Pikmin - Omdömen
Betyg:
7.5 / 10
Baserat på 10 omdömen.
Alla omdömen:
-
Betyg 10/10
Omdöme av Lalle18 skrivet November 2010
Känner en som har spelet äger fett asså:)
-
Betyg 2/10
Omdöme av gäst skrivet August 2005
Man kan bara hata eller älska detta spel. Tyvärr verkar jag tillhöra det senare.
På dagarna kilar man omkring med sina slavar (pikmin) och klurar på hur man ska ta den trasiga skeppdelen till själva skeppet.
Man kan börja om en dag (man spar efter varje dag) om man missat en del. För det finns hela 30 delar utspritta överallt och Olimar (huvudpersonen, som du spelar) kan bara vara där i 30 dagar. Lätt att räkna ut --- helst ska man hitta minst en del per dag, annars blir det väldigt stressigt så att man typ får hjärtattack och ont i huvudet.
Man kan bli verkligen galen när en del av skeppet är så nära skeppet och vips så var dagen slut.
Eller när man har över 50 slavar där ute och plötsligt när solen nere, så kan man inte tänka klart och stressar och stressar för att åtminstone försöka få de flesta till skeppet.
Man försöker blunda och stänga öronen när de övergivna slavarna blir upptäckta av rovdjur och förstås uppätna.
Man ser när rovdjuren mumsar och en ande efter slaven svävar uppåt.
Man vänjer sig efter ett tag men muttrar "vadå, skulle ju gjort si och så, skulle ju tagit hem dem, nu måste jag ta fram minst trettio nya..."
Men på det hela, när man klarat spelet och tänker tillbaka, så var det hela ganska roligt. Man känner sig som om man vore på jorden fast i en myras storlek.
Alla blommor och växter är jättestora. Ljud var mysig och man blir inte störd en enda gång under spelet --- utom en enda --- när det räknas ner från 10 till 0. Man mår illa och stressar för att hinna göra allt klart.
Spelet får betyg 2, för man stressar väldigt mycket och en tomhetskänsla när man klarat spelet. "Vadå, var det slut nu då?" -
Betyg 9/10
Omdöme av shodow skrivet December 2004
Shigeru Miyamoto är mannen som aldrig upphör att överraska. Nu har han skapat en helt ny spelidé i och med Pikmin. Ska man försöka sätta någon slags etikett får det bli strategi/pussel/äventyr/plattform eller nåt sådant. Förhoppningarna på Pikmin har också varit stora, men bara för att spelet är signerat Shigeru Miyamoto så behöver det inte nödvändigtvis betyda att det är ett bra spel. Eller behöver det?
En hjälplös och ensam hjälte
I spelets inledning, som ser ut som något hämtat ur ett Nintendo 64-spel, så ser man hur rymdvarelsen Olimar ger sig ut på en resa i sin rymdraket. Självklart går något väldigt fel och Olimar kraschlandar på en grön planet. Olimar själv är oskadd, men hans farkost slets itu under det hastiga inträdet i atmosfären. För att ta sig hem igen måste vår huvudperson hitta 30 bortkomna delar som spridit sig över hela planeten. Som om Olimar inte skulle ha nog med problem så är planetens syre giftigt för honom och hans livsuppehållande system har bara kraft nog att fungera i 30 dagar. Just när paniken börjar sätta sig rejält så hittar Olimar ett konstigt näste i marken. När han kommer närmare kränger det till och kastar ut ett frö som gror och blir till en konstig liten varelse. Den lilla varelsen, som Olimar börjar kalla ”pikmin”, följer instinktivt efter honom och lyder hans order. Snart stöter det lilla sällskapet på en liten kapsel som pikmin bär ”hem” till sitt näste och ut ur nästet kommer fler frön som växer till sig.
Snabbt kommer man underfund med att det är med dessa små varelsers hjälp man ska återuppbygga sitt skepp. Efter att ha överkommit några hinder så hittar man äntligen den första borttappade maskindelen. Den är tung och alldeles omöjlig för Olimar att bära tillbaka och istället blir det hans nya armé som får sköta grovjobbet. Den första dagen i spelet används för att introducera spelaren; den har ingen tidsbegränsning och man får massor av värdefull information om hur man styr sina pikmin. De följande dagarna blir genast svårare och när man hittar fler delar till sitt skepp så kan man flyga till nya platser på planeten.
En stor armé
Under sin kontroll kan man ha flera olika sorters pikmin. Den första är röd, tål eld och har kraftigast attack, den andra sorten är gul, lättviktig och kan bära bomber och den tredje är blå och klarar av att röra sig i vatten utan att drunkna. När man ger sig ut för att övervinna ett hinder så måste man ha tänkt till ordentligt så att man har med sig en grupp med rätt sammansättning. Ska du t ex förbi en stenmur för att konfrontera ett eldsprutande monster bör du ha många röda anfallspikmin tillsammans med några gula som först kan spränga muren. Fienden som du slog ihjäl kan du sen låta dina undersåtar bära tillbaka och på så sätt får ännu fler av dem.
Inne i nästena kan det sammanlagt finnas flera tusen pikmin, men under sin kontroll kan man bara ha hundra stycken samtidigt. 100 stycken pikmin är inte att förakta utan utgör faktiskt en ganska enorm armé. Trots att man har såhär många individer på skärmen samtidigt har jag bara märkt av att spelet saktat sig något en enda gång. Att kontrollera alla är heller inget problem. De man har satt under sin kontroll följer efter en automatiskt och man styr vad de ska göra med c-spaken. Säger man till dem att ”göra något” vid ett monster fattar de att man vill se det blodigt på marken och är man vid ett väghinder fattar de att man vill att det ska rivas.
När så en dag börjar lida mot sitt slut är det dags att ta hem sina pikmin. Alla som inte är i ditt sällskap eller vid basen när mörkret faller får ett grymt slut. Efter varje dag får du statistik över hur många pikmin vars död du har orsakat. Räcker inte det för att få dig att känna dig usel så gör du det nog när du ser hur ditt rymdskepp lyfter för att sätta dig i säkerhet för natten och en pikmin kommer springande efter det, desperat skrikande. Detta gör att jag alltid lägger ner mycket tid på att samla in alla istället för att göra ”viktigare” saker på denna tid.
Tidspress
Under hela spelandet känner man av tidspressen. Man har bara 30 dagar á 15 minuter på sig och dessa måste man utnyttja till max. Det funkar inte att skicka ut 40 pikmin för att riva en vägg och sen stå och titta på hur de sliter. Nej, istället måste man ha en annan grupp som bär hem en maskindel och helst även en tredje grupp som man leder på fiendejakt. Klantar du till det rejält och leder hundra gula pikmin ut i vattnet eller glömmer dem så att rovdjuren äter upp dem så är det oftast bara att starta om dagen.
Du som har huvudet på skaft har säkert redan räknat ut att spelet egentligen bara omfattar 7-8 timmar. Detta är sant om man bara spelar varje dag en gång, mer sannolikt är att man klantar till sig ett otal gånger och får spela om nästan varje dag. Hur som helst har jag svårt att tänka mig att så många behöver mer än ett dussin timmar på sig att hitta alla trettio delarna och då klara spelet. Detta gör att spelet blir ganska kort och man skriker nästan efter mer när man ser att den sista biten sugs in i skeppet. Visst finns det en del att göra även efteråt. Först kanske man vill klara spelet på förre antal dagar och med färre förluster av pikmin, och sedan finns det också ett till inbyggt spelläge: Challenge Mode. I detta spelläge så kommer man tillbaka till valfri bana, fast med nya fiender utplacerade, och man har en dag på sig att gro så många pikmin som möjligt på.
Riktigt vackert, faktiskt
Trots att introt är riktigt hemskt så blir det snabbt bättre. Vid en första blick ser det i och för sig inte ut som om det är så snyggt, men tittar man närmare så blir det uppenbart hur vackert det egentligen är. Detaljrikedomen är stor och effekterna fina. Under dagens lopp ändras ljuset från morgonrodnad till sen kvällssol och det reflekteras i omgivningarna.
Ljuden och musiken är i sig inte särskilt imponerande. Istället är de lite väl barnsliga och ibland tröttsamma. Vad som är imponerande är hur dynamiska de ändå är; flyttar du dig omkring på banan eller kommer nära fiender ändras nästan omärkligt ljudupplevelsen. Som hämtat ur en film.
Vill ha mer
Det är roligt att ha kontroll över så många blomsterdjur, men tyvärr tar äventyret slut lite för fort. Banorna är också lite väl få. Visst är de stora och det finns mängder att göra på varje men jag saknar fler miljöer. Varför inte en isbana, en lavabana, en rymdbana, en bana på en soptipp, en bana på en picknickfilt eller något annat påhittigt?
Pikmin är beroendeframkallande och kommer hålla dig fast framför tv:n så länge det varar.
-
Betyg 9/10
Omdöme av nebbig skrivet September 2004
Pikmin är ett spel som man antingen älskar eller hatar. Många känner säkert till storyn,
så jag tänker inte rabbla upp den igen, utan gå direkt på själva betygen.Grafiskt sett
är Pikmin otroligt snyggt enligt mig och grafiken flyter på bra. Musiken i Pikmin är
obeskrivlig och härlig. Den håller sig i bakgrunden och skapar skön stämning på
pikmin-planeten. Spelkänsla: Pikmin är tidsbegränsat och det funkar ganska bra
enligt mig. Det är ett kul upplägg att se sitt stackars kraschade rymdskepp
långsamt byggas på med nya delar, och att sen, sent på kvällen, (i pikmins värld)
klara sista bossen är en mycket skön känsla. Det här spelet rekommenderas
verkligen. -
Betyg 6/10
Omdöme av mario skrivet August 2004
Marios farsa, Shigeru Miyamoto, har återigen visat att han är mästaren på nya spelkoncept - för vem annars än han skulle komma på det här?
Pikmin är Nintendos första helt fristående och nyskapade spelet till Gamecube. Kommer det att bli lika historiska som deras tidigare spelserier? Den som lever får se.
Det är tv-spelslegenden Shigeru Miyamoto som ligger bakom Pikmin och idén till spelet fick han från sin egen trädgård. Vid första anblick verkar Pikmin väldigt konstigt och väldigt "japanskt". Det ser också ganska barnsligt ut, med glada färger och miniatyraktig miljö. Många tankar tar mig tillbaks till den gamla filmen ”Älskling Jag Krympte Barnen”. Pikmin börjar med att rymdkaptenen Olimar är ute och flyger med sitt rymdskepp då han plötsligt blir träffad av en komet. Hans rymdskepp blir självfallet skadat och han störtar hastigt ner mot en främmande planet. När han kraschlandat på planeten har de lossnade delarna från hans rymdskepp spridit ut sig och det gäller nu att hitta alla så han kan lyfta igen. Problemet är bara att planetens syre är giftigt för Olimar och hans luftförvaring endast räcker i 30 dagar. Tiden i spelet går konstant framåt och det gäller alltså att hitta alla skeppets 30 delar innan de 30 dagarna är slut. Som tur är visar det sig att Olimar inte behöver leta själv då han kvickt träffar på en underlig varelse han döper till en Pikmin. En Pikmin är en liten rymdvarelse som är ungefär som en blandning mellan en myra och en blomma. Pikmins följer Olimars - det vill säga spelarens - alla önskningar. Han kan få dem att attackera fiender, hugga ner växter, bygga broar och viktigast av allt bära hans rymdskepps saknade delar. Pikmin finns i tre olika färger och alla har egna färdigheter, det finns röda, gula och blåa. De röda är attack Pikmins och är de starkaste, de gula har extra stora öron och kan använda sig av vapen och de blåa har gälar och kan simma genom vatten. Pikmins kan lätt dö - på flera olika sätt - men som tur är så är det lika lätt att skaffa flera när detta inträffar. Allt man behöver göra är att hugga ner en blomma eller döda en fiende, så kan man sedan bära det som finns över till Pikmins högkvarter för att på så sätt öka den lilla armén. Den färg av Pikmin som bär sitt byte avgör vilken färg på högkvarter de bär sitt byte till och på så sätt vilken typ av Pikmin armén utökas med. Man kan däremot endast ha 100 stycken Pikmins på spelplanen samtidigt. De andra måste vänta i sina högkvarter tills dess att de behövs. Efter att man hittat en förutbestämd mänga delar till rymdskeppet så bär det av ut i atmosfären till en ny del på planeten där det finns nya utmaningar och nya delar att hämta. Många av delarna kräver mycket tänkande och strategiskt planerande för att man ska lyckas erhålla dem. Hela spelet har ett mycket nyskapande upplägg som delvis påminner om realtidsstrategispel, vilka är extremt vanliga till PC, men det har även kopplingar till Nintendos klassiska plattformskoncept och utforsknings struktur. Man vill hela tiden se vad som kan dyka upp bakom nästa hörn på den underliga och mystiskt vackra planeten man hamnat på.
Kontrollen får man lära sig successivt och är väldigt passande. Man kontrollerar ett styrkors med den analoga styrspaken och drar man styrkorset utanför en viss gräns från Olimar så känns det precis som att styra honom. Det här styrkorset använder man för att bestämma var man vill kasta sina Pikmins och beroende på vad och var man kastar dem så gör de olika saker - kastar man dem till exempel på en fiende attackerar de. Den lilla gula analoga styrspaken används för att kontrollera styrningen på sin Pikmin, vilka själva gör det som är mest passande för situationen. Med A-knappen så drar du upp Pikmins ur marken, alltså de som precis fötts ur deras högkvarter och med denna knapp kan man även kasta dem. Med X-knappen släpper man sina Pikmins fria och låter dem formeras i passande grupper. Med Y-knappen drar man upp en användbar meny där det finns kartor med mera och med R-, L- och Z-knapparna kontrollerar man spelets kamera. Grafiken i Pikmin är både färgglad och realistisk, med detaljerade miljöer och mycket saker som kan hända på skärmen samtidigt utan att spelet slöar till det minsta lilla. Det finns inga röster i spelet, men de ljud som finns är klart godkända och musiken är måttligt trallvänlig utan att bli irriterande efter långa spelstunder.
Det finns 30 delar av rymdskeppet att samla på fem olika delar av planeten, men man har bara 30 dagar på sig så spelets längd är redan förutbestämd. Detta är på sätt och vist mycket trist då man inte vill att ett så här bra spel ska ta slut så snabbt - dessutom går tiden som alla vet alltid extra snabbt när man har roligt. Många av spelets dagar krävs att man spelar flera gånger, när man misslyckats att få tag på en del till sitt skepp och det är inte alltid är det lättaste. Det finns också ett så kallat Challenge Mode, där man kan välja valfri spelad bana och sedan gäller det att växa fram så många Pikmins som möjligt på endast en dag. Det är ju självklart också lite tråkigt att Pikmin inte innehåller något flerspelarläge, men hur man skulle kunna skapa ett sådant baserat på det här spelupplägget kan jag inte komma på.
När röken från konsolkriget börjar lägga sig ser man att Shigeru Miyamoto står kvar som obesegrad mästare med speldesign som aldrig slutar att förvåna och underhålla. Pikmin är en modern Nintendo-klassiker med all den kreativitet och charm som fans har kommit att förvänta sig från Miyamoto. Om man vill ha en underhållande och fräsch spelupplevelse rekommenderar jag starkt att Pikmin inhandlas, sommarens stora överraskning till Gamecube
Spelfakta
Pikmin
Utgivare
Nintendo
Flera spelare
1
Hemsida
Nintendo -
Betyg 10/10
Omdöme av primat skrivet August 2004
pikmin är ett lungt och skönt spel tyvärr blir det stressigt på kvällarna om en "del" av sitt kraschade rymdraket ligger precis utanför basen medan klockan räknar ner från tio.
Det blir liksom "skynda, skynda kuta snabbare!!! AAAARRRGGHH BARA 5 SEKUNDER KVAR OJ OJ OJ SKYNDA! 3...2... 1... YES! 0...
SEN VARVAR MAN DET RÄTT SÅ SNABBT MEN SEN VILL MAN KÖRA DET IGEN FÖR ATT HITTA ALLA DELAR SNABBARE OCH SÅ
ALLT SOM ALLT 8.7/TIO MEN DET VAR STESSIGT IBLAND -
Betyg 8/10
Omdöme av adfi skrivet July 2004
Pikim.
pikim är nåra små blommer.
man har krachat på en planet o ska leta upp alla delarna på 30 dar.
Grafiken var bra.
Ljudet var ok
Hållbarheten var bra. -
Betyg 6/10
Omdöme av Shadow of Darkness skrivet July 2004
Titel: Pikmin
Handling: Kapten Olimar åker runt i rymden för att leta efter nya planeter och levande varelser. Men då slog en komet ner Kapten Olimars rymd skepp och rymd skeppet gick sönder i 30 delar. Syret räcker bara i 30 dagar så Olimar måste ta minst 1 del varje dag men när hans trasiga rymdskepp som inte är till nån stor nytta just nu och han är nere på planeten upptäcker han nånting. Han har flygit ner till en planet som alla växter och så är mycket större än honom själv. Men han upptäckte att det fanns en levande varelse vid namn Pikmin som är väldigt lydiga och på så sätt så får Olimar hjälp med att hitta delarna.
Handling: Väldigt bra.. fast igentligen har den inte nån särskilt stor handling.
9/10
Grafik: Allting runtom är verkligt och så väldigt bra gjort.
10/10
Spelkänsla: Det är här som det va lite dåligt det blir stressigt när man kör ibland.
6/10
Ljud/Musik: Lite lätt vilt musik som spelas upp det passar utmärkt.
10/10 -
Betyg 7/10
Omdöme av Rullis skrivet July 2004
Ett riktigt kul spel.
Det handlar om en gubbe som krachsar med sitt rymd skepp på en planet.
Så ligger det delar över hela planeten,han måste gå och leta upp delarna.det är 30 st delar.och så hittar han en grej i marken,och han drar upp den.Det är en pikmin.
så hittarhan ännu mer,så hjälper dem honom att hitta delarna.
spelet går på tid.30 dagar i spelet.En dag är ungefär 3-5 timmar.
Grafik:9/10
Det är väldigt fint med dammar,träd,och själva pikmin.
Ljud:9/10
Passar väldigt bra till bakgrunden,och väldigt lugn.
KOntroll:8/10
Den är bra.men ibland går det riktgit snett när man möter fiender.
Hållbarhet:5/10
Det här spelet håller inte så länge,efersom det går på tid.
Totalt:7/10 -
Betyg 8/10
Omdöme av Giga_Bowser skrivet June 2004
Ett originelt spel, bland de första som kom till Gamecube.
Grafik:9/10
Växterna och blommorna ser nästan riktiga ut! Men Pikmin och co. Kunde varit en aning finare.
Ljud: 10/10
Lugn och passande musik, musiken på Pikmins planet är super.
Kontroll: 7/10
Vissa saker skulle kunna gå enklare...
Längd: 6/10
Jag klarade spelet på 2 dagar...
Kul: 8/10
Lite enformigt, men eftersom det här är ett spel som skilljer sig från mängden är det kul.