Det mest diskuterade angående det nya Zelda-spelet är dess användning av Cel Shading. Cel Shading är en teknik som får grafiken att se tecknad ut. En annan titel som gärna skryter med Cel Shading är Cel Damage.
Frossa i våld
Själva spelidén är simpel: Sätt dig i en bil och försök åstadkomma så mycket skada som det bara är möjligt. Upplägget tilltalar mig, men resultatet lämnar mycket att önska.
Hur som helst finns det ett gäng olika bilar med förare att välja på. Min personliga favorit är smådjävulen Sinder som är så kaotisk att han blev utsparkad från helvetet för att chefen där inte klarade av honom. En annan trevlig prick är Flemming som har som favoritnöje att uppfinna nya destruktiva vapen. Oavsett vem du väljer har du en enorm arsenal till ditt förfogande, allt från granater och maskingevär till portabla hål och förminskningsstrålar.
Det finns tre olika spellägen. I det första ska man skada alla andra så mycket som möjligt, i det andra ska man åka fram och tillbaka mellan två fasta punkter ett visst antal gånger och det tredje är en variant på ”Capture the Flag”. Vilket läge man än väljer går det ut på att åsamka så mycket skada som möjligt. Alla banorna är dessutom så små så man kan inte gömma sig någonstans, detta gör att man pucklar på varandra 100 % av speltiden. Visst är det just detta som är hela spelets idé, men något mer hade man väl ändå kunnat komma på? Precis som att se på fyrverkerier är det kul i en halvtimma, men sen har man fått nog. Kanske inte efter en halvtimma, men tids nog.
Grafiken är enkel men fin och ser ut att vara plockad direkt från en tecknad serie på Cartoon Network. Tyvärr så är det med den oftast svårt att se var motståndarna är. Ens vy är väldigt begränsad och det händer ibland att man kör förbi motståndarna utan att ens se dem. Pseudo Interactive insåg problemet och lade in pilar på skärmen som pekar ut riktningen man ska åka i. Dessa anger tyvärr inte avståndet, så den största användningen man har av dem är för att se åt vilket håll alla samlats så man kan åka och hälsa på dem med sin gigantiska yxa.
Mycket att låsa upp
Det finns ganska mycket att göra i spelet. De flesta av spelets omkring fyrtio olika vapen måste låsas upp, av tio spelbara karaktärer måste du låsa upp fyra och av tolv banor måste du låsa upp åtta. Man kan ställa in olika svårighetsgrader, men man kan låsa upp allt på den lättaste. Det är alltså inte så svårt att låsa upp allt, men det tar tid. Risken är att du blir sittandes och gör allt i sträck, men det är enbart roligt om du har någon eller några med dig. Ensamspel i Cel Damage är nämligen inget annat än flerspelarläget med en spelare.
Min kollega på Xbox tyckte att detta spel skulle kunna vara roligt om man var fyra stycken åttaåringar. Det tror jag också, oberoende av ålder kan man ha riktigt kul med detta spel och tre kompisar. Kruxet är att någon lär ha tröttnat inom två timmar. En annan av mina vänner stod inte ut med det hela i mer än en halvtimma.
Som kuriosa kan nämnas att spelet inte lämpar sig för åttaåringar. ELSPA har valt att sätta en åldersgräns på elva år, troligen på grund av allt övervåld, ”läskiga” sågtänder och att man kan ha som favoritnöje att dela får på mitten.
Bilderna kommer från Xbox-version som i stort är identisk. Gamecube-versionen har vissa små förbättringar.
Cel Damage är ett roligt spel och har kneckig grafik.Det finns ganska många vapen och det bästa är helikoptern.Det går ut på att förinta dom andra spelarnas bilar.Man kan köra 1-4 spelare samtidigt i splitscreen.
