Detta är ett spel som handlar om att man åker snowboard. Man kan spela som fem olika karaktärer i en mängd olika backar, den ena svårare än den andra. Man kan spela ensam och köra turnering, åka på tid, åka i en speciell bana eller åka på tid. Man kan också spela flera stycken samtidigt. Senare i spelet kan man låsa upp en mängd olika saker.
Jag tycker personligen att det här är bland de roligaste till Gamecube. Att slänga sig ut i backen är lika roligt i spel som i verkligheten. Backarna är mycket välgjorda och det är roliga karaktärer man kan spela med. Det som jag tycker slår allt är att spela flera stycken. Känslan av att vinna över en kompis är väldigt skön. Helt klart ett kanonspel.
Grafiken i detta spel är mycket bra. Man blir väldigt imponerad av grafiken. Ljudet är dessvärre inte så vidare. Låtarna är lika varandra och man tröttnar fort. Spelkänslan däremot är mycket bra, lätt att styra sig ner för backarna och väl utarbetade kontoller. Det ända som inte är bra med den är att man ibland fastnar. Detta spel räcker länge, det finns så mycket att göra. Flerspelsläget är också väldigt kul.
Förbered er på is, pistat, opistat, hopp, träd och framför allt laviner. Detta är 1080° Avalanches koncept. Spelet är skapat för folk som älskar extrem åkning och snowboard framförallt. Inte för att konkurrera med spel som Ampt 2 och en massa andra spel till andra konsoler. Nej, det här är skapat för folk med GameCube som älskar extremåkning. Och vem kan klandra dom? Inte jag iallafall.
Den sugande känslan...
Det började med snabba trails på datorn som sedan gick över på vissa TV-kanaler och det blev bara mer och mer. Teamet bakom 1080° Avalanche ville att spelet skulle komma i rampljuset så snabbt som möjligt och glömde helt enkelt bort att ändra alla dom små buggar som faktiskt finns i spelet. Jag fick den där sugande känslan i magen som jag brukar få när jag vill köpa ett spel. Jag trodde detta spel skulle vara det jag skulle spela resten av mitt liv. Men oj så fel jag hade!
Enkla små missar
Visst, nästan alla spel har missar, men vissa har fler än andra. 1080° Avalanche kanske inte har många, men dom är tyvärr störande. Nästan alla buggar sitter i grafiken. Det känns inte som om 1080° Avalanche-teamet tänkt på hur bra grafikkapacitet GameCubet igentligen har (t.ex Tales of Symphonia och Resident Evil 4.) Istället har man gjort träden platta och utan karaktär. Alla träd ser nästan likadana ut. Mest granar som gör att det känns som om man åker igenom värsta granskogen. Detta gör det hela lite tråkigt. Att titta på en gran där och en gran där, men oj titta! Granarna är ju platta. Detta märker man mest när man har en lavin efter sig och träden lägger sig ner på ett ganska så tråkigt sätt. Inget knakljud bara ett rörelse där det först är segt som om trädet försöker hålla sig uppe och sedan lägger sig trädet bara där för att sedan försvinna i lavinens djupa snö. Onaturliga kanter finns det gott om. Dom flesta i själva omgivningen och inte på karaktären. Detta syns som jag redan sagt mest på granarna/träden. Men också på vissa delar av brädan när man gör ett trick.
Mångfalld av karaktärer
Det finns 5 olika karaktärer att välja bland i hela spelet. Inga som du kan låsa upp, bara massa extra kläder och en annan rolig extra figur i själva karaktären. Jag ska inte gå in i detalj och tråka ut er med deras små extra förmågor men jag ger er namnen och deras attityd. Det borde räcka för att stilla nyfikenhet.
Akari Hayami som är den 19-åriga utåtriktade tjejen som för övrigt är ganska söt med sina japanska anletsdrag.
Ricky Winterborn 18-åring som är lite halvt kär i Akari. Klär sig som en punkare men beter sig som en 15 åring.
Kamen Vazquez 21-årig kille som är välldigt avspänd och skiter lite i allt som händer runt omkring honom.
Tara Hunter den coola flickan som liknar en hipphoppare med snygg kropp och kaxig attityd.
Rob Haywood Den riktigt muskulöse hårdrockaren som beter sig mer vuxet än dom andra och som är lite som ledaren i gänget.
Spel utan handling.
Kanske är det det som gör spelet så himla speciellt. Jag tycker faktiskt attett spel ska ha en handling för att man ska få den där lilla extra kicken. Ett spel utan handling är ett spel utan grafik. Jovisst, det kan vara kul att åka ner för en backe i 130 blås och vinna ett race på 10 sekunder. Men i slutänden blir det att försöka slå sitt eget rekord gång på gång, gång på gång. Det finns fyra olika svårighetsnivåer i 1080° Avalanche. Den första och lättaste (så klart) är Novice, där det gäller att åka nerför 4 banor på så kort tid som möjligt. Den andra är Hard, där gäller det att åka nerför 5 helt nya banor. Expert, som är den svåraste svårighets-graden, där gäller det att åka ner för hela 6 banor. När du väl klarat av alla svårighets-grader låser du upp en ny svårighets-grad som kallar sig själv för Expert. Där gäller det att åka ner för alla dom banorna du redan har spelat fast spegelvänt. Detta är en av dom största missarna i spelet. Jag tycker man kan vara så fantasirik att man kan hitta några nya banor istället för att bara göra dom spelgelvända så varje sväng blir åt motsatta håll. Nej, det var nog inte det bästa man kunnat göra. Just det, ingen handling. Varför inte skapa en career-mode eller något i den stilen där det gällar att träna upp sig själv och kanske få träffa andra åkare som du ska tävla mot där du själv kan välja dina skills och vart du ska åka inte bara gå till en Match race-meny och när du väl är där trycka på vilken svårighets-grad du vill ha och så pang! Du skickas automatiskt till den första banan.
För många under-menyer?
Nej, snarare för få tycker jag. Det finns alldeles för mycket fri yta där man hade kunnat sätta in små roliga funktioner. Fyra olika spel-menyer finns det Match race, Gate challange (där du ska åka på ett slalomvis genom hinder/portar). Men detta på exakt samma banor som i Match race. Trick attack, där du faktiskt på 3 helt nya banor ska utföra så många trick som möjligt för att få poäng för att kanske slå ett rekord (det enda som faktiskt fortfarnade är roligt när man spelat allt). Tillslut Time trail där du ska åka ner för restrerande banor på så snabb tid som möjligt. Om du kanske vill göra det lite svårare kan du försöka fånga alla mynt delar så att du kan låsa upp en liten extra bräda. Sedan 3 till där du kan kolla dina rekord, replays och inställningar. Så det är det som finns. Inget mer, inget mindre. Detta är allt.
Detta är uppföljaren på Nintendo 64 versionen av 1080 snowboard. Denna är dock mycket bättre. I stort sett handlar det om att åka snowboard ner för massor av backar. Välj bland många olika gubbar och välj sen bräda och backe. Sen är det bara att börja åka. Jag har själv aldrig gillat snowboard spel men detta är faktiskt mycket bra. Musiken är dock inte bland de bästa jag hört och det är ett minus. Grafiken är bra och det mesta med spelet. Man kan också spela flera och tävla mot varandra. VS spelläget är roligare än att köra ensam. Detta spel bör ingen missa för det är mycket skoj.
1080,, är inte en ren uppdatering av 1080 Snowboarding till N64 utan spelet innehåller en del nyheter. Alla banorna är helt nya och bland de mer spännande ingredienserna är utan tvekan att åka genom laviner. Du forsar fram på din snowboard medan omgivningen rasar samman under lavinens framfart. Coolt!
Antal spelare 14 samtidigt
