Sony storsatsar på sina charmiga apor. De har inte bara varit med i två framgångsrika och välgjorda plattformslir, de har även lyckats infiltrera Metal Gear Solid 3: Snake Eater. Nu gör de entré på PlayStation Portable i en minispelssamling.
Ape Academy är inte Sonys svar på WarioWare. De som förväntar sig intensiva spel med snabba växlingar kommer att bli besvikna. Minispelen i Ape Academy är betydligt lugnare och längre än de i WarioWare men precis lika humoristiska. Den viktigaste skillnaden är laddningstiderna som på grund av Sonys UMD-skivor och spelets polygongrafik inte är precis korta. Det dröjer inte länge innan man ställer sig frågan huruvida sprites hade varit att föredra.
En apas skolgång
Handlingen i Ape Academy följer en apa, som spelaren väljer namn och byxor på, och dennes skolgång i högskolan för apor. Denna högskola finns till av en anledning: Specter, seriens skurk, har misslyckats med att ta över världen i de två senaste spelen och skyller det på att aporna är för dumma (i själva verket beror det dock på att de gick och gömde sig) och måste utbildas. Studierna omfattar sex år, i speltid ungefär en dags aktivt spelande. Varje år består av nio minispel utformade som ett luffarschackbräde där man med varje vinst och förlust försöker samla rader. Men det finns risk att man tröttnar innan man når så långt.
Högskolan under ”academy mode” är en av tre spelformer. De andra två är ”minigame collection”, samlingen av minispel man låst upp i ”academy mode”, och flerspelarläget ”VS”. Minispelsamlingen är faktiskt det bästa sättet att träna sig på om man har problem med ”academy mode” som kan vara ruggigt oförlåtande, till exempel när man ska lära sig att jonglera. Flerspelarläget går att spela både via trådlös länk och med sällskap på en PSP.
För att vara ett spel som utspelar sig på en skola är det en besvikelse att vissa spel brister i pedagogik medan andra är så överpedagogiska att man önskar att man kunde få lite mindre förklaringar. ”Rotate the screen”-skärmen i minispelet ”Salvage” är nog den mest lyckade förklaringen i spelet och man överraskas av resultatet. Spelet utnyttjar konsolens utformning väl och visar tydligt på dess potential.
Sällskapsspel
Det finns ett dussin minispel som man inte kunde bry sig mindre om, där slumpen spelar alldeles för stor roll, men det finns också flera spel som är riktigt underhållande. ”Monkeytech” är till exempel den mest kreativa tolkningen av ”sten, sax och påse” i modern tid. Det känns lite som om Jerry Bruckheimer (producent till filmer som The Rock och Armageddon) har varit teknisk rådgivare. Ett annat bra (och ovanligt grymt utformat) spel är ”Mon Quixote”, där en apa endast utrustad med en sköld ska blockera pilar som regnar ner – det hela känns sällsamt tragiskt, ackompanjerat av en vacker melodi.
Om vi skulle försöka avgöra vilken målgrupp som spelet passar bäst för så skulle vi välja syskon i alla åldrar. Det bästa med Ape Academy är dess tvåspelarläge på en konsol. Det fungerar så att den ena spelaren använder styrkorset och L-knappen medan den andra tar kontroll över den andra sidans knappar samt R. Det fungerar otroligt bra och klår att spela trådlöst, främst tack vare den intensiva känslan.
Om vi dessutom skulle försöka avgöra vilket som är det bästa stället att spela Ape Academy på så skulle vi säga i bilsemesterns baksäte. Om man är förälder med ”livliga” barn som aldrig kan vara still och vågar anförtro dem en PSP så är nog Ape Academy det perfekta tidsfördrivet. Dessutom fungerar samarbetet så väl att man till och med i menyerna hjälps åt när en spelomgång är slut vilket kanske får barnen att vara lite lugnare.
Apkunskap
I flerspelarläget är de bästa spelen: ”Monkey Bowling”, ”Monkey Hockey” och ”Ask Darwin?”. ”Monkey Hockey” är ett väldigt kul bordshockeyspel där den vanligaste typen av mål är skojiga sådana, och ”Ask Darwin?” är ett frågesportsspel där man tävlar mot klockan (och sin motståndare) för att svara rätt på frågorna. ”Ask Darwin?” kräver dock både en förståelse av det engelska språket samt en förståelse av engelsk kultur.
Man kan fråga sig varför Burnout Revenge, ett spel utan dialog, med ett enkelt spelmoment och med en äldre målgrupp blivit översatt till svenska medan Ape Academy inte blivit det. Utöver det så är ”Ask Darwin?” plågat av skumma förkortningar och i allmänhet dålig stavningskontroll, men trots det lyckas det vara otroligt underhållande, mycket tack vare afrofrissorna.
I slutändan är enspelarläget inte lika kul eller tidslukande som flerspelarläget och spelets livslängd hänger helt enkelt på hur bra sällskap man har. Tesen att enspelarlägen i partylir inte brukar vara speciellt genomarbetade bekräftas. Men om man är som vi så finns det nog alltid både tid och rum för ännu en omgång ”Ask Darwin?” även om man skulle råka stå i vägen för en rundtursvandring i Hagaparken...
Bara för lättroade
Om inte faller för dessa minispel utan hellre ser ett nytt plattformsspel med dessa galna apor med saftblandare på huvudet blir man nog glad att veta att Ape Escape 3 släpps till PlayStation 2 i höst. Vi tyckte för övrigt att idén med apor i Metal Gear Solid 3 var bra så vi funderade lite över hur det skulle fungera med aporna i andra sammanhang. Sonys egna Shadow of the Colossus vore förstås det perfekta spelet för en 100 meter hög apa.
Sorgligt nog räcker inte detta spel hela vägen. Det finns mycket i spelet som inte fungerar så bra som man kunnat hoppas, bland annat minispelen. Trots att vi både talat väl om och stundtals haft riktigt kul med det så är det nog, sanningen att säga, mest för att vi är väldigt lättroade. Det finns dock hopp, det sägs nämligen att minispelssamlingen till PlayStation 2 (Ape Escape: Pumped and Primed) är klart sämre, så om minispelsspelen fortsätter sin positiva utveckling så lär nästa spel bli ett bra köp.
