Nja, riktigt så spännande hade jag väl kanske inte med SWON. Men ett trevligt litet flygspel är det. Säg hej till den amerikanske piloten James Chase. I krigets inledningsskede skickas James till Storbritannien där han, som medlem i Battlehawks - en multinationell flygskvadron, sätter käppar i hjulet för den tyska krigsmaskinen.
Spelet saknar alla simulatorambitioner och är istället något som närmast kan beskrivas som en arkadflygare. Ni som spelat Rouge Squadron på konsol vet vad jag menar. Den liknelsen är inte helt galen att dra. Man kan faktiskt säga att SWON är ett Rouge Squadron i världskrigskostym istället för den vanliga stjärnkrigs-outfitten som vi är vana att se det i. Det är alltså lite äldre kärror som spakas i det här spelet. Nu är det inte bara gamla dammiga propellerplan utan som titeln antyder så får man även känna på de lite hemligare och konstigare flygplan som respektive sida lanserade i slutet av kriget. För att flygplanen ska bli ännu bättre så kan man samla ihop "biljetter" som gör att du kan uppgradera dem på olika sätt. Med det här systemet kan du fixa till din favoritkärra så att den blir alldeles så där härligt livsfarlig. För det kan du behöva. För det är en hel armada av illasinnade fiender där ute och de är bara ute efter en sak - din skalp. Uppdragens innehåll varierar och kan bestå av att skjuta ner andra flygplan till att skydda saker på marken från angrepp. Man har lyckats bra med mixen och spelet känns sällan långtråkigt. Då det här inte är någon tidsenlig simulator så finns det givetvis ett system för att låsa siktet på fiender, eller ja, sikta får du ju göra själv. Men, du kan hålla reda på vilken fiende du för tillfället försöker konvertera till en brinnande klump av fallande segelduk. Allt sådant här känns befriande. Man har inget behov av en manual med 80 sidor som förklarar hur flaps-systemet fungerar under turbulenta landningsförhållanden och annat mystiskt. Nej, här är det bara på med lädermössan, dra ner glasögonen och greppa styrspaken för hela slanten.
Att spelet är en konsolkonvertering är ganska tydligt på PC-versionen. På gott och på ont får man nog säga. För även om spelet knappast kan beskrivas som snyggt, detaljrikedomen saknas och flygplanet spelar på samma fysiska planhalva som en Tie-Fighter i rymdens vakuum så är det ett lättillgängligt spel som vem som helst kan sätta sig bakom spakarna på och dra iväg med. Så har du ambitioner som flygaräss, men får utslag av alla "riktiga" flygsimulatorers alla knappar och inställningar? Då kanske du skulle ta en titt på det här och hjälp tomten att radera nazihotet under julhelgen.
