De senaste spelen i den välkända och oerhört seglivade Might and Magic-serien har inte varit några höjdare. Efter att Might and Magic IX floppade har det varit tyst kring serien ända tills Arkane Studios och Ubisoft utannonserade att man planerade en nystart för den klassiska rollspelsserien som stått still och trampat vatten alldeles för länge nu. I Dark Messiah of Might and Magic får spelaren stifta bekantskap med Sareth - en man som tränats sedan barnsben för att kunna kämpa mot mörkrets makter. I början av spelet är Sareth på jakt efter en uråldrig artefakt och i takt med att urgamla profetior, kristaller och andra klassiska rollspelsklichéer introduceras så står det klart att Dark Messiah of Might and Magic inte bekymrar sig nämnvärt om att falla i samma grop som hundratals andra rollspel. Har du bara spelat något fantasyrollspel tidigare känner du igen dig direkt och det är helt uppenbart att handlingen mest tjänar som ursäkt för att få slakta en massa orcher och odöda. Det här spelet är inriktat på snabb och hänsynslös action och inte en djuplodande handling, och som tur är gör spelet actionbiten betydligt bättre än det tama historieberättandet.
Spelaren har en stor frihet över huvudpersonen Sareth och kan själv välja hur han ska utvecklas. I takt med att man klarar av uppdrag och besegrar fiender får man färdighetspoäng som man sedan fritt kan distribuera mellan styrka, magi eller blandade tekniker. Genom att lägga poäng på styrka lär sig Sareth nya stridstekniker och han blir också skickligare i hanteringen av svärd och båge. Magipoäng å andra sidan ger tillgång till flera och starkare magier och ju fler poäng man väljer att spendera på ett visst område desto mer kostar det så klart att avancera till nästa nivå. Det går alltså inte att välja en specifik jobbklass i början av spelet utan Sareth går att påverka i vilken riktning spelaren vill. Beroende på vilken spelstil man satsar på skiftar spelupplevelsen markant, något som höjer återspelningsvärdet ett snäpp. Detta är dock helt annorlunda i spelets flerspelarläge. Där tvingas man välja mellan en utav fem olika jobbklasser och dessa är krigare, lönnmördare, präst, bågskytt och magiker. Konstigt kan tyckas, men egentligen är det helt logiskt. Eftersom striderna på nätet kommer vara lagbaserade har Kuju Entertainment (utvecklarna ansvariga för spelets onlineläge) velat stärka lagtillhörigheten och samarbetet spelarna emellan och detta gör dem genom att tvinga spelarna att dela upp sig i olika klasser. På detta viset måste spelarna sedan se till att täcka upp för varandras styrkor och svagheter, något som kanske inte hade varit fallet om alla hade spelat egenskapade karaktärer utan riktiga fördelar och nackdelar.
Det är tyvärr ganska sparsmakat med dialog under banorna och karaktärerna man möter under spelets gång hör väl kanske inte till spelhistoriens mest karismatiska. Eftersom spelet är uppdelat i nivåer får man oftast banans uppdrag förklarat för sig direkt vid starten. Därefter är det mest en massa slagsmål toppat med någon spektakulär bossfajt innan det kommer en ny snutt handling inför nästa bana. Upplägget är alltså strikt actionorienterat och de som letar efter en fullödig rollspelsupplevelse i stil med Oblivion kommer definitivt bli besvikna. Det finns ingen stor spelvärld att vandra omkring i och inte heller en hel drös med sidouppdrag som i nyss nämnda spel. Som tur är är åtminstone spelets strider välgjorda och underhållande, mycket tack vare Valves Source-teknologi som gör att fysiken blir en viktig faktor i varje slagsmål. Ofta kan man besegra sina motståndare genom att använda sig av miljöerna runt om kring. Till exempel genom att välta en hylla med tunnor över en intet ont anande vakt - eller varför inte putta fienden in i en brasa och sedan se på när kroppen långsamt brinner upp i lågorna? Det finns oftast flera sätt att tackla problemen man ställs inför vilket gör spelet varierat och utmanande.
Överlag är Dark Messiah of Might and Magic en välkommen vitamininjektion som sparkar nytt liv i den stelbenta serien. Förutom ett enspelarläge fyllt med massor av actionpackade nivåer har spelet också ett habilt flerspelarläge där upp till 32 spelare kan göra upp samtidigt. Eftersom man kan klara av banorna på så många olika sätt finns det också massor av återspelningsvärde att hämta för de som är sugna. Det finns som sagt ett par mindre besvikelser som en oinspirerad handling och en känsla av ett rollspel som inte alls är lika episkt och storslaget som sina föregångare och många av genrens andra titlar. Samtidigt, om man istället ska uppskatta spelet för vad det är, så råder det ingen tvekan om att det är ett bra spel. Den nya riktningen serien tagit med mindre, mer kompakta banor och uteslutandet av en helt öppen spelvärld gör trots allt att den känns fräschare och mer angelägen än på många år. Dark Messiah of Might and Magic är ett gediget om än inte fantastiskt hantverk som kommer stilla rollspelsbegäret hos alla blodtörstiga trähattar därute!
