Spelet handlar om 50 Cent och hans gäng, man gör en massa uppdrag med honom och man ska döda rätt mycket personer. Det är mycket gängbråk och pistoldueller. Man smyger runt och tar skydd och skjuter mycket. Det är typ det spelet går ut på. Ett ganska tråkigt spel, så det rekommenderas ej.
Grafik: Grafiken är bra i mellan åt, men i en del vinklar och på många ställen är grafiken helkass, speciellt när det är mörkt. 1/5
Spelkänsla: Den är ingen vidare, det är svårt och styra, jag fick aldrig något grepp om spelkänslan. 1/5
Ljud: Inget speciellt med det. 2/5
Hållbarhet: 5/5 det varar i all evighet eftersom du kommer att tröttna på det innan du har klarar ut det.
/Prezzi.
Betyg 3/10
Omdöme av gäst skrivet May 2006
Spänn på dig pistolerna, spänn musklerna och glid in i den skottsäkra västen. 50 Cent och hans kompisar är ute på dödarfest
Jag tycker att 50 Cent är en fjant som försöker skapa sig en image som gangster, när han i själva verket är en smart affärsman. Hur han än jobbar och hur han än framställer sig själv, är 50 Cent trots allt ingen gangster, utan istället omger han sig med människor som vet hur man maximalt exposerar honom som artist, allt i pengaflödets goda namn.
50 Cent: Bulletproof handlar om vad som händer när man hamnar på fel sida av 50 Cent. En knarklangar-kompis ringer efter hjälp, varpå 50 Cent och hans polare i G-unit skyndar till undsättning. På plats möts de av ett stort antal tungt beväpnade soldater som omgående öppnar eld mot 50 Cent och hans vänner. Resultatet blir självklart att de måste undanröja varje litet soldatkräk, och det blir massor att göra. Bulletproof är ett tredjepersonsactionspel enligt standardmallen, med ett litet undantag, det är nämligen knappt spelbart. Att vända på 50 själv, eller kameran visar sig snart vara en direkt pina då kontrollen konstant är trög och ryckig, vilket tar bort precis allt precision och fingertoppskänsla som behövs i ett actionspel. Actionsekvenserna utspelar sig på små områden som separeras av laddningstider, på dessa områden dyker det slumpmässigt upp fiender bakom ryggen på spelaren, bara för att det ska bli lite utmaning. De som har lite gedigen erfarenhet av genren vet att detta är ett tråkigt och dåligt sätt att försöka kompensera för andra brister i spelet, i detta fallet den fullkomliga avsaknden av articifiell intelligens.
Under spelets gång behöver man länsa döda kroppar på allehanda monitära tillhörigheter såsom plånböcker och smycken, för att på så vis tjäna ihop pengar till nästa uppdrag. Mellan uppdragen får man vila sig i 50 Cents lägenhet mitt i mörkaste slummen. Här finns det möjlighet att köpa vapen, nya avrättningsmanövrar och mycket annat. Under spelets gång kommer man att stöta på ett par kändisar, detta i form av Eminem som gör en fullkomligt skrattretande rollprestation som korrumperad polis, och Dr Dre som är en billig vapenhandlare och allfixare.
Såväl fienderna som kompisarna i G-unit beter sig som primitiva robotar och kan knappt uppföra sig ordentligt. Varje G-unit-medlem har en speciell förmåga, men mer än en gång har det hänt att en dörr ska låsas upp eller sprängas av en av medlemmarna, men de har istället fastnat och inte kunnat utföra sina uppdrag. Om man sätter ett par skott i sina odödliga kompisar brukar de rätta till sig, men att ett sånt här fel, som potentiellt kan göra spelet omöjligt att spela, ska få finnas i en slutgiltlig produkt är fullkomligt oacceptabelt. Hela upplägget i Bulletproof blir väldidgt väldigt tråkigt, väldigt väldigt snabbt. I en genre höjdpunkterna heter Max Payne och Grand Theft Auto känns dessutom Bulletproof otroligt blekt.
Grafiken känns både blek och tråkig med usel modellering och hemskt lågupplösta karaktärstexurer. Effekterna är dåligt gjorda, och när man ser rök eller eld på skärmen, kan man se hur dålig kvalitén är, då dessa effekter alltid är flammiga och slarvigt gjorda. Lägg där till att samtliga miljöer är otroligt tråkigt designade och ultralinjära.
Även om jag är negativ, är det inte allt i 50 Cents äventyr som stinker. Våldsälskare som jag är kan jag inte låta bli att älska alla de specialattacker och avrättningsmanövrar man köper på sig under spelets gång. Detta handlar om horribelt våldsamma, men läckert animerade rörelser som går ut på att man avväpnar sin motståndare och sedan avrättar denne från nära håll. Makabert må tyckas, men detta är faktiskt det bästa i hela spelet, vilket väl säger en hel del om spelet i sig.
50 Cent: Bulletproof är på alla sätt ett handikappat och nästintill ospelbart skräpspel. Kontrollen är bedrövlig liksom grafiken och ljudet. Hade det inte varit för det faktum att omslaget pryds av en av vår tids mest välkända artister, hade absolut ingen brytt sig om det här spelet. Min vädjan till alla spelköpare är att strunta i ansiktet på omslaget, och istället lägga pengarna på ett kvalitativt spel, för detta är ljusår ifrån att vara bra.
Jag tycker att 50 Cent är en fjant som försöker skapa sig en image som gangster, när han i själva verket är en smart affärsman. Hur han än jobbar och hur han än framställer sig själv, är 50 Cent trots allt ingen gangster, utan istället omger han sig med människor som vet hur man maximalt exposerar honom som artist, allt i pengaflödets goda namn.
50 Cent: Bulletproof handlar om vad som händer när man hamnar på fel sida av 50 Cent. En knarklangar-kompis ringer efter hjälp, varpå 50 Cent och hans polare i G-unit skyndar till undsättning. På plats möts de av ett stort antal tungt beväpnade soldater som omgående öppnar eld mot 50 Cent och hans vänner. Resultatet blir självklart att de måste undanröja varje litet soldatkräk, och det blir massor att göra. Bulletproof är ett tredjepersonsactionspel enligt standardmallen, med ett litet undantag, det är nämligen knappt spelbart. Att vända på 50 själv, eller kameran visar sig snart vara en direkt pina då kontrollen konstant är trög och ryckig, vilket tar bort precis allt precision och fingertoppskänsla som behövs i ett actionspel. Actionsekvenserna utspelar sig på små områden som separeras av laddningstider, på dessa områden dyker det slumpmässigt upp fiender bakom ryggen på spelaren, bara för att det ska bli lite utmaning. De som har lite gedigen erfarenhet av genren vet att detta är ett tråkigt och dåligt sätt att försöka kompensera för andra brister i spelet, i detta fallet den fullkomliga avsaknden av articifiell intelligens.
Under spelets gång behöver man länsa döda kroppar på allehanda monitära tillhörigheter såsom plånböcker och smycken, för att på så vis tjäna ihop pengar till nästa uppdrag. Mellan uppdragen får man vila sig i 50 Cents lägenhet mitt i mörkaste slummen. Här finns det möjlighet att köpa vapen, nya avrättningsmanövrar och mycket annat. Under spelets gång kommer man att stöta på ett par kändisar, detta i form av Eminem som gör en fullkomligt skrattretande rollprestation som korrumperad polis, och Dr Dre som är en billig vapenhandlare och allfixare.
Såväl fienderna som kompisarna i G-unit beter sig som primitiva robotar och kan knappt uppföra sig ordentligt. Varje G-unit-medlem har en speciell förmåga, men mer än en gång har det hänt att en dörr ska låsas upp eller sprängas av en av medlemmarna, men de har istället fastnat och inte kunnat utföra sina uppdrag. Om man sätter ett par skott i sina odödliga kompisar brukar de rätta till sig, men att ett sånt här fel, som potentiellt kan göra spelet omöjligt att spela, ska få finnas i en slutgiltlig produkt är fullkomligt oacceptabelt. Hela upplägget i Bulletproof blir väldidgt väldigt tråkigt, väldigt väldigt snabbt. I en genre höjdpunkterna heter Max Payne och Grand Theft Auto känns dessutom Bulletproof otroligt blekt.
Grafiken känns både blek och tråkig med usel modellering och hemskt lågupplösta karaktärstexurer. Effekterna är dåligt gjorda, och när man ser rök eller eld på skärmen, kan man se hur dålig kvalitén är, då dessa effekter alltid är flammiga och slarvigt gjorda. Lägg där till att samtliga miljöer är otroligt tråkigt designade och ultralinjära.
Även om jag är negativ, är det inte allt i 50 Cents äventyr som stinker. Våldsälskare som jag är kan jag inte låta bli att älska alla de specialattacker och avrättningsmanövrar man köper på sig under spelets gång. Detta handlar om horribelt våldsamma, men läckert animerade rörelser som går ut på att man avväpnar sin motståndare och sedan avrättar denne från nära håll. Makabert må tyckas, men detta är faktiskt det bästa i hela spelet, vilket väl säger en hel del om spelet i sig.
50 Cent: Bulletproof är på alla sätt ett handikappat och nästintill ospelbart skräpspel. Kontrollen är bedrövlig liksom grafiken och ljudet. Hade det inte varit för det faktum att omslaget pryds av en av vår tids mest välkända artister, hade absolut ingen brytt sig om det här spelet. Min vädjan till alla spelköpare är att strunta i ansiktet på omslaget, och istället lägga pengarna på ett kvalitativt spel, för detta är ljusår ifrån att vara bra.
