Electronic Arts har slut på filmer att göra spel av och hittade på ett eget gäng Midgårdhjältar.
Följ med på ett storslaget äventyr där en brokig samling hjältar av olika folkslag och raser kämpar mot Saurons allierade. Men det är inte det sällskap som du kanske tror även om de rör sig i samma områden vid samma tid. Det här sällskapet har ingen ring och ägnar sig åt ett pyttipannaliknande äventyr. De försöker göra något skoj med resterna som det riktiga brödraskapet lämnar efter sig i Midgård. Dessutom lyckas Electronic Arts inte hålla sig ifrån att klampa in och förstöra tidslinjen och händelserna i filmerna. Det blir inkonsekvent och klåparmässigt när man får slåss tillsammans med Gandalf mot Morias Balrog eller när ingen tid tycks passera för det alternativa brödraskapet trots att brödraskapets vandring tog mycket lång tid. Eller varför inte nämna att spelet börjar med att alven Idrial åkallar en vattenattack som skrämmer ringvålnader på flykt för att man sedan har det lite halvkämpigt mot diverse dussinorcher.
Rent spelmässigt har Electronic Arts kalkerat grunderna från Squares Final Fantasy X, bytt ut färgskalan och fienderna och slarvat med de flesta ingredienser som balans i striderna och användbara specialattacker. Eftersom både fiender och du själv kan få in trippla kritiska träffar (vilket innebär nästan omedelbar slakt) och ett dåligt och svåröverblickat system för att försena fiendens attacker gör att man då och då biter i det virtuella gräset utan att egentligen själv kunna lastas för det. Eftersom du själv höjer de olika förmågorna när karaktärerna går upp i nivå, blir hela systemet för specialattacker snabbt överflödigt. Dessa är nämligen svagare än vanliga attacker och följer inte med uppåt i styrka lika snabbt som de vanliga attackerna. De kan visserligen ha andra fördelar, men det är ett märkligt designval som gör att man inte bryr sig om att hushålla med specialattackspoängen. Ett plus för att de olika rustningarna och vapnen syns när man springer omkring med karaktärerna.
Det bästa med spelet är utan tvivel musiken, man kan inte hamna fel när man använder de strålande motiven från filmen. Dock är insatserna röstmässigt erbarmligt dåliga från det alternativa brödraskapets sida. En hel del grafikbuggar har lämnats kvar åt oss spelare, vilket inte höjer helhetsintrycket. Det finns många som varit väldigt förlåtande mot det här spelet och kallat det en hyfsad Final Fantasy-klon. Jag är inte så förlåtande, utan blir istället arg när jag tänker på hur illa EA har skött detta. Givetvis hade det kunnat göras ett strålande rollspel i Tolkiens värld.
Den tredje tidsåldern är verkligen en salig röra och det märks tydligt att spelet utvecklats av en studio som inte riktigt gillar turbaserade rollspel. Det finns ingen kärlek, få hemligheter och ter sig oerhört linjärt. Visserligen gillar tanken med ett spelläge där du kontrollerar Saurons fiender för då kan du piska det alternativa brödraskapet och se stridssystemet från andra sidan. Egentligen är detta ingen stor grej utan mest en liten bonus. Det här är spelet för dig som uppleva en illa berättad sidosaga, som förstör dins tidigare upplevelser av böcker och filmer och ett spel som långt ifrån når upp till Final Fantasy X, som man försöker kopiera. Nej, du mår helt klart bättre av att helt ignorera Berethor, Idrial, Elegost och de hjältar du träffar senare i spelet. Det här är sagan om att krama ur alldeles för mycket ur en licens och har inget med den där ringen eller Tolkien att göra.
Sagan om den tredje tidsåldern är ett rollspel som heter duga, för er rollspelsälskare är det ett måste i eran samling.
Många tror att spelet är ett sådant spel som sagan om konungens återkomst när man spelar på banor och trycker in slagkombinationer på din xbox konsol, men så är det icke!
Det här är ett sådant spel som man har strategiska strider när man väljer en attack och så gör gubben den automatiskt.
Banor kan man inte säga att det är, man börjar i det lilla obebodda landet Eregion och sedan tar man sig till Morias grottor och får blandannat
konfrontera Balrogen, sedan går färden till östra sidan av emnetklyftan, Rohans slätter, Helms klyfta, Osgiliath, Minas Mirith och sedan till Pellenorslätten där man får ett otrevligt besök av häxsmästaren av agmar.
Vissa tror säkert att när man köper spelet att man ska vara Aragorn och resten av brödraskapet men då har man fel.
Visst man får vara Aragorn, Gandalf, Legolas, Gimli och Eowyn vid några få tillfällen, men det är som sagt bara någon enstaka gång.
Men huvudpersonerna i spelet är nog Berethor som är Citadellvakt av Gondor och Idrial en alv från Lothlorien som man träffar på direkt när man börjar spelet.
grafik: Den är mycket bra inga suddiga bilder eller någonting.8
Spelkänsla: PERFEKT! man känner igen sig mycket bra från filmerna.10
Ljud: Helt klart världsklass alla låtar från filmen och tagna röster till alla gubbar.10
Hållbarhet: sådär man tröttnar efter man varvat spelet men det tar ungefär 40 timmar att klara spelet en 7.
Jag tycker spelet var svinkul för att man kör igenom alla filmer, för annars så måste man köpa olika spel. Man kan ha olika gubbar så man kan köpa olika rustningar till olika personer. Och man är inte Legolas,Aragorn och Gimli, för man går efter dom. Så när man är i Moria kan man se när Ppippin råkar släppa ner stenen med skelletet rätt ner i marken.
Grafiken är ganska okej och gubbarna är väldigt verkliga och det syns att dom som har gjort spelet har tänkt igenom det väl.
