Jaha, det var här allting började. Myamotos första plattfromsspel (världens första bör tilläggas), var en klassiker som alla måste få spela en gång i livet. Det som gör detta spel så briljant, det vet jag inte, men jag tror inte att Myamoto vet det själv. Kanske är det för att man får fram det barnsliga i en själv, eller kanske man kan identifiera sig med en hjälte utan tvättbräda och perfekt kropp. Hursomhelst är detta min första kontakt till spelvärlden och jag kommer aldrig att glömma den...
Grafik: 4. Gammal är det minsta man kan säga (1986)
Ljud: 9. Dudududududududu!
Kontroll: 10. Dör du är det inte Marios fel.
Hållbarhet: 10. Fin fin.
