Call of Duty på Game Cube. Det är ett härligt spel, med bra grafik, bra ljud, och bra hållbarhet. Jag rekommenderar det till alla Call of duty-älskare.
Åk runt i stridsvagn, flygplan, båt eller kanske spring mot din fiender. Krossa dom innan dom krossar dig. Lura bakom hörn, för att skjuta förbi springande. Det kommer hålla dig sysselsatt ett bra tag.
Grafik: 8/10
Ljud: 10/10
Hållbarhet: 9/10
Betyg 4/10
Omdöme av gäst skrivet October 2006
I krig kämpar ingen ensam. Från sanddynerna i Nordafrika till strandbankerna kring floden Volga, från de minsta grupperna bakom fiendens linjer till de massiva divisioner som vann kriget på flera olika fronter, stoppade de allierade krafterna den tyska armén genom att stå och kämpa tillsammans, sida vid sida.
Inte som i Call of Duty: Finest Hour alltså.
Obalans i spelet
Nej, CoD: Finest Hour är inte bra. Men det är inte heller särskilt dåligt, det är ett spel som känns utruschat av Activision enbart för att hinna med julruschen. Själva spelet är med, men det är så mycket polish som saknas att det känns som en skiss snarare än en komplett, färglagd målning.
Vi kan börja med kontrollen. Nu är det ju GameCube-versionen som recenseras, vilket, eftersom att GameCube är den minsta av de tre stora konsolerna samt att dess målgrupp kanske inte är lika actionintresserad som de andras, kan ha gjort den nedprioriterad under utvecklingen. Att GameCubes handkontroll inte heller passar den här typen av spel är också ett problem, men det borde mycket väl gå att fixa bättre än så här ändå.
Som det är nu har vi en hopplöst oprecis kontroll. Oavsett vilket av de tre känslighetslägena man väljer har man aldrig full kontroll över siktet och ibland hänger sig läget där man skjuter med kornpunktssiktet och inte korssiktet mitt i eldstriderna vilket leder att man inte kan skjuta på någon sekund då den man styr först måste sänka vapnen och sedan dra upp det igen. En onödigt långsam process.
Inte för att det gör så mycket för spelet då man tål så pass mycket ändå. Låt se, du kommer in i ett rum fyllt av tyskar. Ifall de inte är beväpnade med en MG42:a, alltså en stationär kulspruta, kan du springa in, skjuta alla och ändå stå kvar med en hel massa liv. Granater tål du cirka fyra av, exploderande tunnor fem och nej, det är inte på Easy-mode. Trots detta är spelet inte helt lätt, mest på grund av att sparpunktssystemet som är så underbart när det är rätt implementerat sparar ungefär en gång per uppdrag. Tro mig, det finns inget mer irriterande än att ha klarat av att storma tre kulsprutevärn i rad, skjuta sig igenom horder av nazi-tyskar och klara ett objektiv för att sedan bli skjuten… och tvingas starta om tio minuter tidigare för att återigen klara igenom ett otroligt svårt ställe!
Karriär som tyskjägare
Kampanjen, som är det enda man kan spela, är i sig uppbyggd av tre småkampanjer precis som i PC-spelet: en rysk, en brittisk och en amerikansk. Det som är annorlunda jämte PC-versionen, förutom att man spelar helt olika uppdrag, är att man i Finest Hour får ta kontroll över många olika soldater. Bland de ryska får man till exempel prova på vanlig infanterist, krypskytt à la Enemy at the Gates och tank-förare. En del av karaktärerna är mer intressanta än andra, till exempel ryssen Tanya Pavalovna och britten Carlyle, men det spelar egentligen ingen roll eftersom man ändå bara får spela med dem i ett par timmar. Kampanjerna är ändå osammanhängande, liksom uppdragen. För att inte tala om rent idiotiska ibland, en idioti som allt som oftast förstör krigskänslan som utvecklarna försöker bygga upp.
Men ibland försvinner alla dessa problem som spelet dras med och fram stiger krigskänslan med hjälp av skriptade sekvenser och hyfsat öppna banor. Det uppdrag då man som amerikan ska hindra tyskarna från att spränga en viktig bro illustrerar detta bäst, då man i kölvattnet efter eldstriderna springer mellan skydd, kryper ihop och undersöker nästa område. Ingen där, man springer vidare, hela tiden beredd på att slänga sig i skydd och börja anfalla. Men det är för långt mellan dessa fåtal ställen där man faktiskt kan njuta av stämningen som dessutom aldrig når samma klimax som den oändligt mycket bättre PC-versionen ofta gör. Trasig AI, missade detaljer, idiotiska dialoger, irriterande sparpunkter och en hel massa andra saker lyckas nästan hela tiden sabotera allt och därmed ställs de bra punkterna i mycket sämre dager. Att spelet dessutom kan knäckas på en halvdags spelande gör Finest Hour i samband med ett återspelningsvärde på noll till en typisk konsolshooter. Ett spel som gjort att konsolshooters i allmänhet fått sitt rykte alltså.
Sammanfattning: Utruschat och opolerat
Call of Duty: Finest Hour handlar egentligen till stor del om balans. Att kontrollen är dålig balanseras med hjälp av att göra spelaren till en übersoldat vilket i sin tur balanseras av att göra fienderna många vilket balanseras av att göra dem dåliga vilket balanseras av alltför få sparpunkter vilket leder till obalans. I grunden ligger ett hyfsat spel, men det är så opolerat att man inte kan undgå att tycka synd om utvecklarna ibland. Krigsstämningen är bra när den finns här, men det är alltför sällan och summan av kardemumman är en typisk konsolshooter. Alltså en shooter som får PC-spelare att se ner på oss i jämförelse med deras fantastiska version av spelet.
Trivia: Dennis Haysbert gör rösten till ramberättelsen, något som faktiskt sköts hyfsat. Inte ett stort steg i hans karriär men lite hemtrevligt.
Äntligen har Pc succe´n Call of duty kommit på konsol. Du kan vara med om de kända striderna i Stalingrad eller Sabotera för tyskarna som britt i i Afrika eller ta över de sista broarna över Rhineland.
Grafiken är suverän och känslan är super. Ljuden på vapnen är så realistika för dem kommer från riktiga mp40 ovs. Skaparna av Call of duty:Finest Hour har gjort så man får veta fakta om personerna man spelar som. Min favorit karaktär är den första man får spela som. Han heter Alexander och Sokolov nånting som efternamn. Det första uppdraget spelar man som Alexander som åker i en roddbåt som blir attackerad av kulsprutor och explotioner. Och oficerarna är jobbiga och klagar på en om att sldrig ge upp osv.
Ja det var allt jag hade att säga om Call of duty:Finest hour som jag tycker är ett av de bästa konsol spelen det här året.
