Betyg 8/10
Omdöme av gäst skrivet January 2007
Hitman 2
För snart 5 år sedan kom ett spel ut till PC från nästan ingenstans. Om det fanns någon hype runt det måste jag erkänna att jag missade den helt. I vilket fall var det ett högst välkommet inlägg i en värld där de dominerande spelen var antingen strategiska eller gick ut på att skjuta allt och alla, två genrer som jag visserligen gärna spelar, men inte hela tiden. I Hitman, som det hette, var det inte särskilt intelligent att storma fram mot målet, i så fall blev man antingen själv skjuten, eller så blev en eventuell gisslan det... om inte den man skulle döda hann fly, förstås. Alltså behövde man någon sorts taktik. När skulle man smyga in? Kunde man döda den vakten utan risk att liket blev upptäckt, eller att man själv blev sedd? Vad var smartaste sättet att döda målet, skulle man skjuta honom framifrån, komma osedd bakifrån och strypa, eller kanske döda chauffören, ta hans dräkt, och placera en bomb under bilen?
Varje gång gjorde man dessutom nästan oundvikligen något fel - en vakt vars rutt man felkalkylerat, ett fönster genom vilket någon kunde se en, eller så kanske man tog med ett vapen fullt synligt in på en restaurang (det kan verka lite misstänkt). Oavsett vilket fel man gjorde var dock resultatet detsamma: tillbaka till ritbordet. Utmaningen var stor, men stoltheten efter att ha klarat ett nytt uppdrag var därefter. Jag frågade mig själv när jag sist hade spelat något liknande (i tankesättet, inte utförandet), och förmodligen var svaret 1998, när Commandos: Behind Enemy Lines kom ut. Och nu är, äntligen, uppföljaren här! Hurrom, gossar och flickor, Hitman 2: Silent Assassin är kommet!
Det går snabbt att konstatera att det mesta är sig likt, vilket är bra. Dagens lönnmördarspel är samma som gårdagens, fast med mer av det goda. AI:n har förbättrats avsevärt, grafiken är - självfallet - mycket, mycket bättre, trots att den var det kanske bästa i föregångaren, och ljudet är inspelat av Budapests symfoniorkester. Det som var dåligt i ettan, som till exempel den smått värdelösa kameran och hur vakterna tänkte, är numera ljusår bättre. Utvecklarna verkar faktiskt ha lyssnat på vad folk ogillade i deras förra spel och gjort något åt det! Jag kanske är cynisk, men ärligt talat, hur ofta händer det egentligen?
Storyn i Hitman 2: Silent Assassin (H2) är inte den bästa, men den fungerar i alla fall för spelet. 47, som hjälten heter (vill du veta varför får du spela ettan), har dragit sig tillbaka från sitt jobb, och hjälper numera till att underhålla den kyrka med trädgård som han donerat stora summor pengar till och bosatt sig vid. Dock har allt gott ett slut, och hans pastor, god vän och mentor, blir kidnappad av ett gäng mycket elaka mafiosos. Vår hjälte tar kontakt med "The Agency", hans forna arbetsgivare, som luskar fram lite information om förbrytarna, och 47 tar sig till deras tillhåll, dödar bossen, och springer ned till källaren - men pastorn är inte där! Och som inte det vore nog vill Agency att 47 ska utföra ett jobb åt dem som betalning... och sedan rullar det hela på.
Grafiken är ren och detaljerad, mycket snygg, och framför allt hackar den inte (om man inte spelar PC-versionen på en dålig dator), precis som i ettan med andra ord. Du ser på håll det du ska se på håll, varken mer eller mindre. Särskilt snöbanorna är riktigt, riktigt snygga. Ljudet är inte mycket att orda om heller, det håller klass helt enkelt. Det är inte överdrivet mycket musik, men det ska det inte vara i ett sådant här spel, och den som finns är mycket bra. Alla ljud låter realistiska såvitt jag kan bedöma, och det är ett ord som på det hela taget beskriver hela spelet ganska bra. Realistiskt. Det är förmodligen rätt riskfritt att säga att det är något som utvecklarna eftersträvat, och jag måste påstå att de lyckats väl. Även om många uppdrag går att klara med massivt våld-metoden är det ingen bra idé. Har du en mycket, mycket låg intelligens (vilket jag starkt tvivlar på eftersom du lyckats följa mig ända hit :)) har du ingen som helst chans - men lånar man ut lite hjärna till spelet kan de flesta klara det på åtminstone den första svårighetsgraden.
På tal om svårighetsgrader, stealth blir allt viktigare ju högre upp i graderna man kommer. Inte nog med att man helst ska ha maximal stealth (osynlighet) och ingen aggression, det blir avsevärt svårare som expert eller professionell, men det ger ändå utmaning. Hållbarheten är lång, eftersom man gärna spelar om ett uppdrag... igen... och igen... tills man slutligen får Silent Assassin, den högsta rankingen, eller tills man har samlat på sig alla vapen, fast det sista är kanske mer för den verklige fantasten.
Så vad finns det då som är dåligt med spelet? Frustrationsfaktorn kan vara hög ibland. En bana är i princip omöjlig att få högsta rang på, eftersom den buggar sig som bara den (detta avhjälptes i PC-versionen inte helt oväntat med en patch), dessutom kan folks AI flippa till ibland. Annars är det sammanfattningsvis ett mycket övertygande spel, som dock inte är något för den mindre tålmodige. Har du längtat efter ett mer koncentrerat Metal Gear-spel, då är väntan över...
