Man märker ganska snabbt att Empire Earth har väldigt många likheter med Age of Empires. Det är kanske inte heller så konstigt då Rick Goodman som stod bakom Age of Empires, även står bakom detta spelet. Skillnaden märker man dock när Age of Empires tar slut, då har man nämligen fortfarande mer än hälften kvar av Empire Earth.
Stort
Det som slår en ganska snabbt är hur stort och komplext Empire Earth egentligen är. Det är inte bara faktumet att det finns fjorton olika epoker, utan även att scenarier tar lång tid att spela; det tog mig och en medspelare hela 17 timmar att besegra två datormotståndare. Detta beror dels på att det är lättare att försvara sig än att anfalla, men även att man inte kan anfalla motståndarens stad rakt på som i så många andra spel. Istället måste man se till att slå ut utpost efter utpost och sätta upp sina egna baser på vägen, mycket på grund av att stridsflyget har en begränsad räckvidd och sällan når över hela kartan. Dessutom är det viktigt att hänga med de andra spelarna i utvecklingen, vem vill behöva möta pansarvagnar med riddare? Att vara offensiv kräver stora resurser, och man hamnar snabbt på efterkälken.
Epokerna
Empire Earth innehåller som sagt fjorton olika epoker, från 500.000 f.kr till 2100 e.kr. Till en början har man bara tillgång till ett fåtal enheter, utrustade med stenar och klubbor. Man får förlita sig på att samla mat genom att antingen jaga eller samla frukt, grönsaker och bär. Efter några epoker kan man säkra tillflödet av mat genom att istället börja bruka jorden. Med varje ny epok kan man forska i nya uppfinningar och nya upptäckter, vilka leder till att man får nya enheter vilka passar till den era man för tillfället befinner sig i.
Efterhand som ens civilisation blir mer utvecklad, måste man börja samla in nya sorters råmaterial. Till en början är mat och virke viktigast, men sedan måste man även se till att säkra källor av järnmalm, sten och guld. När man tagit sig till sjätte epoken befinner man sig i medeltiden, och har tillgång till riddare, välskyddade fotsoldater och kraftfulla belägringsmaskiner. Därefter följer renässansen, där man för första gången får tillgång till kanoner och musköter. Första världskriget börjar i den tionde epoken, och det är den första epoken där man får tillgång till flyg och ubåtar.
Att få stridsflyg i ett strategispel att fungera och kännas bra är alltid svårt. När man spelade de tidigare epokerna var man lite oroad för hur Rick Goodman lyckats lösa det problemet. Men det visade sig faktiskt fungera alldeles utmärkt. Dels eftersom de har verklighetstrogna attribut såsom begränsad flygtid, men kanske mest på grund av att grafikmotorn verkligen lyckas med att få dem att bete sig som flygplan.
I första världskriget får man även tillgång till de första pansarvagnarna, även om de inte är speciellt kraftfulla. I andra världskriget blir de dock klart viktigare, men även flyget blir en mycket mer betydande del (precis som i verkligheten). Man får också tillgång till två av spelets kraftfullaste vapen under den här epoken, nämligen atombomben och hangarfartyget. Även om båda är kraftfulla så är ingen av dem bra utan stöd av andra trupper. Det kostsamma flyget som släpper atombomben blir lätt nerskjutet av luftförsvar och hangarfartyget kan bli ett lätt mål för ubåtar och slagskepp om det inte är väl skyddat av en egen flotta.
Efter andra världskriget hamnar man i nutid, men moderna stridsvagnar, marinsoldater, stealthbombare och bättre ubåtar. Efter vår tid så återstår ytterligare två epoker, där krigen nu utkämpas med stora robotar, laservapen, futuristiska byggnader och konstiga flygplan. Av någon anledning så försvinner mycket av känslan efter den moderna epoken, kanske på grund av att det efter det just blir fiktion, som i så många andra strategispel. Men vill man nu inte spela de två sista epokerna räcker de tolv första mer än väl. De flesta kommer nog dessutom hitta en epok de föredrar framför de andra, och då kan man helt enkelt välja att enbart spela denna, eller några få man gillar.
Singleplayer
Singleplayer-delen består av fyra olika krig som självklart utspelas under olika epoker. Man kan spela som grekerna under antiken, England under kriget med Frankrike, Tyskland under första och andra världskriget och Ryssland i en mörk och dyster framtid. Utöver detta finns självklart möjligheten att spela enstaka banor där man kan ställa in alla möjliga attribut.
Multiplayer
Inte alltför oväntat är det här ett spel som är i sitt esse först när man spelar multiplayer. Man kan spela upp till åtta spelare på samma gång, antingen via Internet eller via ett lokalt nätverk. Precis som i Age of Empires kan man ingå i allianser, skicka resurser till sina vänner och dela kartan med allierade.
Grafik
Efter ett första ögonkast ser grafiken i Empire Earth ut som den i de flesta andra strategispel, även om enheterna kanske har något bättre animationer. Men det är först när man zoomar in man verkligen kan se vad som skiljer Empire Earths grafikmotor från andra strategispel. När man zoomar in så hamnar nämligen kameran vid marken istället för som normalt, snett ovanför slagfältet. Även om det kanske inte är så praktiskt strategiskt sätt och modellerna kan se ganska kantiga ut på alltför nära håll, så ger det ändå spelet något extra. Att, från marknivån, se två medeltida flottor mötas i ett sjöslag och en stad torna upp sig i bakgrunden skapar en viss känsla. Eller varför inte ställa kameran på en kulle och se hur stridsflygen i en flygstrid cirkla runt varandra för att sedan se förlorarna störta mot marken i en rykande virvel?
Striderna och enheterna
Vad som också skiljer Empire Earth från många av strategispelen, är att det i stort sett är omöjligt att vinna om man bara koncentrerar sig på att bygga en eller ett fåtal enheter. De har alla nämligen olika styrkor och svagheter, och man måste hitta enheter som kompletterar varandra. I de tidiga epokerna så är till exempel trupper med svärd och sköldar bra mot bågskyttar; bågskyttarna är i sin tur bra mot de oskyddade trupperna med spjut, och dessa är bra mot soldater med svärd eftersom de har längre vapen. Det är likadant i flottan, och när man får tillgång till flyg märker man att det är samma krav även här. Att bara skicka in bombplan är en korkad strategi då de kommer skjutas till småbitar av fiendeplan och luftvärnseld. Istället måste man först skicka in mindre, snabba fighters som kan ta hand om fiendeplan och även dra eld från luftvärnskanonerna så att de stora dyra bombplanen kan komma förbi och släppa sina bomber.
A.I.n
Den artificiella intelligensen i Empire Earth kommer väl knappast med några stora nyheter. Datorn är duktig på att expandera, och brukar anfalla fort och rätt hårt i början. Men som i alla spel så har de svårt för att bygga upp bra baser. Även om den placerar ut torn och luftvärnskanoner vid sina byggnader så är de ändå oftast relativt lätta att slå ut. A.I.n är dock istället bättre på att hantera de rörliga enheterna. Att försöka anfalla eller sätta upp en ny bas närmare datorn kommer besvaras med hårda attacker. Allt kommer sättas in för att stoppa dig; landtrupper, krigsskepp och stridsflyg. Tyvärr är de alltför ofta ganska okoordinerade.
Slutord
Det var kanske ganska naturligt att nästa steg för utvecklaren bakom Age of Empires, var att skapa ett spel som täcker in hela mänsklighetens krigiska historia. Empire Earth känns som flera spel i ett, då spelsättet i antikens epok skiljer sig markant från den i till exempel första världskrigets. För den som gillar Age of Empires serien är Empire Earth ett måste, och för alla andra som gillar strategispel kan det rekommenderas.
