Visst var det nästan misstänkt skoj att som Cate Archer smyga runt i NOLF-spelen. Fnissa åt hennes dödliga mascara och de söta nyckelpigeaktiga avlyssningsmojängerna. Cate är så långt borta från Sam Fisher som man kan komma, och ändå är de kollegor. Uppfriskande med lite agentaction med självdistans. Ingen tystlåten, hemlig och givetvis manlig hjälte med ett mystiskt förflutet. Contract J.A.C.K. är den direkta föregångaren till No One Lives Forever 2. Ja, man får till och med en skymt av Cate Archer blixtra förbi på ett uppdrag. Jack är yrkesmördare och som sådan lever man farligt. Speciellt som när den italienska maffiaorganisationen - Danger, danger har fått Jack i siktet. Jack rekryteras snart till H.A.R.M. och får ge sig ut för att hjälpa organisationen göra sådant som onda brottssyndikat gör. Samt givetvis hålla de italienska uppkomlingarna i Danger, danger kort. Spelet utger sig för att utforska de mörkare sidorna hos NOLF-universumet. Tyvärr är det bara andra gangsters man får i siktet och det blir ingen som helst uppgörelse mot U.N.I.T.Y. vilket hade satt lite krydda på spelet och verkligen låtit oss se Cates antagonisters syn på saker och ting.
Jack är ingen hemlig agent - han är inhyrda muskler. Så borta är all finess och uppdrag som går ut på att smyga sig fram utan att bli upptäckt. Borta är även alla smarta agentprylar som Cate hade handväskan full av. Uppdragen går istället ut på att skjuta sig genom bana efter bana och ibland trycka på en knapp här och där. Visst kan det verka tråkigt, men om man jämför med liknande spel så är de flesta banor mindre linjära än vad man först kan tro. Det går att springa fel och saker och ting måste göras i en viss ordning för att fungera. Tyvärr saknar Jack helt enkelt Kates stil och finess. Där NOLF-spelen är speciella och egensinniga är Contract Jack egentligen bara en dum skjutare. Man har tagit en stor del av det som var nyskapande och eget med NOLF-serien och helt enkelt slängt ut det genom fönstret.
Det är svårt att se skillnad på Contract Jack och NOLF2. Grafiken är den samma, ljudet och musiken lika så. Ja, vore det inte för någon ynka mellansekvens där man verkligen får se Jack så är det lätt att glömma att det inte är Cate man springer omkring med, man ser ju ändå bara ett par händer och ett vapen. Detta samt att spelet är riktigt kort gör att detta hade passat bättre som en expansion till NOLF2 istället för ett eget spel. Har man återanvänt mer eller mindre allt och knappt lagt två strån i kors för att göra en intressant historia borde man skämmas för att försöka krama spelköparna på fullpris. Vore det inte för spelets obetalbara humor och stilsäkerhet så hade sågningen blivit total. För trots allt så sitter man med ett fånigt leende mest hela tiden och humorn är riktigt, riktigt bra.
