↗ till inlägget
↗ till inlägget
1 § En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.
Rätt till nödvärn föreligger mot
* 1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
* 2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning,
* 3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller
* 4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Lag (1994:458)
Jag har något svårt att få någon vettig bild av detta.
Nödvärn gäller tydligen inte alltid.
Skulle jag bryta benet av någon oväpnad som inte lämnar mitt hus efter tillsägelse skulle jag förmodligen dömas för övervåld. Då gäller inte nödvärn helt, men gör antagligen att jag inte döms för grov misshandel (då det skedde efter tillsägelse)
Fast det beror ju helt på omständigheterna. Uppträdde han aggressivt? Var han påverkad av något? Var de flera? Hur bad du honom gå? Vad sa du? osv osv.
Om en helt vanlig tjomme går in i ditt hus och ställer sig i hallen och går inte när du säger åt honom så är det antagligen övervåld att bryta benet på honom. Dels eftersom du förmodligen lika gärna kunde knuffat ut honom, eller helt enkelt ringt polisen då han inte uppträdde hotfullt.
Om en maskerad galning kommer inspringandes med en pistol i högsta hugg så är det antagligen inte övervåld. Fast å andra sidan så borde man inte bråka med beväpnade galningar i vilket fall.
Nödvärnsrätten ställs helt i förhållande till omständigheterna, så därför är det mycket svårt att i förhand säga "I de här situationerna får du bruka såhär mycket våld"
Man slåss för sitt liv om man inte har ett val, man går inte ner på knä för en person som bär ett vapen, dem självaste har en bra självkänsla och stolthet.