Medal of Honor - Rising Sun - Omdömen
Betyg:
5.67 / 10
Baserat på 6 omdömen.
Alla omdömen:
-
Betyg 7/10
Omdöme av Nain skrivet September 2005
Nummer 2 i Medal of Honor serien till Gamecube. Denna gång slåss man i Pearl harbor mot japaner. Det är samma dåliga styrning som det var i Medal of Honor frontline men detta spel är lite bättre. Det handlar som sagt då om att man är en soldat som slåss i pearl harbor på olika banor med olika vapen och möter massvis med fiender. Det bästa med detta spel är fler spelar läget som finns. Grafiken är också bra och ljudet är det inget fel på men annars är det inte ett så jättebra spel. En klar sjua.
Grafik: 9/10
Ljud/Musik: 8/10
Handling: 7/10
Spelkänsla: 3/10
Utmaning: 8/10
Kul: 7/10
Totalt: 7/10 -
Betyg 5/10
Omdöme av gäst skrivet September 2005
Det tog två dagar att överlägga om jag skulle köpa detta spel eller inte, och lika lång tid att klara det. Medal of Honor har gjort det igen – ännu en flopp. Och snart vill dem sälja uppföljaren till det lång-korta spelet.
”Wake up Griffin!”
Jag hade precis slutat skolan för dagen då en kompis drog ner mig till centrum, han skulle tydligen köpa ett tevespel, så jag följde nästan med glädje med eftersom jag är den som brukar föreslå vilka spel dem bör köpa och så vidare. Själv hade jag inga tankar på att själv köpa ett spel, men snart fick jag det. För i en avlägsen hylla så stor det massvis med Playstation 2 och Xbox spel för bara 99kr, bara en liten mängd av alla spel där utgjordes av konsolen som gäller för min del – Gamecube. Efter att ha konstaterat att det endast var EA spel som var till salu så stod mitt val mellan två spel: Medal of Honor: Rising Sun (jag har alltid varit svag för Andra Världskrigs-spel) och Madden 2004 (som jag har hört mycket gott om). Jag kunde bara inte bestämma mig! Så, inspirerad av min nuvarande bok ”Tärningspelaren” lät jag ett mynt avgöra. Krona för Medal of Honor och klave för Madden. Och, ni kan ju troligen lista ut vilken sida det blev med tanke på vad recensionens namn är. Mycket riktigt – Krona. Jag tog mig sedan hem för att sätta igång med något som jag trodde skulle vara riktigt roligt, men så fel jag hade. Även om jag blev fast i några timmar ångrar jag att jag inte valde Madden.
Ja, nu till själva recensionen. Efter att satt igång spelet så började det med en introduktion som idag är relativt vanlig i spelvärlden – ”Wake up Griffin!”. Man ser snabbt att man befinner sig på en båt, och man hör bomber falla från alla håll och kanter. Efter att ha studerat framsidan av spelet så är det uppenbart att man befinner sig vid Pearl Harbor på Hawaii, där början på slutet av kriget började. Nu måste man så snabbt som möjligt ta sig upp till däck, faktiskt riktigt tråkig väg upp dig. Massa andra sjömän som vill att du ska hjälpa dom uppehåller din väg upp mot däck, eller rättare sagt: Din långa väg upp mot däck. För hela vägen upp till däck räknas som del 1 av en bana. Men hur som helst, när du väl kommit upp så möts du av spelets höjdpunkt, den känslan som EA lyckats bäst med att återskapa. Blicken upp mot en himmel fylld av flygplan och ett hav fyllt av brinnande krigsfartyg. Men mycket mer känsla får du inte i spelet. Resten blir bara livlösa banor med extremt korkade japaner som jättegärna går själva mot dig och dina 4-5 soldater. Nej, datorns AI är inget att skryta med.
”Brother?! You’ve made it”
Själva handlingen i spelet är väldigt ”hux som flux”. En ena stunden skjuter du ner japanska jaktplan på ett fartyg, andra stunden är du mitt ute i djungeln helt ensam. Man får lite förklaringar till varför man är där, men de brukar komma på väldigt olämpliga platser i spelet, som till exempel mitt under ett stort slag då dialogerna får samsas med kulsprute-smatter och sprängandes granater. Detta medför att jag inte förrän sista banan förstod vad spelet egentligen handlade om. Man ska nämligen rädda sin bror som bli tillfångatagen av japaner på andra banan i spelet. På tal om banor, det finns bara 8 av dem! Men, det är faktiskt rätt långa banor vilket gör den begränsande variationen på landskap lite mindre. Ja, åter till handlingen. Trots att man lyckas höra vad som sägs i konversationerna mitt i striderna underlättar det inte direkt hur man uppfattar själva uppdraget. Det känns som om EA bara slängt ihop allt på under 10 minuter". Man känner också igen sig ifrån andra spel om Andra Världskriget, inte på det viset att det utspelar sig på samma platser, utan att själva karaktärerna, uppdragen, miljöerna och så vidare är nästan identiska med andra liknande spel. Och för att EA ska tjäna lite extra på detta spel så är det del 1 av 2. Alltså kan vilken person som helst lista ut man inte hinner rädda sin bror i detta spel, utan vi får vänta på Medal of Honor: Dogs of War för upplösningen i detta icke-gripande och känslolösa drama. Jag tror då inte att särskilt många ägare till Rising Sun lär skaffa Dogs of War också, för om jag känner mig besviken på spelet efter att ha betalat 99 kronor så kan jag bara föreställa mig besvikelsen hos de som köpte spelet för nypris.
Pampig musik gör spelet uthärdligt
Om det är något som Medal of Honor-serien alltid varit okrönta konungar på så är det ljudet i spelen. Smällarna av bomberna, avlägsna skrik, syrsor som spelar och musik som får alla Band of Brothers-älskare att hamna i djupa dregelnarkoser. Trots den dåliga synkningen med tal och övrigt ljud så är ändå ljudet det i spelet som håller över normal klass. Allt med ljudet i spelet är bara underbart, man hör hur missiler accelererar under ytan när man ligger under däck och sover på första banan. Jag kan bara drömma om hur det vore att spela detta spel med Surround ljud!
Byxor utan ben
Jag har redan uttalat mig om spelarens AI, men AI är inte det enda som saknar, utan ett eget utseende vore inte fel för dem. Alla långdistansskyttar, infanterisoldater, generaler och så vidare ser precis likadana ut, både de japanska och amerikanska. Det finns väl 3-4 stycken med unikt utseende, och det är spelets så kallade hjältar som räddar världen genom att göra meningslösa uppdrag och storslakta japaner. På långt håll kan man tycka att grafiken på soldater och liknande är riktigt snygg, men ju närmre dom kommer desto mer syns slarvet på dom. Eller vad sägs om det klassiska ”byxor utan ben”-felet? Sen kan man ju även undra varför det alltid ligger fullt med lådor och naturliga skydd mitt ute i djungeln. Japanerna vill väl knappast att de allierade ska ha en chans att skydda sig mot deras kulsprutor? Grafiken i sig är faktiskt riktigt tråkigt gjord. Allt är sig likt från tidigare Medal of Honor-spel. Man känner till och med igen vissa repliker ifrån det första Medal of Honor till Gamecube – Frontline. Faktiskt hela Rising Sun är spöklikt likt Frontline. Och Frontline är ändå en bra bit äldre än Rising Sun.
Det dåliga överstiger fördelarna
Jag vet att jag har gett Rising Sun en riktigt sträng recension här, men jag kan inte säga mycket annat till mitt försvar än att det förtjänar det. Spelet är kort, enformigt, svårt att förstå och framförallt, likt sin föregångare. Men, det finns självklart positiva saker med spelet, men de domineras ändå av den negativa sidan. Jag blev själv fast med spelet i två dagar, spelade det nästan non-stop för att jag ville recensera det. Sen tog det bara slut lite sådär. Jag blev riktigt snopen, jag hade ju inte ens fått koll på vad själva huvuduppdraget var. Men ingen av de negativa saker jag nämnt överstiger styrningen. Det är nästan helt omöjligt att lära sig styra riktigt bra i det spelet. Det använder sig av den dumma ”styrspak och c-spaks-styrningen” som jag aldrig sett fungera i något spel. Jag satte mig idag, två dagar efter jag senast spelade det och lirade lite. Men, jag kunde inte styra. På bara två små dagar så har man glömt hur man styrde så att allt flöt på någorlunda bra. Nej, Rising Sun är den största Medal of Honor-floppen hittills. -
Betyg 7/10
Omdöme av Skinnpytte skrivet April 2005
Spelet är alldeles för lätt man klarar det på en dag eller mindre. Det är inte så många barnor så spelet är kort. Bra med spelet är att man kan spel sammarbete. Inte världen höjdar spel precis men det duger för att ha kul i en dag.
Spelet är som i de andra MoH´spelen att det är under världs kriget.
Grafik: 9/10
Bättre i dom andra MoH spelen men inte bäst
Spelkänsla: 9/10
Klart bra spelkänsla
Ljud: 8/10
Lyssnar inte på det så ofta men den är OK
Totalt: 7/10 -
Betyg 8/10
Omdöme av Xade skrivet December 2004
Ett till Andra världskrigsspel i Medal of Honor serien av EA. Denna gång spelar man i pearl harbor mot japanerna. Detta är ett roligt spel med roliga banor och ett skoj multiplayer spel. Det är lite dålig styrning i detta spel men det spelar inte så stor roll.
I allmänhet ett mycket roligt spel.
Betyg:
Grafik: 9/10
Ljud/Musik: 8/10
Spelkänsla: 6/10
Utmaning: 9/10
Totalt: 8/10 -
Betyg 3/10
Omdöme av xbox_freak skrivet August 2004
Medal serien började bra med frontline men sen när rising sun kom så blev serien KASS!!!
Första 10 minutrarna va,la kul men sen kunde man somna framför speltet..
Spelet blev för överdrivet om de ska vara inne i kriget..
Grafik 7/10
ljud 4/10
Spänning 4/10
kul 1/10 (kan inte skriva en nolla på den)
-
Betyg 4/10
Omdöme av Slasktratt skrivet June 2004
Utspelar sej under den förfärliga tiden under Pearl Harbor, och ni som inte har kommit till just Pearl Harbor i hostorie böckerna i skolan kanske skulle uppleva händelsen som en rädd Marin Soldat? Spelet ger ut historik, alltså med filmsekvenser, ungefär som en Action-Film, fast du bestämmer utgången själv. Visst, spelet är kort runt 7 banor, och banerna är inte så långa, en erfaren spelare skulle lätt varva spelet på 2-3 dagar, själv klarade jag det på 7 dagar undat Guide eller Fusk, vilket beskriver svårighetsgraden.
Max grafik. Perfekt ljud (Bortsett från de mesiga ljuden om du dödar en gubbe). Fina banor, bra story men kanske lite långtråkigt och något lätt.
Kul!
[Multiplayer kan spelas]