Spelet bygger på sex kampanjer där de olika raserna i spelet har ett antal uppdrag. Som vanligt är det djävulskt onda och puttenuttigt goda som står för blandningen mellan människor, demoner, magiker, odöda och alver. Men tro för den delen inte att man inte kan få föra krig mot den egna rasen. I Heroes är det totalmakt som gäller, inget annat.
Detta turbaserade strategispel har varit med i branschen ett tag men är fortfarande troget sina anhängare. För dem som ännu inte fått träda in i denna värld handlar spelet kort och gott om att bygga städer och trupper, samla resurser och färdigheter samt slå ner sina fiender och andra fiender i sin väg. Det kanske låter simpelt och det är precis vad det är. Eftersom spelet bygger på att varje dag är en spelrunda där dina hjältar kan gå ett visst antal steg på planen och att du högst kan bygga en byggnad gör att tempot både kan vara högt samtidigt som du kan fundera och överlägga i godan ro. Allt är egentligen ganska fyrkantigt och det är inte speciellt svårt för en nybörjare att fatta galoppen efter bara några rundor.
Det betyder inte att det är en enkel match att ge sig in i hjältarnas värld. Den som slår på den stora trumman från början och röjer allt i sin värld ligger snart ute i fält med portarna till sin stad på vid gavel, bara för att förlora allt. Samtidigt kan en spelare inte sitta och fega ur medan de andra slåss då deras hjältar inte blir lika mäktiga och deras fiender samlar på sig mer och mer resurser och städer. Avvägningen mellan anfall och flykt, offensiv eller defensiv är tjusningen i spelet och de är lätt att slitas mellan hopp och förtvivlan då man med en ensam hjälte försöker hinna före sin fiende innan de stormar ens sista stad.
När man väl möter sin fiende på planen går man in i det mer eller mindre strategiska stridsläget där trupperna får möta varandra på en väl vald gräsplätt. Ofta är the more the merrier och en fet lista med trollformler skadar aldrig heller. Ofta visar sig halvstarka trupper i gigantiska nummer vara effektivt. Eftersom det är svårt att slå ur underläge är det snarare om man ska anfalla eller inte den stora frågan handlar om för när man väl står på sin sida och darrar i åsynen av flammande helveteshundar och demoner på andra sidan är de ofta för sent. Tyvärr finns det inte möjlighet i spelet att egentligen använda sina trupper mer taktisk istället för kvantitativt vilket är synd.
Den största nyheten med Heroes V är grafiken. Det är först nu vi får njuta av världarna i 3D och de är givetvis en trevlig upplevelse även om grafiken inte imponerar speciellt mycket. Dessutom har man inte tagit tillvara på möjligheterna med en 3D-miljö fullt ut. Där raviner och sjöar skulle kunna erbjuda perfekta strategiska möjligheter har man kort och gott tagit den gamla kartan och gjort om den. Nyheterna är alltså mer att vinkel kan ändras men spelmässigt står det still.
ör egen del hyllar jag det nya Ghost mode som gör att multiplayerspelet kan utföras samtidigt trots det turbaserade systemet. Med andra ord är spelet nu också spelbart över nätet då man slipper sitta och rulla tummarna medan motspelar gör sitt drag. Äntligen!
Omdöme:
Heroes of Might and Magic V är förvisso ett underbart spel. Det bjuder på många långa speltimmar där varje drag kan vara ödesdigert. Jag har slutat att titta på film med min flickvän för nu är det multiplayer på Heroes som gäller. Samtidigt har det nästan inte hänt någonting i själva spelet. 3D-grafik och Ghost mode är det som gör spelet till något nytt men spelmässigt är det i princip identiskt med sina föregångare. Så för de som älskar sina hjältar sen tidigare och för nya spelare med förkärlek för strategi och klassisk fantasy är spelet en given hit. För de som spelade de tidigare spelen utan att gilla dem, räkna inte med något nytt.
