I det här spelet får du välja att antingen spela som Blaze the Cat eller Sonic the Hedgehog, men egentligen är båda samma. Man kör samma banor fast i olika ordning och de båda har så gott som likadant rörelseschema.
Precis som de första Sonicspelen är detta i 2D. Spelet är väldigt detaljerat och innehåller många olika element, exempelvis loopar, ”grinding”, fallskärm, extremt stora hopp, fiender, med mera, som man snabbt tvingas växla mellan och bemästra för att klara sig. Bossarna är också ett omväxlande och roligt moment där det gäller att hitta den känsliga punkten och hoppa på den.
Det kan vara lite frustrerande att om man förlorar alla liv måste man börja om från början av den zon man dör i. En zon är två banor och en boss, så man måste alltså klara båda banorna och bossen utan att dö om man inte ska behöva köra om allt.
Högt och lågt
De dubbla skärmarna används så att om Sonic är högt upp befinner han sig på den övre skärmen och när han kommer längre ner springer han smidigt över till den nedre skärmen. Det gör att spelaren måste hänga med ännu mer för att kunna agera vid behov.
Dock är inte lyckan total. Storyn är patetisk och musiken är någon sorts totalbedrövlig japansk barnpop på högst 30 sekunder som upprepas om och om igen. Den går inte att stänga av men däremot låses en mediaspelare upp när du klarat spelet som låter dig lyssna på alla låtar hur mycket du vill utan att behöva spela. Visst kan man slå av ljudet men det är synd att missa ljudeffekterna som är helt okej.
Dagens spel, inte minst till Nintendo DS tenderar att brista i längd, det är synd. Vem vill köpa ett spel som bara håller över en helg? Sonics solodel är snabbt över men som tur är bjuder spelet på en väldigt underhållande flerspelardel. Man spelar mot varandra på de olika banor som man låst upp i storyläget, först i mål vinner. Ett stort plus är att det räcker med en spelkassett för att kunna spela flerspelarläget.
