Silent Hill 4 var det första spelet i serien jag spelade, och jag fastnade i serien direkt. Spelet var extremt kul och jag kan ungefär hela spelet rakt igenom i huvet. Men nog om vad jag kan, nu mer om spelet. Spelet utspelar sig i två världar. Först sitt rum som är säkert (ett tag), Och monster världen, som igentligen är riktiga världen fasst i en dröm och allt som händer i drömmen händer i verkligheten. Karaktären i 4:an är Henry Townshed som Har bott några år i rummet. Han börjar få en återkommande mardröm och han blir inspärrad i sitt rum. Den enda vägen ut är genom ett hål i hans badrum. Sen om ni vill veta mer om storyn får ni köpa spelet. Ljudet får en 8:a, Riktigt kusliga ljud men dom flesta kommer från tidigare Silent Hill spel. Grafiken får en 7:a, Snyggt men lite små-slarvigt. Handlingen får en säker 10:a, Snyggaste handlingen i ett skräck spel någonsin! Spelkänslan får en 9:a, Skit kul att döda monster i detta spel. Pusslerna i spelet får en 5:a, För enkla pussel.
Det var Min Recention på Silent Hill 4. Hoppas ni Kommer gilla spelet.
Det var två år sen Henry Townshend flyttade in i lägenhet 302 i South Ashfield Heights, ett bostadsområde i den medelstora staden Ashfield.
Henry, en vanlig men kanske något inåtvänd ung man i tjugoårsåldern, trivdes med sitt nya liv i Ashfield. Tiden gick och allt verkade normalt... ända tills för fem dagar sedan...
Henry började få en skrämmande dröm som återkom varje natt. En dag när Henry vaknar så finner han sig instängd i sin lägenhet. Ytterdörren är förseglad med tunga kedjor och hänglås - från insidan! Fönstrena går inte heller att öppna. Och i badrummet finns plötsligt ett stort hål i väggen. Vad är det egentligen som pågår? Och vem är Walter, han som skrivit "Gå inte ut!!" med blod på ytterdörren?
Enda vägen ut ur rum 302 är hålet i badrumsväggen. Henry tittar in i hålet som sträcker sig som en tunnel in i mörkret. Ska han våga krypa in i hålet och försöka hitta en väg ut? Det är du som avgör...
Silent hill 4: The Room är ett hyfsat action/survival horror spel. Det utspelar sig på ett antal olika ställen i och i utkanterna av spökstaden Silent Hill, en plats full av ondska och dolt hat. Silent Hill var en gång ett lugnt och trevligt ställe, men sedan hände nåt. Mord lika hemska som brutala inträffade. Folk blev vettskrämda av händelserna, och polisen kämpade med att hitta mördaren. Till sist fann de den skyldige och kastade honom i fängelse.
Numera är Silent Hill ganska folktomt. Med sin stora sjö och de omgärdande skogarna ligger de lite avsides från staden Ashfield, och majoriteten av invånarna håller sig undan.
Plötsligt sker ett brutalt mord i Ashfield. Sättet som kvinnan blivit dödad på för tankarna till utredningen av morden i Silent Hill som ägde rum för nästan 10 år sen. Det finns också andra länkar - mörkare och mer skrämmande än vad någon kunnat ana, upptäcker Henry Townshend, efter att han kommit i kontakt med en värld som tycks ligga i en annan dimension. Henry blir tvingad att lösa denna mörka gåta i den senaste delen i Silent Hill, som får en att känna ett visst obehag när man befinner sig ensam i sin lägenehet efter mörkrets infall ;)
Grafik: 7
Helt okej grafik, med snygga mellansekvenser.
Ljud: 8
Några av ljuden är rätt obehagliga faktiskt.
Musik: 7
Inte mycket att applådera åt. Men det finns ju lite sköna skrämselstråkar här och var.
Skrämselnivå: 7
Inte jätteläskigt, men det finns några ställen där man hoppar till. Fast det är snarare äckliga scener och miljöer som bidrar till stämningen.
Livslängd: 8
Det är svårt. Ibland kan man gå omkring i långa stunder utan att fatta vad man ska göra. Dessutom finns det ganska många banor, var och en mer eller mindre långa.
Totalt: 7
Många säger att det här är den sämsta delen i Silent Hill. Men jag tycker det var ett ganska bra spel (fast å andra sidan så har jag inte spelat nåt annat Silent Hill-spel heller).
Det ända som är uppriktigt sagt dåligt är actiondelen. Visst, det finns rätt många saker man kan använda som vapen, men själva stridssystemet (om man nu kan kalla det system) är inte särskilt imponerande. Men det kanske är det som är meningen. Om man är dålig på att slåss så känner man sig ju också lite mer utsatt.
