Battlefield 1942 har länge ensam fått vara herre på täppan. Nu släpper Valve en ur asken spelklar version av Half-life-modden Day of defeat. Har man krutet torrt nog för att kunna rubba Battlefield 1942?
Day of defeat har funnits att ladda ner gratis en längre tid. Så min första tanke var den kanske självklara; varför ska man betala för något som man kunnat ladda ner gratis i flera år? Tror dom att folk är puckon? Nu kanske det var en lite förhastad slutsats av eder undertecknad. Det finns faktiskt starka argument för att släppa DoD i spelbutikerna. Har du redan Half-Life kan du i och för sig ladda ner DoD gratis från spelets webbplats, sen är det bara att rocka loss. Om du nyss landat på jorden från en främmande och fjärran galax eller av någon annan outgrundlig anledning inte redan har en skiva Half-life liggandes i spelhörnans hall of fame, ja då är det en kanonidé att lägga veckopengen på DoD. Spelet kostar ungefär hälften av en vanlig fullpristitel och priset är fullt jämförbart med att köpa Half-Life i Nice Price-utförande.
För att göra en lång recension väldigt kort så skulle man kunna säga att DoD är Counter Strike med Amerikaner och Tyskar istället för terrorister som i CS. De element som är bra i CS är bra i DoD. Kontrollen är härligt knivskarp och man känner verkligen att det inte är ett filter mellan dig och spelet som man kan göra i en del andra onlineskjutare. De som konstruerat banorna kan sina saker och det finns alltid oftast härliga möjligheter till allehanda konflikter. Att spelet bygger på HL/CS har också sina nackdelar. Man kan till exempel inte kontrollera några fordon och grafiken har kanske sett sina bästa dagar. Just grafiken ska jag kanske inte klaga så mycket på för det faktum att den är lite enklare gör ju att spelet flyter precis så där exakt som man vill att det ska göra. Speciellt när man stormar fram över ett torg med kulor vinande runt både öron och fotknölar.
Det finns ett antal spelarklasser att välja mellan. Vilken du väljer styr också vilka vapen du kan använda. Tyvärr är klasserna inte så väldigt specialiserade utan det rör sig mer om vilken typ av bössa du får med dig ut på fältet än att man är sjukvårdare eller ingenjör. Det är lite synd, ibland är det väldigt liten skillnad på vapnen och man undrar ibland varför vissa är med. För att göra det hela lite mer realistiskt än Counter-Strike har man lagt till en energimätare. Denna mätare minskar om man hoppar och springer och fylls igen om man stannar och vilar. Helt plötsligt måste man välja noga när man ska hoppa och kan inte som en pixlig kanin hoppa runt för att slippa bli perforerad av första bästa 12-åring från Alingsås. Andra saker som bidrar till realismen är till exempel att kulspruteskytten måste lägga sig ner och fälla ut benstöden innan han kan börja sprida död och förintelse omkring sig.
DoD är snabbare och mer precist än Battlefield 1942, men har inte det djup som BFs klassystem, fordon och spellägen medger. Är du en inbiten spelare av Counter-Strike och inte kan tänka dig Battlefields ibland lite simmiga kontroll, ja då är DoD en höjdare. Valve har ännu en gång lyckats med att ge en av tidernas största spelframgång nytt djup. Att Counter-Strike fortfarande är ett av Internets absolut mest spelade onlinespel säger inte så lite och med den här versionen av så har Day of Defeat alla chanser att ramla in på den listan.
