Bomberman till Nintendo DS i äventyrsläget, för ensamma spelare, håller precis så länge som du orkar spela det. Tio världar med tio banor på varje, varav en är bonusbana, och en boss, räcker det länge men du kommer att tröttna långt innan du når slutet. Om du inte är jobbigt envis. Du samlar nya bomber och saker som sparas och kan aktiveras via pekskärmen, under spelets gång eller i menyn mellan banorna. Det stora problemet är att Hudson inte har lagt till några intressanta inslag, pussel eller andra utmaningar, utan bara försökt kopiera känslan från flerspelarläget. Och misslyckats. Som vanligt. Bomberman är, och har alltid varit, ett spel för flera spelare. Det är där dess styrka och kvaliteter ligger till.
Bomberman på Nintendo DS är för en till åtta spelare i ett trådlöst nätverk, på bara en kasset. Maskinen med Bomberman styr och de övriga laddar spelet via menyn i sina maskiner. Efter att ha bestämt spelalternativ, och det finns många olika att välja bland, är det bara att börja spela. Nu använder spelet båda skärmarna till banorna, och knyter ihop dem med passager man går igenom. Och timmarna försvinner. Tillsammans med några andra visar sig detta vara ett av de allra bästa multiplayerspel som finns. Tomma platser kan fyllas med boots, som inte är särskillt intelligenta men gör spelplanen händelserik och fungerar som substitut. Det klassiska upplägget kompletteras av nya funktioner. En del är intressanta att pröva men det är den normala spelbanan man återvänder till.
