Star Wars Galaxies är Sony Online Entertainment (Everquest-folkets) tappning av ett levande Star Wars-universum. Jag har hela tiden sett fram emot spelet även om det fram till släppet hela tiden kändes som funktioner och planeter skalades bort. Trots detta är det knappast avsaknaden av valfrihet eller variation som gör att Star Wars Galaxies inte faller mig i smaken.
Efter en dryg halvtimmes nedladdning av patchar och uppdateringar (tack vare "riktigt" bredband), börjar jag skapa min figur. I den här typen av spel brukar jag ofta välja att skapa min kroppsliga motsats. I Phantasy Star Online skapade jag en gigantiskt robot och i Star Wars Galaxies blev det en stor mörkbrun wookie kallad Benke som fick axla min identitet. Det finns en del olika raser som Bothans (mest kända som diplomater och politiska intrigmakare i Zahntrilogin), Mon Calamaris, Admiral Ackbars folkslag, Rodians, Greedo från A New Hope, ni vet: "I’ve will enjoy this Captain Solo" och några andra skojiga raser. Du kan även vara en mänsklig karaktär, men ärligt talat känns det vansinnigt tråkigt. Du kan välja olika inriktningar på din karaktär. Något som är trevligt är att det går att vara underhållare eller hantverkare, men om jag ska vara ärlig är det liksom inte därför jag spelar spel. Krukor kan man ju dreja när man blir pensionär och jag underhåller min omgivning med syrliga kommentarer dagligen. Benke får allt bli en vapenbärare, en pistolkonstnär - kort och gott en skarpskytt.
Nu följer en introduktion som i stort sett bara berättar de allra mest elementära grunderna. Resten får du lära dig själv genom hjälpmenyn (holocronen) och genom att fråga medspelare online. Med tanke på hur komplext Star Wars Galaxies är det som att kasta ut en död apa i en bassäng och hoppas på att den ska börja simma av sig själv. Utan propeller eller någonting. De första timmarna med Star Wars Galaxies ägnas därför åt att försöka lära sig menyer och upplägg för uppdrag och kommunikation med mera. Det känns som ett arbete mer än underhållning och jag börjar snart leta efter hur man kopplar ner sig.
Jag återvänder flera gånger till långa spelsessioner, men känslan av det mer handlar om plikt och arbete än underhållning biter sig kvar och det känns som galaxen är trasig. Ja, på sina håll flyger ju buskarna omkring i himlen, så lite trasig är ju galaxen, men ett massivt onlinerollspel av denna typ är en oerhört personlig upplevelse. Träffar du på bra folk och hamnar i ett trevligt sällskap mångdubblas spelglädjen. Och det finns onekligen ett närmast outtömligt djup i Star Wars Galaxies där du kan starta affärer, bli prisjägare eller om du är verkligt dedikerad och skicklig slutligen bli jedi-riddare (hittills har denna titel bara tilldelats ett fåtal spelare, och det är så Lucasarts vill bevara det).
Rent spelmässigt bjuder inte Star Wars Galaxies på något extra. Om det varit ett spel för en spelare hade det inte roat länge. Striderna är ganska trista och grafiken är spartansk. Men designen och musiken bygger upp en bra känsla av att man befinner sig i en galax långt borta för länge sedan. Det finns mycket som är bra med Galaxies, men min upplevelse var av ett ganska tomt, spelmässigt trist designat och begränsat spel. Jag vet att många haft en annan upplevelse, men jag lockades aldrig att logga in bara för att roa mig och då är det något som saknas. Tyvärr, för detta var ett spel jag hade hoppats fastna i ordentligt. Nu förlängde jag inte ens min prenumeration efter den första månaden. Men som jag nämnde beror din upplevelse på om du har tålamodet att komma in i spelet och turen att träffa på bra folk som kan guida dig och lära dig spelets finesser på roligare sätt än att läsa hjälptexter eller irra omkring i öknen i jakt på något som borde varit ordentligt beskrivet och förklarat från början.
Så om min tid med Galaxies blivit lite mer behjälpt av en fylligare introduktion och några fler trevliga och hjälpsamma medspelare hade betyget säkert blivit ett helt annat. För det finns ett djup, som i teorin ger spelet ofantlig hållbarhet även om spelkontroll och grafik som sagt var inte är mycket att skriva hem om. Så den stolte skarpskytten wookien Benke fick gå en tidig pensionering till mötes efter många strävsamma timmar.
