I detta lite annorlunda StarWars spel spelar man inte som de goda, utan som prisjägaren Jango Fett. Som Jango tar man sig fram i en klassisk StarWars miljö och gör uppdrag och besegrar fiender. Det här spelet är kul men man tröttnar lätt på det i längden, det är ingen variation.
Spelet är mycket bra gjort, stora snygga världar, många föremål att använda och många roliga uppdrag att göra. Det är ett StarWars spel som är bra gjort. Det negativa med detta spel är att det inte finns flerspelarläge.
Grafiken är bra, många snygga detaljer. Ljudet är ungefär som det brukar vara i StarWars, det vill säga desamma under hela tiden. Kunde vara bättre variation. Spelkänslan är bra, inte så avancerad men inte för lätt heller. Hållbarheten är sådär, finns inte så många banor, även om de är stora. Kunde varit lite längre.
Att beskriva spelet är ingenting man gör med ett enda ord. Det är en blandning av Shoot-Em-Up och Sneak-Em-Up i tredjepersonsperspektiv. Spelet fungerar i praktiken så att man ska skjuta sig fram. Håller man ner R-knappen låser man sig på ett mål, vilket inte hindrar dig från att samtidigt skjuta ett gäng andra killar eftersom herr Fett har två bössor att använda sig av. Med det digitala styrkorset kan du sedan byta mellan olika föremål som bland annat en lasso och en identifieringsskanner. Dessa två är enormt viktiga i spelets sekundära mål, nämligen att plocka in de högar av fiender som har ett pris på deras huvuden.
Genom att plocka fram ID-skannern och sedan trycka på A-knappen när du siktat in dig på någon som har ett pris på dess huvud markerar du denna person så att du lätt kan känna igen honom senare (om du inte plockar honom direkt förståss). Detta är lite bökigt och det går inte att låsa siktet på personen under tiden. När du gjort detta ska du skjuta iväg din lasso mot honom och slutligen gå fram och plocka honom. Att ID-skannern måste plockas fram och siktas in på ditt byte gör att du inte kan attackera någon under denna tid, vilket hade varit helt ok om inte denna person oftast står i en hord med fiender som alla springer mot dig och skjuter med laservapen. Att du sedan väldigt lätt dödar denna person eftersom Jango verkligen skjuter på allt och alla, oavsett om du har siktet låst på någon, gör att det inte är det lättaste att plocka dina byten levande (man får oftast mer pengar då).
Om man får lägga alla moraliska betänklighter åt sidan och bara koncentrera sig på fiktiva historier i böcker, film och spel så måste prisjägare vara ett av de häftigaste sysselsättningar som finns. Det finns väl ingen som inte tycker Clint Eastwood bara är bäst i spaghettiwestern och klassikern För några få dollar mer? Men i hänseende, uppskattning och tuffhet så får han verkligen brottas med Boba Fett och numera, när Star Wars Episode II: Attack of the Clones släppts, även Jango Fett. Vem som vinner är upp till var och en, men Star Wars Bounty Hunter ger den sistnämnda chansen att visa upp musklerna. Tyvärr spänner han inte dem tillräckligt mycket inuti sin fräcka kostym. I sin helhet hittar man ett, liksom många andra spel från LucasArts, endast ett hyfsat Star Wars-äventyr som roar spelaren, i synnerhet Star Wars-fans, några kvällar men blir aldrig någon länge bestående upplevelse.
Låt jakten börja
Som galaxens mest fruktade prisjägare gäller det att på uppdrag av självaste Count Dooku ta till fånga en ond jedi (ja, Dooku är inte så snäll han heller, men det får ni fundera ut och upptäcka själva). För att hitta honom får man genom sex stycken actionfyllda kapitel (18 uppdrag) bekanta sig med många av universumets avskum, där han börjar med de mindre för att att sedan arbeta sig uppåt till mer värda brottslingar.
Star Wars-universumets James Bond
Jango Fett kan en himla massa saker och känns ibland som Star Wars version av James Bond fast i en Mandalorian Armour och flera gånger om tuffare. Han kan med användandet av kontrollens alla spakar och knappar; springa, hoppa, hänga på kanter, gå armgång, klättra, ändra kameravy, flyga korta sträckor med hjälp av sitt jetpack och rulla. Vidare kan han skjuta med dubbla blasters (sikta mot två olika mål samtidigt dessutom - coolt!), skjuta med andra vapen, skjuta giftiga pilar, snärja folk med rep och naturligtvis använda sin lilla mackapär som tillåter honom att se om någon har en bounty på sig eller inte. Hela kontrollsystemet är enkelt men samtidigt komplext och får man ordning på motoriken är det en rätt häftig upplevelse att samtidigt som man flyger halvt liggande snett bakåt låsa siktet på en fiende, skjuta honom i luften och sedan landa, rulla undan och peppra två andra fulla med hål. Att vara lika excellent som han är i striden mot Obi Wan Kenobi i filmen kräver tveklöst smidiga fingrar men kan ge glädjerop från soffan.
Tyvärr känns själva funktionen att kolla vilka som är efterlysta ganska omständligt. Man måste byta till scannerläge, hitta målet, få reda på att karaktären är efterlyst, markera honom med ett knapptryck, sedan byta till lämpligt redskap för att fånga honom. Är man en erfaren prisjägare borde det gå mycket smidigare och ett mer automatiskt tillvägagångssätt hade verkligen inte skadat. För att försöka scanna av en massa slödder som är upptagna med att skjuta hål i ens rustning är inte bara överdrivet krångligt utan får också hjälten att framstå som lika inkompetent som när han tror att han kan besegra Mace Windu i filmen, eller som när hans son leker berusad på Jabbas Sail Barge.
Inget nytt på grafiksidan förutom filmerna
Grafiken känns, tyvärr måste man säga, igen vid det här laget (även om det finns fina undantag). Avskalad 3D med nästan likadana miljöer rakt genom hela spelet. Det är långt från någon katastrof, men fattigt detaljerade korridorer, byggnader och karaktärer (många, många ser precis likadana ut) i en snålt tilltagen färgskala, gör att man verkligen önskar mera. Animationerna i spelet fungerar sådär, det finns en del stelhet att anmärka på, och även om skärmuppdateringen flyter på hyfsat finns tyvärr, när blasterskotten är som flest, en del hack. Det som också räddar betyget en del är ett snyggt och effektfullt intro tillsammans med ett knippe mellansekvenser som ger Star Wars-känslan en extra skjuts i rätt riktning. Omslaget är dessutom riktigt fult. Dock är manualen, men en härlig närbild på Jangos hjälm på framsidan, helt ok.
Alltid bra ljud men det behövs något mer
Det börjar kännas som en stående kommentar, men ljudet är godis för öronen och mestadels beror det på musiken. Fast det börjar kännas lite som en fabrikation vid det här laget. Rösterna, ljuden och musiken har lagts in där de hör hemma men det finns egentligen inga dånande scenarion som får en få de där fantastiska upplevelserna som går att hitta i filmerna. Inte ens härligt röstskådespeleri från Temuera Morrison (han som spelar Jango Fett i SWEPII: Attack of the Clones) gör att man är helt tillfredsställd. Som Star Wars-fanatiker går det dock aldrig att undkomma upphetsningen av ett välproducerat blasterljud och i Bounty Hunter finns det många sådana.
Till saker som verkar vara producerat av robotar hör också bonusmaterialet. Även om man kan låsa upp komiska filmer, en snygg serie från Dark Horse, 23 spelkort från Wizards of the Coast TCG cards och 110 alltid bedårande Concept Art, så känns mönstret igen. Det känns hela tiden som om det vid det här laget behövs någonting extra.
Repetativt men ändå underhållande
Utan att vara ha någon akademisk examen i slutledningsförmåga kan man ganska snabbt konstatera att Bounty Hunter är ett ganska enformigt spel. Gillar man Star Wars och i synnerhet att ta rollen som prisjägare är detta inte alltför hemskt. Att uppdrag efter uppdrag skjuta massvis av elakartade karaktärer (en och en annan oskyldig stryker lätt med också) och samtidigt få pengar för sina byten genom en intressant story (som dock inte når ända fram på grund av en inte klockren berättarteknisk presentation) med högklassika filmer så kan spelet vara värt sina pengar. Om inte så kan man i alla fall klara det och sedan sälja det vidare.
