Tänk dig att få flyga på en drakrygg över storslagna landskap emedan du krigar mot ett majestätiskt och gigantiskt luftskepp som avfyrar hela sitt artilleri, allt ackompanjerat av bombastisk musik. Vad jag vill ha sagt är: Panzer Dragoon är tillbaka. Egentligen är det svårt att sätta fingret på precis vad som gjorde de tre föregångarna i Panzer Dragoon-serien så speciella. Det mesta kan härledas till deras speciella stämning. Spelen kretsar kring en fiktiv värld, hårt präglad av krig och hopplöshet. Där talas ett säreget språk, folk ser ut på ett speciellt vis samt att där givetvis finns drakar.
Efter att ha matats med bilder på spelet, den ena mer högupplöst än den andra, i flera månader var givetvis förväntningarna på grafiken högt ställda. Skulle Smilebit lyckas bevara den speciella stämningen i de gamla spelen trots att det ursprungliga teamet bakom spelserien varit upplöst sedan länge? Konceptbilderna närmast basunerade ut högsta kvalitet på design och en teknisk uppvisning som närmast kunde beskrivas som en grafikdemo för Xbox. Och visst, det är helt omöjligt att bli besviken på spelets visuella delar. Allt som man sett på bilder innan infrias, men det är om möjligt ännu läckrare att se det i rörelse. Man får chansen att slåss mot stora armador av luftskepp och drakar, färdas på marken genom snöiga vidder, flyga ovan moln och i extrema hastigheter åka genom smala tunnlar fulla med hinder som måste pulveriseras eller undvikas. Det hela är en så omtumlande upplevelse att jag mellan varven mest suttit som ett leende fån och bara betraktat härligheten utan att kunna fokusera mig på själva spelandet. Det är antagligen världens just nu snyggaste spel, helt enkelt.
Spelet hör till den kategori som kallas rälsskjutare. Det innebär i princip att man inte väljer vart man vill flyga, utan man åker längs en bestämd väg. Däremot kan man förändra sin hastighet en aning samt flyga runt i skärmen, allt för att undvika skott och hinder. Dessutom kontrollerar man Orta, flickan på drakryggen. Hon kan vrida sej 360 grader och man får således hålla koll på fiender från alla håll. Roteringen av kameran sker med R/L-knapparna. Man har tillgång till ett uråldrigt vapen från en svunnen civilisation samt att draken också kan skjuta stora svärmar av skott. Sedan finns ett enklare system för uppgradering av sin drake samt att man kan förvandla den till en stark, en lagom och en svag men snabb form, allt efter det behov som råder i den aktuella situationen. Det må inte låta mycket, men den smarta bandesignen gör att man verkligen får nyttja kontrollen fullt ut.
Bossarna är ett kapitel för sig. Inte nog med att de är rena mästerverken rent designmässigt. De är också fullständigt gigantiska och på ett mycket smart sätt bestående av flera småsektioner, så det aldrig någonsin blir upprepande att slåss. Inte sällan kan en fight mot en boss pågå över fem minuter innan den får bita i gräset. Under den tiden har man fått leka prickskytt, letat ömma träffpunkter, fått göra magvändande undanmanövrar och naturligtvis fått skjuta så det räcker och blir över. Efter var avklarad bana får man betyg som sätts i olika kategorier, samt berättar om man tagit någon alternativ väg.
Panzer Dragoon Orta har en story som hela tiden är otroligt högtravande och nästan en parodi på sej själv. En speakerröst berättar på Panzer Dragoon-världens fiktiva språk mellan banorna om Ortas känslor kring alla omtumlande händelser samt sammanfattar berättelsen. Det är ingen lögn att säga att detta antagligen är den bästa story som något spel i denna genre någonsin har haft. Om du vet med dig själv att du avskyr allt som rör sagor eller science fiction så ska du kanske undvika att plocka upp Orta i spelhyllan. Men för övriga är det en klockren köprekommendation. Detta är helt enkelt välavvägd, skön och blytung action - fast med en stor portion hjärna.
Grafik
-------------------------------------
Helt Underbar! Grafiken är otroligt fin och har en Underlig, en snudd på bisarr design som genomsyrar allt. De förrenderade filmsekvenser som finns är otroligt fina. Vissa banor är så vackra att jag kan svära att jag spelar ett av världens snyggaste spel.
10/10
Ljud
--------------------------------------
Riktigt bra detta med. Musiken skulle jag nog säga är alldra bäst på bana 4 där man flyger i himlen och skjuter ner skepp. Bossmusiken är väldigt bra också och fick mig att tänka tillbaka på Alisa Dragoon till Mega Drive, Ett ganska okänt spel som sista boss musik som spöar allt. Språket är inte någon halvtaskig engelska eller Japanska. Den världen man spelar i har sitt eget språk som låter högst trovärdigt. Ending themet: An orta Venua sjunger dom faktiskt på de språket. Den låten är för övrigt underbar.
8/10
Utmaning
--------------------------------------
Det tog mig c:a 5 timmar att klara spelet på den enklaste svårighets graden. Spelet är på sina ställen ganska svårt, vilket jag enbart tycker är positivt. att spela igenom spelet på Normal är blir ganska svårt och för att pröva Hard krävs det mycket träning. Man blir ofta motiverad att spela vidare eftersom man låser upp nya saker i "Pandoras Box". Här kan man läsa om världen man lever i och titta på bilder på fiender. Man låser upp klassikern Panzer Dragoon till saturn när man klarar spelet på normal. Även det spelet är så bra att det kräver en genomspelning
9/10
Kontroll
---------------------------------
Funkar bra också. Till en början känns den väldigt ovanlig men efter en halvtimme kan man den och efter en timme går den av sig självt nästan. När man spelar rör man sig inte helt fritt utan kan bara köra en bit i sidled och uppåt. Detta behöver dock inte vara något negativt, Linjära shoot em up ser vi alldeles för lite nu för tiden
