Det första mötet med Dakar 2 resulterade i att jag körde rakt in i ett träd. Det säger väl mer om mig än om spelet. Problemet var snarare att när jag försökte backa ut och fortsätta så gick inte det. Detta var inte för att motorn hade totalhavererat eller något sådant utan det var för att trädet hade fortsatt rakt i förarhyttan och så hade hytten återuppbyggts runt trädet och min bil hade fastnat. Resten av tiden med spelet har varit betydligt mer angenäm.
Innan man börjar spela så får man välja mellan några olika fordon fördelade på tre kategorier: bilar, lastbilar och motorcyklar. Lastbilar är långsamma och tråkiga och motorcyklar har visserligen hög acceleration men är totalt ospelbara på grund av den usla kontrollen. Bilarna har betydligt bättre kontroll, men det är kanske lite för lätt att hantera dem ibland. När man närmar sig en sväng så behöver man inte sakta ner det minsta även om det är en hårnålskurva, det är bara att dra i (eller ska man säga trycka på?) handbromsen så svänger bilen runt på en meter eller en halv. Hela spelet saknar faktiskt genomgående realism. Personligen gillar jag det, men söker man realism eller ett hållbart spel så får man söka någon annanstans.
Hur ska gummit vara i öknen?
Under loppet så kan man skada olika delar på sitt fordon. Genom att trycka på Z samtidigt som man står still så repareras det. Detta gör att man ganska ofta får avväga om det är värt att stanna för att reparera eller spara de sekunderna och hoppas på att fordonet håller ihop. Trots avsaknaden av realism under själva loppen så får man också meka lite lätt med sitt fordon innan varje lopp. Man kan justera hårdheten på gummit, trycket, fjädringen samt utväxlingen. Allt för att anpassa sin behjulade kompis efter körstil och framförallt efter hur banan ser ut.
En detalj värd att nämnas är en annan justering på bilen, nämligen den manuella växlingen. I början är det svårt att köra med manuell växellåda eftersom det är svårt att dela uppmärksamheten mellan vägen och varvmätaren. Glömmer man av att växla och ofta låter nålen gå in på det röda området så skadar man till slut motorn. Jag tror faktiskt att jag totalförstörde motorn första gången under tiden jag letade efter hur man växlade upp. Tills slut så hittade jag växelspaken och den hade utvecklarna lagt i C-spaken. En lösning som egentligen är riktigt intuitiv och briljant. Kontrollen i spelet må vara ganska dålig, men layouten på handkontrollen är med beröm godkänd.
Grafiskt är Dakar 2 godkänt. Det funkar, men med dagens mått mätt så är det ganska fult. Det visuella bidrar inte direkt till realismen, men det är inte heller så att man nödvändigtvis behöver sitta och störa sig på hur fult det är. Dessutom är flera av banorna ute i öknen och då spelar det ingen roll för man ser inte om det är fult eller inte. Ljudet ligger i samma kategori. Motorljuden och vissa ljudeffekter är fina, men resten inklusive musiken är mycket intetsägande.
Trevlig GBA-bonus
Har man en Game Boy Advance så kan man ladda ner specialversioner av de banor man låst upp till den. På dessa kan man så välja ett fordon och köra ett av fyra olika spelsätt; Antingen kan man köra på tid, samla alla mynt, undvika alla konor eller samla mynt samtidigt som man undviker alla konor. Kontrollen är usel, banorna tråkiga och motorljudet katastrofalt. Hade detta varit ett eget spel så hade det inte varit ok även om det kommit för tio år sedan. Nu är det inte ett eget spel. Det är en bonus. Gratis är gott. Man kan ligga ute i solen och spela. Vi tycker om det.
Man kan ha kul med Dakar 2. Har du en GBA så kan du sitta ute i det fina vädret och spela. Köper du det nu så har du visserligen glömt av att du äger det innan det fina vädret är slut. Är du verkligen sugen på rally eller hittar det billigt så är det värt det, annars inte.
Det första mötet med Dakar 2 resulterade i att jag körde rakt in i ett träd. Det säger väl mer om mig än om spelet. Problemet var snarare att när jag försökte backa ut och fortsätta så gick inte det. Detta var inte för att motorn hade totalhavererat eller något sådant utan det var för att trädet hade fortsatt rakt i förarhyttan och så hade hytten återuppbyggts runt trädet och min bil hade fastnat. Resten av tiden med spelet har varit betydligt mer angenäm.
Innan man börjar spela så får man välja mellan några olika fordon fördelade på tre kategorier: bilar, lastbilar och motorcyklar. Lastbilar är långsamma och tråkiga och motorcyklar har visserligen hög acceleration men är totalt ospelbara på grund av den usla kontrollen. Bilarna har betydligt bättre kontroll, men det är kanske lite för lätt att hantera dem ibland. När man närmar sig en sväng så behöver man inte sakta ner det minsta även om det är en hårnålskurva, det är bara att dra i (eller ska man säga trycka på?) handbromsen så svänger bilen runt på en meter eller en halv. Hela spelet saknar faktiskt genomgående realism. Personligen gillar jag det, men söker man realism eller ett hållbart spel så får man söka någon annanstans.
Hur ska gummit vara i öknen?
Under loppet så kan man skada olika delar på sitt fordon. Genom att trycka på Z samtidigt som man står still så repareras det. Detta gör att man ganska ofta får avväga om det är värt att stanna för att reparera eller spara de sekunderna och hoppas på att fordonet håller ihop. Trots avsaknaden av realism under själva loppen så får man också meka lite lätt med sitt fordon innan varje lopp. Man kan justera hårdheten på gummit, trycket, fjädringen samt utväxlingen. Allt för att anpassa sin behjulade kompis efter körstil och framförallt efter hur banan ser ut.
En detalj värd att nämnas är en annan justering på bilen, nämligen den manuella växlingen. I början är det svårt att köra med manuell växellåda eftersom det är svårt att dela uppmärksamheten mellan vägen och varvmätaren. Glömmer man av att växla och ofta låter nålen gå in på det röda området så skadar man till slut motorn. Jag tror faktiskt att jag totalförstörde motorn första gången under tiden jag letade efter hur man växlade upp. Tills slut så hittade jag växelspaken och den hade utvecklarna lagt i C-spaken. En lösning som egentligen är riktigt intuitiv och briljant. Kontrollen i spelet må vara ganska dålig, men layouten på handkontrollen är med beröm godkänd.
Grafiskt är Dakar 2 godkänt. Det funkar, men med dagens mått mätt så är det ganska fult. Det visuella bidrar inte direkt till realismen, men det är inte heller så att man nödvändigtvis behöver sitta och störa sig på hur fult det är. Dessutom är flera av banorna ute i öknen och då spelar det ingen roll för man ser inte om det är fult eller inte. Ljudet ligger i samma kategori. Motorljuden och vissa ljudeffekter är fina, men resten inklusive musiken är mycket intetsägande.
Trevlig GBA-bonus
Har man en Game Boy Advance så kan man ladda ner specialversioner av de banor man låst upp till den. På dessa kan man så välja ett fordon och köra ett av fyra olika spelsätt; Antingen kan man köra på tid, samla alla mynt, undvika alla konor eller samla mynt samtidigt som man undviker alla konor. Kontrollen är usel, banorna tråkiga och motorljudet katastrofalt. Hade detta varit ett eget spel så hade det inte varit ok även om det kommit för tio år sedan. Nu är det inte ett eget spel. Det är en bonus. Gratis är gott. Man kan ligga ute i solen och spela. Vi tycker om det.
Man kan ha kul med Dakar 2. Har du en GBA så kan du sitta ute i det fina vädret och spela. Köper du det nu så har du visserligen glömt av att du äger det innan det fina vädret är slut. Är du verkligen sugen på rally eller hittar det billigt så är det värt det, annars inte.
