James Bond 007: NightFire - Omdömen
Betyg:
7.8 / 10
Baserat på 5 omdömen.
Alla omdömen:
-
Betyg 7/10
Omdöme av Inside skrivet May 2007
Ett gammalt spel... Men spelglädjen är på topp!
Ett bra spel som har det mesta man förväntar sig av ett sådant spel. Bra grafik, bra vapen och roliga uppdrag. Våga trotsa Drake i rymden, beskydda Mayhew mot den farliga lönnmördaren eller åk ifrån Snövakter i de snöiga alperna.
Hämta viktiga papper i Drakes borg och använd stunnern på vakterna. Men se upp! Rook är alltid på vakt. Testa kraften i en liten K 40 eller det snabbskjutande automatvapnet Storm. Men för att kunna hämta papprena måste du ta dig in...
Kör tillsammans på banor som Fort Knox eller Phoenixbasen. Välj vapengrupp, allt ifrån pistoler till prickskytte och MI6:vapen. Välj motståndarbots som t.e.x Xenia Onatopp, Dominique eller självaste bond. Välj personligheter från lönnmördare till väktare.
Sammarbeta och utmanövrera motståndarna.
När man kört det här spelet känner man sig nästan som Bond- James Bond!
-
Betyg 10/10
Omdöme av Dolphin skrivet May 2006
Titel: James Bond: NightFire
Genre: Action
Personen som spelet handlar om: James Bond
Tillverkare: EA Games
Själv tycker jag att dödsstraff inte ska finnas, kanske dock äkta livstids fängelse. Alltså att man verkligen sitter där hela livet. Att vara psykiskt sjuk och behandlas för det och bli frisk på några år och komma ut i verkligheten tycker jag är helt fel. Efter man har fått värd och blivit så frisk man kan bli, borde man få avtjäna sitt straff i fängelse.
Spelet handlar om James Bond, överraskad? Det är precis som i filmerna. Man spelar en duktig agent som har bra kontakt med kvinnor. Han jobbar för den engelska underrättelsetjänsten och han kodnamn är 007. Hela spelet handlar i princip om honom. Man går runt på ett fåtal banor och dödar och stänger av larm. Man kan även upptäcka några andra personer från filmerna i spel. Det hela börjar med James Bond får ett uppdrag. Han ska återigen rädda världen. Han får information om uppdraget i planet på väg till platsen där han ska stoppa bovarnas onda planer. Han hoppar ut genom planet och landar på ett tak. Sedan så startar äventyret. Man får följa efter ett par skurkar och man får veta mer och mer information om vad det har i kikaren. Ganska simpelt spel egentligen, är du bra på skjutarespel har du kommit rätt.
Jag tycker att ni ska köpa spelet, det är helt klart värt det. Spelet har snygg grafik och grym spelkänsla. Köp det nu! -
Betyg 10/10
Omdöme av Stefan94 skrivet November 2005
Jag har egentligen aldrig varit så förtjust i Bond-filmerna. Man kastas mellan olika miljöer som mest känns som ursäkter för att få lite variation i de påkostade actionscenerna. Jag fick aldrig något grepp om vad det egentligen handlade om. Det splittrade upplägget går igen i spelen. I föregångaren Agent Under Fire (AUF), liksom i NightFire är spelet uppdelat i förstapersonsskjutande (fps), racing och skjutande från monterade vapen och miljöerna varierar kraftigt.
Xbox-versionen marginellt bättre
Det är ingen större skillnad mellan de tre olika konsolversionerna. Du går inte miste om annat än något mjukare grafik och bättre ljud om du inte äger en Xbox. PS2-versionen kan på sina ställen hacka en del, men det är inte så farligt. Äger du alla tre formaten så skulle jag valt Xbox-versionen om jag var du.
Tre olika sorters delar
Jag brukar aldrig gilla massor av minispel, men i ett James Bond-spel vore det nästan fel att inte ha med det eftersom det förekommer i varenda film. Variationen i actionsekvenserna är en lika stor del av filmerna som Agent 007:s sneda självsäkra leende. Huvudläget, som återfinns i en majoritet av de tolv banorna, är fps-delarna och det är dessa som skänker mig den bästa spelupplevelsen, men vi börjar med en genomgång av de andra lägena.
Arkadracing med mycket action
I biljakterna har du naturligtvis en del vapen och specialutrustning till ditt förfogande som gör racinguppdragen ännu mer actionfyllda än man är van vid. Det är faktiskt teamet bakom Need For Speed som ligger bakom dessa delar och de är bättre än i AUF på många sätt, men framför allt rent grafiskt. Det ser riktigt tufft ut när man skjuter ner en helikopter och den sakta närmar sig den dödliga markträffen. Eller när man spränger en fiendebil i luften och ser den volta längs vägbanan.
Annars är det arkadkörning i samma skola som Spy Hunter det handlar om. Realismen är som bortblåst med perfekt väghållning, men vem hade å andra sidan väntat sig Colin McRae? Som arkadracing duger biluppdragen i NightFire. De är lagom långa och fyllda med tillräckligt med action för att det ska kännas Bond.
Ganska smärtfritt rälsskjutande
Skjutandet på räls är inte lika lyckat. Jag förstår över huvud taget inte varför det är ett stående inslag i så många spel. Första gången vi stöter på det är när Bond sitter bak på en snöskoter och tvingas skjuta ner andra skotrar och soldater. Det går långsamt att röra vapnet och precis som det ibland gör i fps-läget så känns det som om skotten man skjuter träffar, men inte gör någon skada. Kollisionsdetekteringen i spelet är med andra ord inte den bästa vilket är ett återkommande irritationsmoment. Rälsskjutandet är som tur var inte så långt och om du inte har allvarliga motorikproblem bör du kunna klara av dem ganska smärtfritt.
Guldmedaljsjakt i fps-läget
Så är det dags att tala om det viktigaste av de tre lägena: fps-spelandet. Dessa uppdrag består av delmål i stil med; ta dig in i byggnaden, installera ett virus på en viss dator och fly ut ur byggnaden. Dör du i ett uppdrag behöver du oftast bara spela om det senaste delmålet vilket ökar spelets fart. Efter varje uppdrag får du reda på hur mycket poäng du fått och om du uppnått brons, silver eller guldmedalj. Poäng får du genom att vara träffsäker, snabb och utföra speciella Bond-rörelser som enklast kan beskrivas som smarta och frivilliga drag för att lösa uppgiften. Ju finare valör på medaljen desto mer saker låser du upp. Det handlar om karaktärer och banor i flerspelarläget, men också om utrustning som du kan använda i fps-läget. Miljöerna är väl varierade precis som i filmerna och du kommer bland annat få uppleva snöindränkta borgar, österländska parker och en rymdbas innan du klarat spelet.
Eftersom det handlar om ett Bond-spel har du naturligtvis tillgång till ett gäng olika uppfinningar från Q. En klocka med inbyggd laser som kan smälta gångjärnen på en dörr, en rakapparat som kan ställas in att explodera och en kodknäckare för att nämna några. Vissa av dem måste användas, medan andra är frivilliga att leka med.
Vapenuppsättningen är ganska standard. Ett par olika pistoler, någon kulsprutepistol, hagelgevär, sniperbössa och så det bästa; de fjärrstyrda raketerna. Med de sistnämnda skjuter du iväg en raket som du sedan styr i ett fps-läge och eftersom dessa kan användas även i flerspelarläget så kan du säkert tänka dig vilka tuffa strider som kan utspela sig där.
Kontrollen är mycket väl avvägd. Det tar ett tag att hitta rätt kontrollmetod från de runt tio olika förvalda inställningarna, men sedan håller spelet TimeSplitters 2-klass med mjuka och precisa rörelser.
Fiendens intelligens är som vanligt mycket ojämn. Det händer att de kastar sig i skydd, tittar fram och skjuter eller försöker röra sig mycket, men det händer också att de tror att de står skyddade när man ser mer än hälften av deras kroppar eller att de bara tokrusar mot en enligt bestämda mönster. -
Betyg 7/10
Omdöme av Skinnpytte skrivet May 2005
Det här spelet är ett skjut spel som ni hör i namnet. Det är kul men lite konstigt.
Det är alldeles för lätt på vissa barnor så det är inget köpvärt spel. Spelet har dålig grafik som är ganska ful grafik. Det är det som förstör spelet. Annars är spelet bra men inget köpvärt.
Grafik: 6/10
Den är dålig
Spelkänsla: 8/10
Den är riktikt skön
Musik: 10/10
Det som är bra i spelet är musiken
Totalt: en 7 -
Betyg 5/10
Omdöme av vincent_spider skrivet June 2004
Jag har egentligen aldrig varit så förtjust i Bond-filmerna. Man kastas mellan olika miljöer som mest känns som ursäkter för att få lite variation i de påkostade actionscenerna. Jag fick aldrig något grepp om vad det egentligen handlade om. Det splittrade upplägget går igen i spelen. I föregångaren Agent Under Fire (AUF), liksom i NightFire är spelet uppdelat i förstapersonsskjutande (fps), racing och skjutande från monterade vapen och miljöerna varierar kraftigt.
Xbox-versionen marginellt bättre
Det är ingen större skillnad mellan de tre olika konsolversionerna. Du går inte miste om annat än något mjukare grafik och bättre ljud om du inte äger en Xbox. PS2-versionen kan på sina ställen hacka en del, men det är inte så farligt. Äger du alla tre formaten så skulle jag valt Xbox-versionen om jag var du.
Tre olika sorters delar
Jag brukar aldrig gilla massor av minispel, men i ett James Bond-spel vore det nästan fel att inte ha med det eftersom det förekommer i varenda film. Variationen i actionsekvenserna är en lika stor del av filmerna som Agent 007:s sneda självsäkra leende. Huvudläget, som återfinns i en majoritet av de tolv banorna, är fps-delarna och det är dessa som skänker mig den bästa spelupplevelsen, men vi börjar med en genomgång av de andra lägena.
Arkadracing med mycket action
I biljakterna har du naturligtvis en del vapen och specialutrustning till ditt förfogande som gör racinguppdragen ännu mer actionfyllda än man är van vid. Det är faktiskt teamet bakom Need For Speed som ligger bakom dessa delar och de är bättre än i AUF på många sätt, men framför allt rent grafiskt. Det ser riktigt tufft ut när man skjuter ner en helikopter och den sakta närmar sig den dödliga markträffen. Eller när man spränger en fiendebil i luften och ser den volta längs vägbanan.
Annars är det arkadkörning i samma skola som Spy Hunter det handlar om. Realismen är som bortblåst med perfekt väghållning, men vem hade å andra sidan väntat sig Colin McRae? Som arkadracing duger biluppdragen i NightFire. De är lagom långa och fyllda med tillräckligt med action för att det ska kännas Bond.
Ganska smärtfritt rälsskjutande
Skjutandet på räls är inte lika lyckat. Jag förstår över huvud taget inte varför det är ett stående inslag i så många spel. Första gången vi stöter på det är när Bond sitter bak på en snöskoter och tvingas skjuta ner andra skotrar och soldater. Det går långsamt att röra vapnet och precis som det ibland gör i fps-läget så känns det som om skotten man skjuter träffar, men inte gör någon skada. Kollisionsdetekteringen i spelet är med andra ord inte den bästa vilket är ett återkommande irritationsmoment. Rälsskjutandet är som tur var inte så långt och om du inte har allvarliga motorikproblem bör du kunna klara av dem ganska smärtfritt.
Guldmedaljsjakt i fps-läget
Så är det dags att tala om det viktigaste av de tre lägena: fps-spelandet. Dessa uppdrag består av delmål i stil med; ta dig in i byggnaden, installera ett virus på en viss dator och fly ut ur byggnaden. Dör du i ett uppdrag behöver du oftast bara spela om det senaste delmålet vilket ökar spelets fart. Efter varje uppdrag får du reda på hur mycket poäng du fått och om du uppnått brons, silver eller guldmedalj. Poäng får du genom att vara träffsäker, snabb och utföra speciella Bond-rörelser som enklast kan beskrivas som smarta och frivilliga drag för att lösa uppgiften. Ju finare valör på medaljen desto mer saker låser du upp. Det handlar om karaktärer och banor i flerspelarläget, men också om utrustning som du kan använda i fps-läget. Miljöerna är väl varierade precis som i filmerna och du kommer bland annat få uppleva snöindränkta borgar, österländska parker och en rymdbas innan du klarat spelet.
Eftersom det handlar om ett Bond-spel har du naturligtvis tillgång till ett gäng olika uppfinningar från Q. En klocka med inbyggd laser som kan smälta gångjärnen på en dörr, en rakapparat som kan ställas in att explodera och en kodknäckare för att nämna några. Vissa av dem måste användas, medan andra är frivilliga att leka med.
Vapenuppsättningen är ganska standard. Ett par olika pistoler, någon kulsprutepistol, hagelgevär, sniperbössa och så det bästa; de fjärrstyrda raketerna. Med de sistnämnda skjuter du iväg en raket som du sedan styr i ett fps-läge och eftersom dessa kan användas även i flerspelarläget så kan du säkert tänka dig vilka tuffa strider som kan utspela sig där.
Kontrollen är mycket väl avvägd. Det tar ett tag att hitta rätt kontrollmetod från de runt tio olika förvalda inställningarna, men sedan håller spelet TimeSplitters 2-klass med mjuka och precisa rörelser.
Fiendens intelligens är som vanligt mycket ojämn. Det händer att de kastar sig i skydd, tittar fram och skjuter eller försöker röra sig mycket, men det händer också att de tror att de står skyddade när man ser mer än hälften av deras kroppar eller att de bara tokrusar mot en enligt bestämda mönster.
Kul för flera
Förutom de vanliga uppdragsläget där du när som helst kan gå tillbaka och försöka klara ett gammalt uppdrag bättre och snabbare eller på ett nytt sätt så kan du också spela en mängd olika spellägen i flerspelardelen. Du kan spela upp till fyra personer på delad skärm och dessutom lägga in fyra datorkontrollerade motståndare (bots) som kan ges en unik personlighet (vilt attackerande eller defensiv till exempel). Ett gäng olika banor, en stor vapenarsenal och mängder av inställningar gör det här till ett kul tidsfördriv när du klarat uppdragsläget.
Extra kul är det med de fjärrstyrda minifordonen och missilerna som man kan jaga sina polare och motståndare med. Sämre är dock att det känns som om allt går lite i slow motion. Man rör sig lite för långsamt och de där riktigt hetsiga eldstriderna vill inte riktigt infinna sig.
Imponerande grafik
På tal om TS2 så håller faktiskt NightFire jämna steg med fps-spelens konung när det gäller grafik. Miljöerna är detaljerade med långt synfält, texturerna högupplösta och så finns det en hel del roliga finesser som uppstår när du skjuter omkring dig; datorer exploderar, upphängda kastruller börjar vaja, glasrutor, vaser och flaskor splittras och det blir skotthål i väggar.
Inte nog med att grafiken är snygg i själva spelet. Filmsekvenserna håller faktiskt mycket hög klass också med följsamma animationer och realistiska rörelser.
Precis som i föregångaren Agent Under Fire imponerar med andra ord grafiken.
Kort men roligt
Tyvärr har spelet dock ett antal brister som drar ner det från betygstoppen. För det första finns det ett stort problem med kollisionsdetekteringen. Det står visserligen att det kan vara svårare att sikta med exempelvis en kulspruta, men det händer att man får in tydliga träffar på fienden utan att det händer något. Retligt, men inte tillräckligt för att förstöra spelet.
Värre är det med varaktigheten. Nog för att jag hade väldigt kul när jag spelade igenom det, men eftersom det gjordes på lite drygt tio timmar så kändes det anings kort. Man kan visserligen spela om alla banor för att jaga rekord och låsa upp fler bonusar, men det är inte tillräckligt för mig. De olika svårighetsgraderna ändrar enbart fiendens stryktålighet och skada så det blir inte heller någon större anledning att återkomma.
NightFire har lite problem med andra ord. TimeSplitters 2 är ett bättre spel i både en- och flerspelarläget och SpyHunter är roligare som arkadbilspel med skjutande. Men om du gillade båda dessa spel och vill ha ett spel som är ordentligt roligt i ett gäng dagar så är NightFire absolut värt din uppmärksamhet