Tekken 5 är det bästa slagsmål spelet hittils!
Man får börja med 15 karaktärer varav 3 av dom är nya.
Nykomlingarna är Raven,Feng och asuka.
Man kan också köpa kläder åt sina slagskämpar.
Tempot har skruvats upp ordentligt till skilnad från föregångaren är inte väggar och andra saker är dom inte lika mycket ivägen.
Handling: Jin Kazama flyr och lämnar sin far och farfar.
Just när dom har kviknat till blir dom anffalna av en massa jack4 dom slåss till sammans men Kasuya blir devil och flyr och lämnar Heihaci att
dö. En månad senare har någon arangerat the king of iron fist turnument 5.
Tekken var publikfriaren med någon form av spelkänsla till PlayStation, Toshinden var knapphamraren med vapen. Fast det gick att knapphamra rätt bra i Tekken med, något serien i alla fall inte glömt bort. Det är bra, vi gillar spel med rötter.
Tekken 5 har massor med rötter. Bland annat finns arkadversionerna av Tekken 1-3 att beskåda i all sin prakt. Jag mindes inte hur fult ettan var, eller hur kantig trean faktiskt såg ut. Det är nästan ruggigt hur läckert Tekken 5 verkar när man slår över och går några matcher där… Någonstans här blir jag lite misstänksam, är det bara en fint för att få huvudspelet att verka samt se bättre ut?
Snabbt detektivarbete avslöjar att Tekken 5 ställer upp med taskiga bakgrunder, fåniga "nu spricker golvet för att du snubblade på en tuva"-effekter och närmast total avsaknad av wow-känsla beträffande karaktärerna. Ändå är det inte fult, men sneglar man på Soul Calibur II så undrar man om det ens är samma företag som gjort spelen.
Fajtingspel skall ha en berättelse i ryggen och den får mycket utrymme i Tekken 5. Synd bara att den är urbota tråkig och inte alls väcker samma utforskaranda som vapenviftaren ovan. Storyläget är hur som helst kul, och vi slåss för att veta mer men framför allt för att låsa upp karaktärer. Det finns många lägen i Tekken 5 och lirar vi bra så får vi ranking och pengar att köpa solbrillor för - att skinna fajtarna är en del av spelet, och ungefär lika intressant som det låter.
Devil Within, bonusspel där Jin springer runt och slåss i ändlösa korridorer. Skittråkigt.
Tekken 5 är beklämmande. Inte för att spelet är dåligt - kul är det och jag har många speltimmar kvar - utan för att Namco inte lyckats lyfta titeln ens i närheten av Soul Calibur-nivån. Där 2D-fajtarna har förfinat sig, och motsatserna Mortal Kombat och Virtua Fighter funnit sina respektive nischer, där står Tekken 5 och stampar frustrerat utan att nå upp till den nya tidens fajtingnivå.
Betyg 8/10
Omdöme av gäst skrivet September 2005
Det började som en teknikdemonstration. I mitten av 90-talet när Sega dominerade arkadhallarna och vardagsrummen med sitt Virtua Fighter 2 var Tekken spelet som skulle förändra allt. Sony behövde desperat ett slagsmålsspel som kunde demonstrera kraften i PlayStations hårdvara samtidigt som Namco precis börjat utforska potentialen i polygonbaserade arkadspel med sitt Ridge Racer. Det var det perfekta samarbetet.
Idag vet vi att det inte riktigt blev så. Tekken var ett tråkigare och långsammare spel än Virtua Fighter, och bara marginellt snyggare. Det skulle dröja ända till 1998 innan Namco utvecklade och släppte det spel både de och Sony haft i tankarna sedan PlayStations födelse. Med Tekken 3 överträffade man äntligen Model 2-motorn som drev arkadversionen av Virtua Fighter 2 och med en snabbare spelmotor och en helt ny typ av spelbarhet klev man äntligen ut ur Segas skugga. Men med releasen av det sjukt överskattade Tag Tournament och det visserligen underskattade, men ändå mediokra Tekken 4 till PlayStation2, fick Namco återigen finna sig i att bli ifrånsprungna av Sega, Tecmo och ironiskt nog även sig själva.
Tills nu.
Precis som i Virtua Fighter 4 är behållningen med Tekken 5 det enkla kontrollsystemet. Det ger dig verktygen att förverkliga i stort sett vad som helst och resten är upp till dig. Så fort du förstått dig på hur spelet fungerar, vilket går ganska fort, beror din framgång helt på hur dedikerad du är och hur du prioriterar dina attacker. Förlorar du har du nästan alltid dig själv att skylla.
En helt ny grafikmotor driver de numera böljande fighterna. Borta är stelheten, det låga tempot och de överdrivna nivåskillnaderna. Spelet har fortfarande en tendens att låsa sig när två oerfarna spelare möter varandra och slumpmässigt trycker på knapparna, men eftersom det samtidigt blivit mer användarvänligt med kombos som även nybörjare kan memorera blir striderna oftast både fantasifulla och vackra att se på. Det känns även som att karaktärerna blivit mer balanserade där svårighetsgraden på attackerna oftast löper parallellt med den mängd skada de åsamkar.
Tekken 5 är lika mycket slagsmålsspel som det är en sammanfattning av allt den här genren stått för de senaste fem åren. Om man vill vara elak kan man påstå att det är en sammanfattning av allt det som Namco ignorerat att göra med sina två senaste delar i serien. Ändå kan jag inte låta bli att glädjas åt att de äntligen hittat rätt. Det är nämligen någonting speciellt med utvecklare som slår ur underläge och satsar allt de har på en sista mjölksyredriven knock.
