är socialt accepterade vilket gör dem så otroligt mycket farligare.
Jag vill visa er att världen kan vara så oerhört vacker och underbar. Ni behöver inte leva ett fejkat liv med Nightwish, Kent och Snow Patrol för att inbilla er att livet betyder något och att ni är lyckliga. Jag har funnit ljuset, jag har funnit lyckan, och jag har funnit livsglädjen. Och allt detta fann jag hos en enda man. Och hans namn är Christer Sjögren.
"Haha, dansband?!", tänker ni säkert nu. Men varför tänker ni "Haha, dansbad?!"? Jo, jag har redan sagt det en gång, och jag säger det igen. Som ung är det svårt att lyssna till sitt hjärta och omgivningens mörka fingrar har knutit sig kring era ljusa själar. Christer är lycka, liv och livsglädje. Jag hoppas att ni kan gå in i er själva och finna det som ni EGENTLIGEN vill, inte det som er omgivning förväntar sig att ni ska vilja. Bered er på en fantastisk resa, bli ett Christer-fans du också! Konvertera till Christerdomen!
