Det är något speciellt med Sports Interactives Championship Manager-spel. Jag har följt serien intensivt från mitten av 90-talet och det känns lite sorgligt att årets upplaga är slutet. För Eidos kommer visserligen att fortsätta att ge ut Championship Manager-spel, men dessa kommer att ha utvecklats av någon annan och Sports Interactive kommer att fortsätta göra fotbollsmanagerspel, som dock inte längre kommer att heta CM.
Det är svårt att beskriva vad som gör dessa gigantiska sifferansamlingar till en stor spelupplevelse. Men som en hyllning till Sports Interactive och Collyer-brödernas skapelse ska jag ta med er ut på en färd i tangentbordsmanagerns verklighet.
Queens Park Rangers. Ett anrikt ligalag på dekis i division två och i uppenbart behov av en blodtransfusion. Ekonomin har varit lite sisådär de senaste åren, men nu är den biten under kontroll. Jag antar utmaningen att lotsa laget genom säsongen 2003/04 och framåt mot vad som förhoppningsvis ska bli en ny gyllene era för Londonklubben.
Styrelsen och supportrarna förväntar sig en respektabel ligaplacering. Det innebär att en plats på den övre halvan är nödvändig när säsongen summeras för att jag ska få fortsatt förtroende som manager. Det känns som en rimlig målsättning när jag tittar på truppen. Laget har två veteranspelare skadade, gamle Wimbledon- och Newcastlespelaren Warren Barton samt Arsenalskolade Matthew Rose. Bägge tillhör försvarsleden, men det ser ut att vara relativt gott försett med försvarare trots detta. Förre Manchester City-spelaren Richard Edghill, samspelta mittbacksparet Shittu/Carlisle samt en för mig okänd förmåga vid namn Terrell Forbes finns att tillgå. Då är det värre framåt där Kevin Gallen (anfall) ser relativt ensam ut. Kanadensiske mittfältaren Bircham görs till kapten.
En dryg miljon i transferbudget kan låta som mycket pengar, men när man vill plocka spetskompetens till sin klubb betyder det inte mycket. Jag tar snabbt beslutet att försöka låna lite klasspelare från Premier League att bredda truppen och kanske knyta till mig lite matchvinnartyper. Jag misslyckas till en början med att locka franske anfallaren David Bellion från Manchester United, men efter lite trugande går han med på att lånas ut under säsongen. Smidigare går det att lösa den skicklige yttern (höger och vänster) Richie Partridge från Liverpool. Och till min stora förvåning sätter Sunderland (division 1) upp skotske landslagsmannen och targetplayern Kevin Kyle på lånelistan. Jag snappar genast upp honom. Hastigt och lustigt har jag lånat in spelare av Premier League-klass som stärker lagets offensiv något enormt.
Jag börjar pula med träningen och lägger till lite extra träning på fasta situationer och skott. Det är också dags att forma en laguppställning och ett spelsystem. Ganska tidigt bestämde jag mig för en 4-1-3-2-uppställning då jag ville utnyttja kanadensaren Marc Birchams förmågor som mittfältsankare på bästa sätt. Framför honom finns tre centrala mittfältare varav två har långa löpningar till ytterpositioner på respektive kant. Taktiken fungerar hyfsat i träningsmatcherna. Mycket hänger på att Richie Partridge och Gareth Ainsworth (högermittfält) orkar upp på sina kanter och slå inlägg. Partridge visar sig snabbt vara en stjärna på den här nivån och är inblandad i det mesta framåt.
Det blir ganska snabbt tydligt att mina lånespelare var goda investeringar. Kevin Kyle och Richie Partridge har varsitt målstim i början av säsongen och även snabbe Bellion börjar producera en bit in i säsongen. De båda anfallslånens närvaro gör dock att spelare som Eric Sabin och Tony Thorpe hamnar långt ifrån laget och jag försöker sälja bägge dessa. Jag lyckas såsmåningom sälja Thorpe till Reading, men Sabin ville ingen ha. Jag säljer också av några yngre mittfältare i reservlaget. Visst de hade kanske lite potential, men jag ordnade klausuler så jag får pengar om de växer upp till stjärnor. Just nu behövdes de i alla fall inte.
När halva säsongen är spelad leder jag serien och allt är frid och fröjd. Supportrarna är nöjda och media kan inte riktigt tro att det är sant. Kyle leder skytteligan och det har gått bra i cuperna. Hela tiden håller jag utkik efter lovande spelare som inte är alltför dyra. Men det är svårt när man inte har pengar. Jag tittar också efter fler spelare att låna och gör några försök att hämta in vänsterbacken Bernhard från Newcastle och högeryttern Wright-Phillips från Manchester City. Men Queens Park Rangers har ännu inte rykte nog att övertyga dessa att spela i division 2. Nåja, jag verkar ju inte behöva dem och Terrell Forbes och Gareth Ainsworth växer under säsongens gång till nyckelspelare. Även Martin Rowlands som gör några av lagets snyggaste mål på långskott och mittbackarna Shittu och Carlisle gör bra ifrån sig. I målet låter jag forne Manchester United-reserven Nick Culkin stå samtliga matcher. Det började bra och han sviktade inte så trots en kapabel andremålvakt så finns det ingen anledning att ändra på något.
Jag låter laget spela offensivt och med direkta passningar. Den gamla hederliga taktiken som var överlägsen i gamla CM2 fungerar väl åtminstone i engelska division 2. Kevin Kyle gör mängder av nickmål och David Bellion tycks besitta förmågan att avgöra viktiga cupmatcher. I FA-cupen slår jag ut både Portsmouth och Aston Villa från Premier League innan jag åker på pumpen mot Liverpool i semifinalen. Serien vinns också i överlägsen stil och mina tre lånespelare återfinns alla i division 2:s All-staruppställning efter säsongen. Men nu ska ju den gyllene trion återvända till Premier League (Sunderland gick upp från division 1) och jag lämnas med vad som måste vara den tunnaste division 1-trupp som någonsin skådats inför säsongen 2004/05. En utmaning värdig übermanagern Benke Lemne. Det vill jag lova.
Att vara manager för ett lag i en lägre division är bland de mest berikande spelupplevelser man kan ha med Championship Manager 03/04. Det är mer utmanande och så är segerns sötma desto sötare. Svordomarna framför datorn när nyckelspelaren går sönder får också ökad kraft när det inte finns 40 miljoner att köpa en ersättare för. Queens Park Rangers visade sig vara ganska lätta att få fason på men det finns svårare fall. Konkursmässiga Wimbledon kanske kan vara något eller hopplösa Port Vale?
Det finns säkert en uppsjö av liknande utmaningar i alla de andra länderna som återfinns i Championship Manager 03/04. För en gångs skull var dock AIK riktigt bra, vilket känns lite motsägelsefullt med deras senaste säsong i bakminnet. Jämfört med förra året har det gjorts en del justeringar i hastigheten och på det hela taget känns databasen (nyckeln till härligheten) ännu mer genomarbetad. Just databasen och det invanda och trygga gränssnittet är vad som lyfter spelet över konkurrenterna. Jag är säker på att jag kommer att spela Championship Manager 03/04 ända tills Sports Interactive är färdiga med sin "moraliska" uppföljare. Passa på att njut lite av skärmdumparna från Queens Park Rangers inlånade triumffärd genom division två.
Uppdatering: Säsong 2 innebar seger i division 1 och därefter blev jag sexa i Premier League säsong 3. Fjärde säsongen blev lite motig med en 11:e plats, men femte säsongen med en helt färskvärvad backlinje ser ljusare ut. Men jag sysselsätter mig även med andra scenarion och allt som allt är CM 03/04 en helvetisk tidsslukare. På ett bra sätt.
Betyg 9/10
Omdöme av gäst skrivet July 2004
Klassisk version av Championship Manager, precis som det ska vara. Media hanteras mycket bättre här, synd bara att man får ladda ner språkfiler ifrån internet eftersom endast engelska finns som original.
Nu också bättre blick över själva matchen och spelandet med t ex repriser. Du kan även se hur spelarna utvecklas med nuvarande träning.
Jag kan inget annat än att fortsätta älska Championship Manager! 9/10 poäng
