Det här är en berättelse som handlar om min lilla fantasihund Rachaan. Jag hittade bara på henne ett tag efter att jag såg Ginga Densetsu Weed och Ginga Nagareboshi Gin. Ja, jag kommer att skriva lite här då och då och jag är mottaglig för kritik. Berätt gärna vad ni tycker om historien och vad jag kan förbättra. Men jag vill inte ha några kommentarer om namnen. Jag är inte så bra på att hitta på såna.Och sen ska jag se om jag kan lägga in lite bilder till historien, fast det blir inte än på ett tag. Nåja, det kan förekomma mycket våld, blod och lite svordomar här och där. Troligtvis är det en del hundar som dör.
Kapitel 1! Inre cirkelns förstörda paradis!
Rachaan var bara en liten valp, hon lekte med sina jämnåriga syskon Chihiro och Riku. Riku var äldst och den ända killen i kullen. Sarukoe var en tjej som Rachaan och näst äldst. Rachaan var yngst men hon var väldigt tuff. Det var ännu en solig dag i den inre cirkeln, Deras revir hette den inre cirkeln. Nästan alla hundar kände till den flocken som levde i den inre cirkeln. Dom var starka och godhjärtade allihopa i flocken, och det var många hundar. Ungefär 500 hundar där, men tack vare det stora reviret och de gröna ängarna och skogarna kom det mycket byten in dit. ledaren där var Yusuru, Rachaans far. Rachaans mamma hette Yuri. Sen har vi också den yttre cirkeln som dom kallades. Den yttre cirkeln försökte hela tiden ta över inre cirkeln men det gick ju inte särskilt bra.
Just den här dagen så lekte Rachaan och hennes syskon under deras storebrors, Shigeru, vakande ögon. Allt var frid och fröjd, de gjorde vad de brukade göra tills det blev läggdags. Då kröp de ihop intill mamma Yuris kropp. Så brukade det jämt gå till, men inte inatt.
Rachaan vaknade mitt i natten och undrade varför, då hörde hon ett skrik. Först förstod hon inte eftersom hon var så liten. Men visst var det ett skri av dödsångest. Hennes mamma var borta och hennes pappa med. När hon reste sig och gick mot öppningen i hålan så vaknade hennes syskon.
Riku gläfste sömnigt. Så reste han och Chihiro sig upp och gick efter Rachaan.
Hon hade just kommit fram till öppningen och kikade ut. Där möttes hon av en fasansfull syn. Det var döda hundar och blod överallt. Stridstjut och dödsskrik hördes överallt.
Sen såg hon två stora hundar som gick omkring i närheten och det verkade som om dom letade efter något. Dom kom närmare och närmare hålan. Riku och Chihiro som hade kommit fram till Rachaan kröp förskräckt längre in i hålan, det samma gjorde Rachaan. Dom kände hundarnas lukt nu. Två stora hundar var det, två Schäfrar. Helt plötsligt så hittade dom hålan där Rachaan, Riku och Chihiro låg gömda. Det rann blod från deras käftar och när dom upptäckte valparna så utbytte dom små leenden med varandra. De gick längre in i grottan, närmare valparna som darrande kröp ihop. En av hundarna sträckte fram nosen och grep tag i Riku mellan käkarna. Rachaan och Chihiro började skrika och yla högt. Den stora Schäfern klämde till med käkarna och Riku skrek av alla krafter. Sen så tystnade han. Schäfern släppte ner Riku och sparkade ut honom ur hålan. Riku hade dödats utan anledning. Det rann mer blod ur Schäferns gap nu. Den andra hunden bet tag i Chihiro och dödade henne lika lätt. Sen vände dom sig mot Rachaan, Rachaan darrade och skrek högt och pipigt på hjälp. Just när dom skulle döda henne kom fyra hundar från hennes egen flock. Silver fang hennes pappas högra tass och tre andra. Dom kastade sig mot Schäfrarna och högg, slet och bet i dom massiva hundarna. Det verkade som om dom höll på i evigheter, sen spran Silver fang förbi hundarna och tog med sig Rachaan. Han kastade sig förbi dom stridande hundarna. Efter ett tag så hördes några dödsskrik. Det var hundarna från hennes egen flock som dog. Silver Fang hade ett stort sår på kinden och det blödde rejält. Men han lämnade Rachaan med två vakter så kastade han sig ut i striden. Efter ett tag, på sin höjd en timma fast det kändes som en evighet, så flydde fienderna med svansen mellan benen. Hundarna som hade överlevt allt var inte många. Femtio stycken ungefär. Rachaan hoppade iväg för att hitta sin mamma. Men hur Rachaan än letade så hittade hon inte sin mamma. Hon skrek och skrek efter henne men hon kom inte. Då ville hon gå till sina syskon istället. Men när hon kom fram var dom lika livlösa som hennes räddare (dom tre hundarna som dog mellan Schäfrarnas käftar, ni minns dom va?) och kunde inte ge någon tröst.
Strax så kom Silver Fang in och nickade med huvudet åt utgången. Rachaan följde genast efter honom.
Silver Fang:Rachaan, dina föräldrar är...är...är döda! Dom dödades av Schäfrarna.
Rachaan bara stirrade på honom, hon hade förstått vartenda ord han hade sagt.
Hon skakade på huvudet, dom fick inte vara döda.
Silver Fang gick mot några hundar som hade överlevt. Bland andra hennes storebror, Stardust och Moonlight. Allesammans satt dom och kollade på något medans tårarna rann ner för deras kinder. Rachaan trängde sig fram i mellan dom andra, där låg hennes pappa stendöd. Med blodet rinnande från halsen och ögonen vidöppna men tomma.
Rachaan började gråta, hon grät och grät så att det kändes som hon skulle spricka.
Senare så kunde människorna byn som låg i närheten höra ungefär femtio hundar yla ut sin sorg över flockens döda hundar.
Nå, vad tycker ni om berättelsens första kapitel?
