Area 51 - Omdömen
Betyg:
7.67 / 10
Baserat på 6 omdömen.
Alla omdömen:
-
Betyg 6/10
Omdöme av felixfigo skrivet January 2009
Jag har ingen nytta av det ändån men ska inte säga att spelet är dåligt.
-
Betyg 10/10
Omdöme av DDDD skrivet April 2006
Handling / story / vad man gör i spelet
Man är en kille Ethan Cole som skickas till forskningsbasen Area 51, han tror att han ska ut på ett rutin uppdrag kolla och sen åka hem men det är något helt annat än han änns kunnat dröma om det blir ett blodbad fult med mutanter som gör allt för att döda en och dom inteligenta Black Ops som är onda och gör också nästan allt för att döda dig.
Man skuter sig genom spelet kan man säga.
Vad jag tycker om spelet
Jag älskar spelet, faktiskt mitt favorit spel.
Det är så bra, så jag kan knappt sluta spela det.
Och online så har dom lagt ut gömda gömstälen för mer realistiska banor och roligare banor.
Ja och jag råder dig att köpa detta spel för jag tycker att det är så bra.
Ett litet minus dom har tagit efter spelen : Halo 1-2 HalfLife 2 m,m.
Betyg till spelet
Grafik : Dom har lagt ut många saker som gör spelet bättre och mer realistiskt äm Halo spelen. Och det ser nästan verkligt ut tycker jag.
Spelkänsla : Den är jätte bra ! Man lever sig lite in i spelet.
Ljud : Det är strålande kan jag säga det låter ganska verkligt.
Hållbarhet : Efter man klarat spelet, så kan man ju köra online , det kan man före också men när man kör online tar ju spelet aldrig slut så man kan spela hur länge som hälst nästan. -
Betyg 8/10
Omdöme av Dretskit skrivet March 2006
Samma typ av story som vanligt, du är medlem av en specialstyrka som ska ner till det mytomspunna Area 51 för att hjälpa till vid en kris.
En härva av konspirationer och pakter dagas nu upp, medan du traskar runt i den topphemliga basens alla korridorer och laboratorier. Det visar sig vara en ganska stor anläggning vi talar om, det som först såg ut som vilken ökenbaserad armébas som helst blir snart ett galet avancerat komplex av högteknologiska hissystem och underjordiska försvarsbunkrar. Och redan här, i min inledande beskriving av spelets miljöer, stöter vi på smärre problem. Att vara inomhus konstant, att springa omkring i mörka gångar med pysande ventilationsrör bakom varje hörn, blir lite trist i längden. I spel som Doom III fungerar det bättre, då man vill skrämma spelaren och dessutom har teknik nog att väga upp för bristerna.
I Area 51 fungerar det alltså sämre, det är inte tillräckligt snyggt för att slänga hinkar med bump-mapping och dynamiska ljuseffekter över en och eftersmaken blir helt enkelt att man längtar efter en himmel, lite gräs eller åtminstone lite jäkla ökensand under stövlarna.
-
Betyg 8/10
Omdöme av Dretskit skrivet March 2006
Samma typ av story som vanligt, du är medlem av en specialstyrka som ska ner till det mytomspunna Area 51 för att hjälpa till vid en kris.
En härva av konspirationer och pakter dagas nu upp, medan du traskar runt i den topphemliga basens alla korridorer och laboratorier. Det visar sig vara en ganska stor anläggning vi talar om, det som först såg ut som vilken ökenbaserad armébas som helst blir snart ett galet avancerat komplex av högteknologiska hissystem och underjordiska försvarsbunkrar. Och redan här, i min inledande beskriving av spelets miljöer, stöter vi på smärre problem. Att vara inomhus konstant, att springa omkring i mörka gångar med pysande ventilationsrör bakom varje hörn, blir lite trist i längden. I spel som Doom III fungerar det bättre, då man vill skrämma spelaren och dessutom har teknik nog att väga upp för bristerna.
I Area 51 fungerar det alltså sämre, det är inte tillräckligt snyggt för att slänga hinkar med bump-mapping och dynamiska ljuseffekter över en och eftersmaken blir helt enkelt att man längtar efter en himmel, lite gräs eller åtminstone lite jäkla ökensand under stövlarna.
-
Betyg 8/10
Omdöme av Dretskit skrivet March 2006
Samma typ av story som vanligt, du är medlem av en specialstyrka som ska ner till det mytomspunna Area 51 för att hjälpa till vid en kris.
En härva av konspirationer och pakter dagas nu upp, medan du traskar runt i den topphemliga basens alla korridorer och laboratorier. Det visar sig vara en ganska stor anläggning vi talar om, det som först såg ut som vilken ökenbaserad armébas som helst blir snart ett galet avancerat komplex av högteknologiska hissystem och underjordiska försvarsbunkrar. Och redan här, i min inledande beskriving av spelets miljöer, stöter vi på smärre problem. Att vara inomhus konstant, att springa omkring i mörka gångar med pysande ventilationsrör bakom varje hörn, blir lite trist i längden. I spel som Doom III fungerar det bättre, då man vill skrämma spelaren och dessutom har teknik nog att väga upp för bristerna.
I Area 51 fungerar det alltså sämre, det är inte tillräckligt snyggt för att slänga hinkar med bump-mapping och dynamiska ljuseffekter över en och eftersmaken blir helt enkelt att man längtar efter en himmel, lite gräs eller åtminstone lite jäkla ökensand under stövlarna.
-
Betyg 6/10
Omdöme av Selerz skrivet February 2006
Jag älskade Arkiv X, åtminstone till en början. Serien fingrade på frågor om det okända på ett spännande sätt utan att bli flummigt och nyfikenheten väcktes från första stund. Finns det utomjordiskt liv, är de alla onda eller är detta en fantasibild? Frågar du mig är svaret självklart. Utomjordingar är inget annat än mordiska, storögda kannibaler som mer än gärna utrotar vår planets invånare för egen vinnings skull. Så är i alla fall mina egna erfarenheter från mina möten med dessa varelser. I den mytomspunna Nevada-basen Area 51 har jag nämligen på senare tid spenderat varje vaken timme med att jaga utomjordingar och mutanter för att få min hämnd och för att överleva.
Det är som Ethan Cole man anländer till Area 51 efter att ha fått en brådskande kallelse som rör några underliga händelser som inträffat på basen. Snart blir man dock varse om att det inte bara gått lite snett utan faktiskt rakt åt helvetet. Mitt i det inferno av död, lemlästelse och panik hamnar man, ensam med endast ljudet av sina döende kamraters sista andetag som sällskap. Och efter det blir det värre. Men nu ska jag inte måla upp en hemsk, mörk bild för Area 51 är faktiskt en riktigt färgsprakande upplevelse i sann Halo-anda men med en ganska mörk underton som tilltalar mig starkt. Klimax och även bevis på detta är när Ethan Cole själv drabbas av viruset som gjort halva basen till galna mutanter, men istället för att själv bli tokig hjärnätare så kan han använda sig av mutanternas egenskaper på kommando. Med en enkel knapptryckning kan man växla mellan Ethan Cole med dubbla hagelgevär och Ethan Cole med allvarliga hudproblem som skulle få en spetälsk person avundsjuk.
Mutantläget ger en extra dimension till det annars riktigt roliga skjuta-pang-pang-döda-döda-kötta-läget. Man får vissa krafter som verkligen gör ont på motståndarna och som kommer väl till användning när du har illasinnade utomjordingar och mutanter runt dig. Mutantläget känns dock lite överflödigt för min egen del, jag vill mycket hellre springa med dubbla hagelbössor och verkligen ge allt som rör sig en rejäl salva i skrevet, men möjligheten att byta mellan dem finns där i alla fall. Eftersom vi osökt kom in på vapen så måste jag påpeka att allt som finns i Area 51 är perfekt blandat för att få en så intensiv och actionfylld upplevelse som möjligt. I alla fall känns det så när jag ivrigt jagar efter flyende mutanter med kulsprutorna i högsta hugg.
Men visst, det ser ju ut att vara och känns som att Area 51 är ett plagiat från början till slut men man märker omedelbart att det döljer sig något mer under ytan. Ackompanjerad av David Duchovnis (Herr Arkiv X) röst förvånas jag över spelet, för trots att man så tydligt har plockat det mesta från Halo, Half-Life och dess båda uppföljare så trollbinds jag och kan inte slita mig från det.
Area 51 bjuder på en ganska spännande handling som tar många vändningar och som verkligen utnyttjar myterna kring den hemliga, amerikanska forskningsbasen. Handlingen förs fram av välgjorda, välspelade och snygga mellanspel varvat med skriptade händelser under spelets gång. Man får även bitar av information när man använder sin skanner på saker och ting som ligger utspridda över basen. Detta är naturligtvis även ett "lån" från Metroid-spelen men det tillför faktiskt en hel del till både handlingen och atmosfären.
När man väl blivit klar med spelet på egen hand så kan man ta sig an flerspelarläget för att försöka hålla adrenalinet på en fortsatt hög nivå. Flerspelarläget innehåller inga revolutionerande bitar utan det är "vanliga" dödsmatcher och capture the flag-diton som gäller. Naturligtvis är det fortfarande roligt, speciellt banan Gazebo med sina öppna ytor som ger perfekta krypskyttemöjligheter. Banorna är oftast ganska lika varandra med trånga korridorer varvat med större rum så efter ett tag känns det gammalt. Dock så finns det en ganska rolig variant kallad "infection" som går ut på att man antingen är mutant eller soldat. Mutanterna ska infektera soldaterna så dessa i sin tur också blir mutanter och när inga fler soldater finns kvar så har mutanterna vunnit. Soldaterna ska å sin sida naturligtvis förhindra detta genom att plumpt mörda ihjäl mutanterna och det är precis lika roligt som det låter.
Rent grafiskt och ljudmässigt är Area 51 faktiskt riktigt bra, men tyvärr bara i Playstation 2-versionen som spelet främst utvecklats till. Xbox-versionen är en konvertering och innehåller därför sparsamt med effekter och detaljfattiga texturer. Dock så har Playstation 2-versionen oerhört långa laddningstider vilket naturligtvis ger störande avbräck i pangandet. Area 51 fyller ändå mitt actionbehov och jag kan med gott samvete låta Halo 2 ligga på hyllan ett tag för Area 51 ger mig allt jag behöver. En stund. Spelet är tyvärr ganska kort och flerspelarläget är inte av samma klass som Halo 2 men trots allt det där så levererar Area 51 en gedigen upplevelse.