Du kliver in i spelet som ledare av en grupp specialtränade poliser som tar sig an de svåraste och farligaste uppdragen. Kort sagt leder du en insatsstyrka utöver det vanliga. Den som gillar Rainbow Six, Ghost Recon och liknande spel kommer att älska SWAT 4.
Pulsen på topp
Spelet är uppdragsbaserat; så fort du klarat ett uppdrag tas du till briefingen för nästa, utan att det känns det minsta lösryckt. Du får detaljerad info om vad du kan vänta dig innan du ger dig ut på fältet, du får veta vilka brott som misstänks, vilka som kan befinna sig på platsen och vad du förväntas uträtta. Spelet bygger redan här upp en bra stämning och när man står utanför dörren, redo att smyga in, så är pulsen på topp.
SWAT 4 har ett enkelt och naturligt ordergivningssystem. Vill du till exempel att dina polare ska dyrka upp en dörr och sen smyga in så är det bara att titta på dörren, klicka på en knapp för att få upp ordermenyn, och välja order med muspekaren. Med lite träning får man bra kontroll på sina medarbetare. Självklart finns det också en liten optisk manick som gör att man kan kolla runt hörn och under dörrar för att veta om man ska kasta in en rökbomb i rummet innan man går in.
Hemma hos seriemördaren
Det bästa med SWAT är känslan av realism. Och då menar vi inte simulatorrealism utan mer en tät, sjaskig, småpsykotisk stämning. Låt oss ta ett exempel: I spelets andra bana ska du bryta dig in i ett hus där en misstänkt seriemördare (som bland annat torterar sina offer) bor tillsammans med sin sjuka mamma. I huset misstänks det också finnas en kidnappad kvinna. När du anländer till huset vill du in så snabbt som möjligt för att hinna rädda den kidnappade. Samtidigt vet du inte säkert om den misstänkte verkligen har begått något brott. Han kanske är oskyldig?
Genom ett fönster ser du en äldre kvinna. Hon skriker och verkar inte klar i huvudet. Kan det vara modern? Du placerar två medlemmar av ditt team vid ytterdörren för att se till att ingen kommer ut den vägen. Du tar dina andra två män ner till källaringången, dyrkar upp dörren och smyger in. Rummet är tomt sånär som på en minibuss. Klassiskt seriemördarfordon. Du smyger vidare och öppnar nästa dörr, och där får du se saker som gör dig säker på att ni kommit till rätt hus.
Rummet är dunkelt belyst och fyllt med döda råttor i bur. Bredvid burarna står ett bilbatteri med kablarna kopplade till en bur… Du blir förbannad! Så förbannad att du för ett ögonblick springer vidare i huset ensam på jakt efter brottslingen. Sen kommer du på att detta inte är ett vanligt shoot-’em-up så du kallar på dina mannar och fortsätter att gå igenom rum efter rum i jakt på ondingen.
Du skall icke dräpa
Huset är noggrant designat för att visa vilken vriden tillvaro invånarna lever. I köket är allt en vidrig röra av matrester och kackerlackor. I ett sovrum är de tio budorden (som knappast efterlevs i det här huset) uppspikade på en garderob. När du sticker din kamera under dörren till ett av husets sista rum så ser du två män samtala. Har han en medbrottsling?
Du beordrar dina män att sparka in dörren och slänga in en flash-granat och så stormar du in och sätter en kula i magen på den misstänkte medan en annan swatare sätter handfängsel på den misstänktes kompanjon. Du räddar sedan den kidnappade kvinnan, skickar modern till sjukhuset och går nöjd hem i tron att du har gjort ett bra jobb.
Men icke sa nicke. I SWAT 4 kan man inte bara skjuta ihjäl den misstänkte, hur vidrig denne än är. För att klara banan är du tvungen att ta honom levande, så det är bara till att börja om. Trevligt nog upptäcker du då att banan är annorlunda nästa gång. Den misstänktes kompanjon är inte närvarande och den misstänkte befinner sig på ett helt annat ställe i huset, den här gången beväpnad. Till och med vissa rum i huset har bytts ut. Riktigt rolig omväxling!
Allt är verklighetstroget utom AI:n
Grafiken är riktigt bra och miljöerna är designade för att vara verklighetstrogna, inget att klaga på där. Animationerna är också de realistiska och bidrar positivt till stämningen. Det enda tekniska problemet ligger i AI:n. Ens poliser har en tendens att fastna lite här och där, och i trånga utrymmen klumpar de ibland ihop sig och bara skriker åt varandra att flytta på sig.
Det här är nog så nära de flesta av oss kan (och vill) komma en riktig insatsstyrka. Vi i YATTA! är inga stora fanatiker av den här spelgenren och därför är vi lite återhållsamma med betyget. Men det här är riktigt bra taktisk action.
