Final Fantasy X-2 (10-2) - Omdömen
Betyg:
9.17 / 10
Baserat på 6 omdömen.
Alla omdömen:
-
Betyg 9/10
Omdöme av Patrickmannen skrivet October 2011
När jag för första gången spelade PS2 hos en vän var det första PS2 spelet som jag prövade:Final Fantasy X-2 och det var också vad som ledde mig till och själv köpa ett PS2 dock så fick jag inte FFX-2 förrän lite senare eftersom försäljaren rekommenderade att jag skulle spela FFX först. Men till slut när jag hade kommit en bra bit i FFX fick jag FFX-2 och var det en besvikelse?
Nej inte alls! Det är ett MÅSTE för alla som har ett PS2!
Även om storyn kanske inte är alls lika bra och djup som i FFX. Kanske till och med den sämsta av alla FF spelen men ändå inte så dålig.
Hursomhelst så spelar det inte så stor roll eftersom att det finns SÅ mycket nytt i FFX-2 framförallt när det gäller att träna upp "Yuna, Rikku och Paine "levla" att det kanske till och med är bättre än FFX. Och precis som i FFX så finns det mycket och göra!
När det gäller Musiken så är den kanske inte lika bra som FFX men den nya kompositören för FFX-2 gjorde ändå ett jättebra job!
Grafiken? Nästan precis samma som i FFX som hade skitbra grafik och mycket vackra och coola områden!
Slutgiltia betyg? Som sagt det enda som hindar FFX-2 från och få 10/10 är storyn inget annat. Och ni som säger att FFX-2 suger måste lära er en sak:
Storyn är inte det viktigaste i ett spel och framförallt inte ett Finalfantasy spel!
-
Betyg 10/10
Omdöme av FinalFantasyX skrivet August 2009
Jag tycker spelet är bättre än X, musiken är bättre och striderna är roligare för de går mycket snabbare. Stridsmusiken i FFX tröttnade man snabbt på, men i FFX-2 så hörs den inte lika mycket så man störs inte av den. Storyn är underbar, och det är kul att gamla karaktärer som Lulu, Wakka och Kimahri m.fl. är med.
-
Betyg 9/10
Omdöme av gäst skrivet August 2006
För fyra år sedan fick vi europeer möta Tidus, Yuna och de andra. Det var i Final Fantasy X, det första FF-spelet till Playstation 2. Grafiken var makalös och många nya spelare fick upp ögonen för serien. I år fick vi världens första, och troligen sista, riktiga Final Fantasy-uppföljare! Vi har varit vana vid nya karaktärer, platser, system och story för varje nytt FF-spel. Men nu får vi återse Spira och dess innevånare. Är denna uppföljare ett riktigt FF, och framförallt: är det värt pengarna?
Spelet utspelar sig två år efter Final Fantasy X. Vi är fortfarande i Spira och det mesta är sig likt, nya platser har självklart tillkommit och andra förändrats. Yevon har nästan gått under och New Yevon har tagit dess plats. Som fiender har de Youth League och Machina Faction, alla leds av rätt unga killar. Yuna reser Spira runt i jakt på Spheres, speciellt såna som visar Tidus. För ett tag sedan fick hon en Sphere av en vän, i den kunde hon se nån som liknande honom, men han var fängslad. Hennes enda vilja är att hitta honom, om det nu är han. Till sin hjälp har hon The Gullwings som består av Brother, Buddy, Shinra, Barkeep samt spelbara Rikku och Paine. De flesta känner vi igen från FFX men den tysta Paine är ett helt nytt tillskott. För första gången är det bara tjejer du spelar med.
Detta spel är inte uppbyggt som nåt annat FF-spel, där man går från A till B till C osv. Utan här flyger ni runt i luftskeppet Celsius och får uppdrag ni kan göra i valfri ordning, eller inte göra dem alls. Om man gör vissa uppdrag så kommer nya fram, alla ger dig en djupare inblick i spelet och ofta en bunt trevliga bonusar. Givetvis kan man inte gå direkt till sista bossen utan man måste göra vissa nyckeluppdrag först.
Spelet bjuder faktiskt på en massa nyheter och överraskningar. Man kan lätt tro att man snabbt skulle tröttna på att det är byggt på ett annat FF-spel, men icke. Vi har bland annat fått ett helt nytt stridssystem som bjuder på klassisk FF-action med ATB (Active Time Battle) där man slåss när man "vilat" färdigt, oavsett vad övriga sysslar med. Detta skapar en ordentlig fart i striderna, man kan till exempel anfalla fiender samtidigt som de kastar magier.
En annan nyhet, den jag gillar allra bäst, är att vi nu kan byta jobb! Det kallas Dresspheres i FFX-2 och man kan byta mitt under en strid. Visst, man har bara tre spelbara karaktärer, men med så många olika Dresspheres, där förmågor och kläder byts helt, så märker man det inte. Ett exempel på em Dresspheres är "White Mage", med den så kan du lära dig, och kasta, helande magier. Det finns en mängd jobb, flera har vi sett i FFIII, FFV och/eller FFXI, men det finns också många nyheter. Gunner är ett exempel, där gäller det att ha ett snabbt avtryckarfinger och skjuta fienden i bitar. Alla Dresspheres är riktigt snyggt gjorda och alla tjejerna har en helt unik designad dräkt för varje yrke.
Man kan nu också hoppa och klättra i spelet, första gången för ett FF-spel. När man varvat spelet så kan man börja om på sin sparning och ha kvar i princip allt utom sin level. Detta öppnar för extra mycket omspel samt det faktum att man måste få 100% complete för att se det bästa av de sex olika sluten! Så FFX-2 är verkligen nyheternas och omspelens FF, verkligen uppfriskande.
Grafiken då, ja den är som i FFX. Den är snygg, men inte i toppklass som för två år sedan. Nu är man bortskämd med makalös karaktärsgrafik, från bland annat Silent Hill 3. När personerna pratar så brukar spelet ofta byta till extra detaljerade ansikten där man klart kan se hur munnen uttalar alla ord, men detta används på tok för sällan. Oftast används de låg-detaljerade figurerna där munnen bara har två lägen: öppen och stängd, det ser dumt ut. Rörelserna har dock förbättrats en aning men fortfarande står de ibland och upprepar en löjlig rörelse flera gånger. Miljöerna är som förut, men de har alla förändrats eller fått tillskott så man tråkas inte ut helt. Till exempel har hela Kilika byggts om.
Mellansekvenserna kan man dock inte klaga på alls, de är totalt makalösa. Square Enix är helt enkelt en av de bästa gällande sådant. Mellansekvenserna är inte så många men de är oftast flera minuter långa så det gör inget.
Musiken ... haha, ja, ni har säkert hört många klaga på den. Jag var en av dem som ogillade att Nobuo Uematsu inte gjordt musiken. Jag lyssnade på soundtracket innan spelet kom och var inte alls nöjd. Men när man spelar spelet så passar musiken faktiskt in. Den ligger anonymt i bakgrunden, bakom rösterna. Musiken passar de ställen där den används även om den inte är åt det vanliga klassiska hållet utan mer åt japansk pop och jazz. Visst, jag hatar jazz men här är det så lite av det så man överlever. Vissa låtar är faktiskt riktigt skojiga, man står ibland och nynnar på dem på opassande platser. Somliga snuttar blir snabbt uttjatade, vissa är riktigt dåliga och andra är faktiskt riktigt bra - stor variation med andra ord. Till detta spel skrevs två låtar med sång, båda framförs av sångerskan Jade.
Rösterna då? Jo det är samma skådespelare som i FFX. Men denna gång tycker jag att rösterna är avsevärt bättre, skådespelarna tar det på mer allvar och ger allt. Detta skapar en extra dimension i spelet. Enda nackdelarna med rösterna är att man blir bortskämd och tycker det är jobbigt att läsa texterna i gamla FF-spel.
Detta spel är inte så långt, om man bara spelar från början till slutet, men ska man ha allt så är det ett av de längsta FF-spelen. De olika sluten har helt klart sin del i att man vill spela om spelet. Men så detta med procenten. För allt man gör i spelet så får man en viss ökning av Complete-procenten, oftast är den inte märkbar. Så om man vill klara 100% så måste man göra alla minispel, uppdrag och mycket mer. Men varför skulle man vilja detta då? Jo, förutom sluten så får se allt i spelet, testa allt och få allt.
Man kan när man varvat spelet spara en "New Game Save" som man sen kan fortsätta på. Man börjar då om från början men behåller alla items, dresspheres, abilities, gil och mycket annat. På detta vis kan man jaga allt man missat. Jag har bara spelat om ett FF-spel direkt efter varvningen, och det var FFIX, FFX-2 blir mitt andra spel på den listan. Man vill ha alla abilities, hemligheter och allt annat helt enkelt.
Minispel kryllar det av, mer än nånsin. Vi har myntspelet Sphere Break som är rätt stort och komplicerat, vi har även Blitzball där man nu är manager. Vi har även Chocobos som jagar skatter, en drös med minispel där man satsar pengar och en massa valfria uppdrag. Så vill man inte syssla med att gå vidare i spelet så har man alltid massor att göra.
Vad tycker jag då om FFX-2? Är det ett riktigt FF? Ja! Är det värt att köpa? Absolut! Om du bara spelat FFX innan så kommer du kanske ha svårt i början. Är du van FF-spelare så kommer du säkert att gilla stridssystemet, jobben och mycket annat. Hur som helst så kommer båda typerna att få se mycket nytt. FFX-2 kan man inte prova en timme och sen avgöra om det var bra eller dåligt, spelet växer hela tiden. Man behöver ge det flera timmar, komma in i det. Då börjar den där speciella känslan, man kan bara inte sluta, man vill gå upp en level, eller lära sig en viss ability, eller spöa en boss, osv.
Rent allmänt, om man lärt sig hur spelet funkar, så är det inte ett svårt spel. Visst, vissa bossar ger mycket hårt motstånd och vissa sidouppdrag är nästan oändliga och omöjliga, men man kan faktiskt klara sista bossarna på level 40. Men eftersom spelet har så mycket mer att erbjuda så ser man inte varvningen som sitt enda viktiga mål.
--------------------------------------------
Grafik 8.6
På sina håll riktigt vacker, men grafiken är två år gammal. Menyerna är riktigt fräcka med skuggor och andra effekter. Och alla dresspheres är coolt och snyggt designade.
Ljud 8.9
Musiken är annorlunda, men den har ingen direkt framträdande roll. Vissa stycken är riktigt bra, inga man direkt stör sig på. Rösterna är mycket bättre än förut och det höjer betyget.
Story 8.2
Platserna och karaktärerna är som förut, vilket tar ner betyget något, men de har kryddats lite extra. Storyn är väldigt fri och inte nåt man fokuserat på så mycket, men den är inte dålig. Det fria upplägget är verkligen välkommet.
Kontroll 7.0
Ursch, om man springer åt ett håll och kameravinkeln ändras så springer man helt plötsligt åt ett annat håll. Det är irriterande med 2D-styrning i ett 3D-spel anser jag, ett val borde ha funnits. För övrigt funkar det mesta som det ska, vissa saker i menyerna kan dock vara irriterande och omständigt.
Livslängd 9.8
Att springa igenom spelet tar 20-30 timmar. Ska man få allt så kommer man lätt upp i flera 100 timmar, långt över de flesta andra FF-spelen. Och spelet är faktiskt kul när man spelar om det. Det finns alltid nåt nytt att upptäcka. Minispelen kan hålla en sysselsatt i timmar, samma gäller sidouppdragen.
Slutbetyg 9.1
Ett solklart köp, faktiskt. Jag var riktigt skeptisk i början, alla sa att det sög, så mina förväntningar var i botten. Men jag blev positivt överraskad gång på gång. Jag råder er verkligen att inte missa detta spel. Om ni bara spelat ett tag så sätt er igen och spela, det blir bara bättre och bättre. -
Betyg 8/10
Omdöme av Naruto skrivet March 2005
Ett bra spel av Square-Enix, men den blev inte så bra som jag hade tänkt mig. Det är lite stelt, inte så djupt som FFX men det är ett måste ha!
Detta utspelas 2 år efter katastrofen i Spira. Rikku åker till Besaid Village (där Yuna, huvudkaraktären var) och ger Yuna en sphere (sphere är en sak där en massa information/data kan ha samlats). I spheren såg Yuna en man, en man som hon tidigare älskat men förlorat. Hon undrar om han fortfarande lever? Så Yuna bestämde sig för att leta efter fler spheres och ta reda vem den mannen hon såg va.
Extra "prylar":
- Dresspheres; Du kan ändra din klass med dessa saker, som tex. Warrior och Gun Mage
- Otroligt många sidquests och minigames
- ATB: Active Battle Time! Äntligen! (= Det finns en speciell parameter när du strider, när den fylls får du attackera!)
- Extra ending: Klarar du att klara spelet till 100%? Ifall du fixar det så får du det hemliga slutet!
- Bättre grafik! Man ser uttrycken bättre på ansikten!
Grafik: 10/10 Kan det bli bättre?!
Ljud: 7/10 Njaa, ja vet inte...
Hållbarhet: 8/10 Kan vara hur länge som helst! Nästan. (Säger vi)
Kontroll: 9/10 Inga kommentarer
Story: 5/10 Som sagt, inte så djup.
Allt som allt: 8 -
Betyg 9/10
Omdöme av sas skrivet January 2005
Final Fantasy X-2 (FFX-2) är en slags uppföljare till Final Fantasy X (FFX), som utspelar sig två år efter att fred åter råder i världen Spira. Vi får följa frammanaren och magikern Yuna och hennes spralliga kompis Rikku på deras nya äventyr tillsammans med en ny partner; den tystlåtna och hemliga svärdsvingaren Paine.
FFX var en ganska typisk Final Fantasy-saga om sorg, kärlek och en kamp för en bättre värld. I en sådan handling är det lätt att känna med huvudpersonerna och vilja komma vidare enbart för att få reda på vad som händer dem och världen de lever i. FFX-2 fungerar i början mer som ett lättsamt återbesök för att få reda på vad som hänt i världen sedan sist. Det tar ett bra tag innan någon form av handling tar fart och när det väl gör det är det inte lika kraftfulla känslosträngar som slås an som vi blev bortskämda med i FFX. Var beredd på detta så har FFX-2 goda chanser att bli en fullt njutningsbar upplevelse.
Celsius' Angels gillar att visa hud
När man börjar spelet är det lätt att bli chockerad även om man läst en del om det tidigare. Det börjar med att Yuna, den introverta magiker som sakta men säkert lärde sig att tro på sig själv och hennes uppgift i världen i FFX, står på en scen och sjunger en kass schlagerlåt med dansare, strålkastare och allt annat som hör ett melodifestivalspektakel till.
Efter denna magstarka inledning lugnar det ned sig lite och man får träffa Rikku och Paine utan att de för den sakens skull presenteras närmre. Istället får vi reda på att den kvinnliga trion är "sphere hunters" som reser världen runt i sitt luftskepp Celsius på jakt efter "spheres" som oftast innehåller någon form av dokumentation om världen. Allt ackompanjeras av klämkäck modern jazzfunk i stor kontrast till den vackra och stämningsfulla menymusiken.
Det är svårt att inte dra paralleller till exempelvis filmen Charlie's Angels när tjejerna fnissar, hurrar och ger varandra high five stup i kvarten. Det verkar vara den spralliga Rikku som influerat gänget och deras nuvarande verksamhet, som verkar allt annat än seriös.
En del klagomål har höjts om att spelet är sexistiskt och det kan jag hålla med om. Det är få av tjejernas olika kläder som inte visar rejält mycket hud. Det är många superkorta shorts och djupa öppningar över midjan. Det finns också en hel del scener i vilka tjejerna uppträder både viljesvagt och underdånigt. För att inte tala om en viss massagesekvens. Den vill ni inte att era föräldrar ska råka se er spela. Det känns helt onödigt. Ingen köper spelet för att det är lite extra hud med i det och när man lärt känna Yuna i FFX finns det inget i hennes personlighet som talar för att hon ska börja klä sig i hot pants och öppna blusar.
Klantigt upplägg ger sen start
Vid det här laget i spelet var jag skeptisk. Det fanns inget som talade för att jag skulle bry mig om de tre hjältinnornas äventyr och allt tramsande och den över huvud taget poppigare inramningen kändes inte alls rätt. Men saker och ting ändras sakta men säkert och ni gör en stor miss om ni förkastar spelet efter de här två inledande styckena.
Efter ungefär en tredjedel av spelet börjar handlingen ta fart på riktigt och jag känner igen känslan av att jag måste få reda på vad som händer i världen, precis som i FFX.
Även om fred råder i Spira är allt inte som det ska. Vad som felas världen tar jag inte upp här, jag kan bara fortsätta tipsa er om att inte ge upp för allt blir bättre längre in i spelet. Det är ett klantigt upplägg av Square Enix att låta handlingen gå igång så långsamt. Vem som helst borde förstå att FFX-2:s upplägg knappast ger upphov till någon hög puls i början av spelet.
Stor frihet och tydlig röd tråd
Till skillnad från FFX, som inte öppnade upp hela världen förrän precis i slutet så har du i FFX-2 nästan från början tillgång till en världskarta där du kan resa fritt med skeppet Celsius. Du väljer helt enkelt mellan platser som är välbekanta för alla som spelat FFX och landar sedan i miljöer som antingen är kopierade eller något modifierade sedan föregångaren. Det är tråkigt att så mycket är återanvänt (även de flesta monster och många bossar känns igen), men jag stör mig inte så mycket på det. Det är ju trots allt samma värld det utspelas i.
Du får reda på vilka platser som kommer föra handlingen framåt, men kan, och bör, även utforska andra ställen på kartan för att hitta sidouppdrag, skatter eller få reda på mer om världen. När du utforskat klart och gett dig på ett av de obligatoriska uppdragen kan världskartan ibland stängas för ett tag för att sedan öppnas upp igen, ofta modifierad med nya händelser och sidouppdrag.
Det känns mycket friare än FFX på det viset, men samtidigt finns det så oerhört mycket att hitta och upptäcka att det är svårt att veta vart man ska börja. Dessutom är det inte alltid så lätt att veta när man är klar med någon uppgift, när man måste fortsätta på den senare i spelet eller vad man gjort för fel när det är något man uppenbarligen inte kan komma åt. Handlingen går alltid att följa, men det kan vara svårt att följa alla sidospår samtidigt. Framför allt är det grymt tidskrävande.
Personligen gillar jag friheten. Jag kan hålla på i timmar med någon liten struntsak som kanske inte revolutionerar trions chanser i berättelsen, men som ger en viss liten fördel. För de som vill bemästra spel totalt är FFX-2 en ordentlig utmaning. För de som bara snabbt vill framåt i handlingen kan det visa sig att FFX-2 är över ganska snabbt för att vara ett rollspel.
Bestäm vem som gör vad med yrken
I FFX-2 kretsar allt kring yrken. De tre huvudpersonerna har alltid ett aktivt yrke som ger vissa färdigheter och fördelar. Det kan röra sig om tjuv som kan sno saker från fienden, vit magiker som kan hela och skydda trion, krigare som är överlägsen på att slåss i närstrid eller artist som med hjälp av danser och sånger ger fördelar till tjejerna och nackdelar till fienden. Sammanlagt finns det 14 olika yrken i spelet och tre specialyrken (ett per tjej). Dessa hittas spelet igenom och kallas för "dress spheres".
När en av tjejerna har ett visst yrke aktivt blir hon bättre och bättre på de färdigheter som följer med yrket om hon använder dem i strid. Men hon kan när som helst, mitt i en strid till och med, byta yrke och då få nya färdigheter. Yuna kan alltså till exempel börja striden som en vit magiker, kasta "shell" på partyt för att sedan byta om (i en lite för lång och färgsprakande sekvens) till en "gunner" och skjuta med sina pistoler på fienden.
Varje yrke ger också viss riktning på grundegenskaperna varje tjej har. En krigare är till exempel stark, men magiskt svag. Byter du till en svart magiker blir egenskaperna ändrade för att passa en magiker. Du blir dock alltid bättre i egenskaperna, hälsa och magi när du fått tillräckligt med erfarenhetspoäng i en strid för att gå upp en nivå.
Yrkessystemet innebär att du själv kan bestämma vem som ska ha vilken roll i gänget, men eftersom tjejerna kommer bli bättre på yrken de varit aktiva i länge så kommer det med stor sannolikhet att innebära att du låter dem specialisera sig. Det är i alla fall min rekommendation.
Aktiva strider skapar stress
Striderna i spelet är betydligt mer aktiva än i tidigare FF-spel. Det är faktiskt ett steg åt Grandias stridssystem. Tiden fortlöper nämligen hela tiden till skillnad från i FFX där det pausades så fort det var någon karaktärs tur. Sitter du och tänker på om du ska attackera, använda något föremål, byta yrke eller kasta någon magi för länge kommer fienden att anfalla dig flera gånger under tiden. I inställningarna kan man ändra så att spelet åtminstone pausas när du går in i någon undermeny (till exempel när du väljer vilket monster du ska attackera eller vem du ska kasta "cure" på). Men även med detta system gäller det att vara snabb och veta vad som bör göras.
När du valt att attackera ett monster i närstrid måste din karaktär springa bort till det för att hugga och under tiden kan det bli ett annat monsters tur att agera. Får en fiende in en träff på en av tjejerna medan hon är på väg mot en motståndare stannas hon upp en liten stund. Eftersom detsamma gäller för monsterna kan du med lite övning lära dig att smälla till dem i takt så att de får svårt att nå fram med sina attacker. Svårt, men riktigt belönande om man lyckas.
Dessutom ger dina tjejer extra mycket i skada om de inom någon sekund skadar samma monster igen. Det blir en slags kombo som också kan vara värd att försöka hålla igång.
Efter varje strid får du erfarenhetspoäng som ger dina tjejer bättre grundegenskaper, hälsopoäng och magipoäng, eventuella föremål och pengar. Precis som vanligt med andra ord.
Jag var skeptisk till de stressiga striderna i början, men efter hand som jag lärde mig att hantera dem uppskattade jag dem mer och mer. Även om jag föredrar det taktiska lugnet i exempelvis FFX så tycker jag att striderna i Grandia är överlägsna på grund av sin mer engagerade natur och större intensitet. Det är synd att inte FFX-2 vågar ta steget dit fullt ut, men det är inget fel på hur systemet fungerar. Det tar bara lite tid att vänja sig.
Hoppa med Yuna
Ni har säkert hört talas om att det går att hoppa med Yuna på banorna. Det stämmer. Man håller in cirkel för att på vissa bestämda platser automatiskt hoppa till en klipphylla eller klättra upp för en kant. Det är alltså inte fråga om ett slags plattformsspel där du dör om du missar ett hopp, bara en större rörelsefrihet för Yuna. Det händer att man får kämpa för att hon ska fatta vart man vill att hon ska gå upp eller att man måste hålla åt precis rätt håll för att hon ska hoppa, men över lag är det ingenting som stör. De banor som inbegriper hoppande är inte så många och det känns faktiskt passande i spelet.
Bättre ett bra än fem halvdana
Ett FF-spel är inget FF utan minispel och så är fallet även i FFX-2. Här finns till exempel Blitzball från FFX i en ny form, "sphere break" som är ett matematiskt kortspel, ett skjutaspel med Yuna i huvudrollen och flera andra. Gemensamt för dem är att det inte krävs så värst mycket för att klara dem tillräckligt bra för att föra handlingen framåt, men att det är en ordentlig utmaning att få tag på alla föremål som man kan vinna i dem. Allt handlar om hur mycket du som spelare orkar kämpa med dem.
Jag gillade "sphere break", men annars var det inte några höjdarminispel i FFX-2 enligt mig. De går an, men det var inget jag satsade mer än någon timme på. Jag tycker över huvud taget att det blir för mycket minispel i många rollspel. Hellre ett riktigt bra än fem halvdana.
Mycket är sig likt
Det mesta är sig ändå likt från tidigare FF-spel. Du pratar med allt och alla för att få ledtrådar, stöter på massvis av slumpmässiga monster, slår ihjäl bossar, listar ut hur några pussel ska lösas, tar omvägar för att hitta alla kistor och funderar över hur du ska uppgradera dina karaktärer. Ibland då och då får du se en mästerligt gjord FMV som för handlingen framåt, men de flesta filmsekvenserna ges annars i spelets egen grafikmotor.
Det är också precis som vanligt en fråga om huruvida du vill hitta allt som hittas kan och därmed inte ha några problem alls med fienderna i spelets handling eller om du vill få en utmanande handling, men missa mycket av spelet runt omkring.
Att det nu alltid är samma tre karaktärer du styr och att de kanske inte är spelvärldens tuffaste individer kanske vissa kommer att reta sig på, men det är inget som stör mig. De har inget enormt djup, men de duger som huvudpersoner.
Får inte förbises
Jag var länge skeptisk till FFX-2. Det kändes som en billig ursäkt att mjölka lite mer stålar ur FFX-fansens plånböcker med återanvända miljöer, monster, karaktärer och grafik. Den lättsamma stämningen och bristen på röd tråd var också stora minus i mitt omdöme. Men, som sagt, efter ungefär en tredjedel av spelet började handlingen komma igång och de korta fingervisningar om vad som komma skulle som jag fått tidigare under spelets gång kändes plötsligt som viktiga ledtrådar istället för banala försök till stämningshöjare.
Vid vändpunkten hade jag också vant mig vid striderna, systemet med yrken och de tre huvudpersonerna. Efter denna tidpunkt blev allt mycket mer intressant och jag lärde mig att uppskatta spelet för vad det är och inte för ett helt nytt FF-spel av klassiskt snitt.
Om du är medveten om att det i början kommer kännas som en tillpoppad, tillrättalagd och lätt tramsig variant av FFX med hektiska strider, men att det så småningom både växer och blir riktigt involverande så bör du inte bli besviken. Sänk dina förhoppningar om att det är ett nytt FF-spel, men ge det tid. Det här är ett riktigt bra rollspel som inte får förbises bara för att ni sett att Yuna sjunger, dansar och hoppar mellan plattformar.
-
Betyg 10/10
Omdöme av epaaj skrivet November 2004
Final Fantasy X-2 är en uppföljare till Final Fantasy X. Den är också den första riktiga uppföljaren till ett Final Fantasy spel.
Final Fantasy X-2 utspelar sig två år efter Final Fanatsy X. I samma värld, Spira, men med vissa nya ställen. Man spelar som Yuna och hennes vänner Rikku och nykomlingen Paine. De är medlemmar i sphere-jägargänget "The Gullwings". Det hela börjar med att Yuna hittar en sphere med en inspelning på men en kille som liknar Tidus. Tidus och Yuna var förälskade i varandra men i slutet av Final Fantasy X försvinner han. Hon börjar leta efter flera spheres och hoppas kunna finna Tidus.
Nu har det gamla strids sättet kommit tillbaka också, ATB + experience. Man har också olika jobb/dresspheres tex. gunner, warrior, songstress, blackmage, whitemage och många fler. man kan byta dressphere flera gånger under en strid, vilket behövs när man möter bossar.
Final Fantasy X-2 har fått mycket kritik, både bra och dåligt.
Många anser att det är ett bra spel och en uppföljare.
Andra tycker att spelet är bra men det förstör Final Fantasy X's underbara slut.
Och så finns det de som tycker att Final Fanatsy X-2 är en skam för Final Fanatsy spelens rykte.