Pikmin 2 går ut på att betala tillbaka en skuld åt sitt företag "Hocotate Freight". Det gör man genom att åka tillbaka till Planeten Pikmin och leta Skatter. Och skatterna är inte Platina eller guld, det är Duracell batterier,Tonfisk burkar och annat. Självklart får man hjälp av de godhjärtade varelserna Pikmin.
Det finns ingen tidsbegränsning den här gången, vilket jag tycker är skönt.
Det finns också Multiplayer, där man slåss på Arenor med sina pikmins.
Jag tycker spelet är charmigt.
..:: Betyg ::..
Grafik 8/10 charmig grafik tycker jag.
Ljud 8/10 charmig musik också.
Kontroll 8/10 funkar bra, FÖRUTOM i multiplayer där ens Pikmins anfaller motståndarens pikmin och hur mycket man än blåser i visselpipan så slutar dom inte anfalla.
Hållbarhet 9/10 lång och rätt svår singleplayer och sen har vi Multiplayer också!
Jag var frestad att ta till 10, men några små skavanker sänker betyget.
Dock fortfarande ett mycket bra spel
De vandrande små filurerna med löv på huvudet är tillbaka! Eller borde jag kanske säga att Kapten Olimar är tillbaka, tillbaka på den vackra Pikmin-planeten. Motorstopp? Glömde han något eller fick han helt enkelt inte nog av de små liven? Gamingeye berättar...
Den lojale Olimar...
Nej, han tappade inget när han var där förra gången och nej, han fick inte heller motorstopp. Låt mig berätta hur Olimar beslutade sig för att återvända.
När Olimar landade på jorden igen möttes han av den fruktansvärda nyheten att företaget han jobbar för, ligger på gränsen till konkurs. Den enda chansen är att Olimar åker tillbaka ut i rymden för att samla skatter som ska betala deras skuld. Sagt och gjort, Olimar drar iväg fort som sjutton. Den här gången hänger däremot en annan filur med, assistenten ---. Efter en olycklig kraschlandning börjar så småningom insamlandet och Olimar hittar snart de små krabaterna. Lyckligtvis verkar de fortfarande känna igen honom för de tvekar inte att kasta sig ner i underkastelse så fort de ser honom.
Alla dessa underbara färger!
Jag borde tillägga att jag tyvärr aldrig spelat ettan utan fick slänga in spelet i min spelkub utan tidigare erfarenheter. Jag blev snart fast i spelet och letar skatter för fulla muggar. De som har läst min smygtitt på spelet kommer kanske ihåg att jag var lite kritisk. Den kritiken lade sig snart plan på marken efter tio minuters spelande. Jag kunde aldrig ha trott att en spelidé som denna skulle kunna vara så grymt rolig! Efter några timmars spelande har du en hel armé bakom dig som lätt slaktar dina fiender som hindrar dig från att ta hem alla dessa skatter. Som förresten inte är guld, silver och platina utan tejprullar, batterier och kapsyler, alla i typ några skalor större. Det är fortfarande lika befriande när du ser att dina Pikmins till slut är så pass många att de orkar lyfta detta monster till batteri.
Allt detta inträffar i en fantastiskt vacker miljö. Vackra blommor och dalar i underbara nyanser. Välgjorda vattendrag, men gör inte det fel jag gjorde när jag bara antog att mina Pikmins kunde simma... för det kan de inte. Jag har nog lyckats dränka runt ett dussin små krabater efter det också eftersom de andra uppenbarligen inte har lärt sig dyft av sina vänners misstag!
Klurigt! Men...
Tyvärr finns det också en baksida med detta, vid första ögonkastet, fantastiska spel. Storyn är som ni kanske förstår lite enformig. Du letar dina skatter och ser nere i hörnet hur mycket du har kvar att samla på sig innan du kan börja dra dig hem igen. Nintendo har kompenserat detta med en massa roliga saker längs vägen men det ändrar inte det faktum att storyn är lite för enkel. Jag måste däremot medge att jag njöt riktigt bra av alla kluriga svårigheter som kantade min väg. Jag blev dessutom överlycklig varje gång jag hittade alla dessa pölar med nektar. Dessa byter nämligen ut lövet på dina Pikmins till blommor och som i sin tur gör dem snabbare och starkare, superpikmins.
Sammanfattning: Klart köpvärt!
Pikmin 2 är inte ett av de längsta eller djupaste spelen på marknaden. Men jag skulle nästan vilja påstå att enkelheten är lite av charmen i det här spelet. Vem som helst kan plocka upp handkontrollen och lira en stund utan större problem med att sätta sig in i spelet. Det är helt enkelt ett lättsamt men enormt roligt spel som jag absolut rekommenderar!
