*listening*
Är du säker på det? Jag suger på att hålla mig inom ramen. Och om jag försöker brukar jag lämna ute vigtig fakta ... den är en förbannelse! Jag blir inte av med den. ;:
Bring it, im waiiiiiting
Ok, men du kommer inte gilla den. Du kommer säkert skratta åt mig! Eller få mig börja gråta och det skulle vara väldigt lätt nu. För jag har börjat med att fundera på vad det lättaste sättet att dö på är ... men de kan va för att jag fått mens eller för att Hajick hackat på mig ... ärligt talat när jag pratar med någon så tror jag alltid att de ska skada mig även på internet. Det är liksom det första intrycket jag får av folk, och fråga kommer upp; på vilket sätt ska den här skada mig?
Ja, ja. Skit i mig, de är ju ändå inget som bryr sig. Särskilt inte över internet.
Oki, historien (som suger fett) ska börja.
De var ca 3-4 år sedan. Jag hade för ca ett år innan fått reda på mitt handikapp. Som gjorde mig annorlunda, som fick mig att bli utstött och nedtryck i hela mitt liv! Det var då jag började tänka på döden. Jag minns att jag försökte strypa mig själv med ett hopp rep. Jag minndes att för vissa saker jag gjorde, kom det en lärare fram och sa. SLUTA! Du skrämmer de andra. Jag förstod inte ... skrämde jag dem? Men vad? Jag var ju bara mig själv! MEn det värkade som att jag inte fick vara mig själv. Men det jag aldrig förstod ... varför var BARA mitt personlighet fel??
Jag började strax efter det på något som kallas kortis, Kort Tids Boende. Där var det många med samma handikapp, men alla var sina egna personen. Jag var den minns handikappade av de alla. Jag blev de kvinnliga anställdas Prinsessa.
Det är nog från det, varför Hajick kallar mig prinsessa, därför att han vill bryta ner mig. Genom att få mig att minnas ... sånnt som jag hällst ville glömma!
På kortis fanns det ett TV-spel ... ett nintendo 64! Jag ska säga det, jag var lycklig med det spelet. Jag fattade inte någonting! Jag blev skrämd av monstren på spelet, jag förstod inte vad jag skulle göra! Men så ett par veckor senare, började jag förstå. Det började kännas annorlunda, en månad senare hade jag klarat nästan hela spelet. Och då skapade jag en ny fil och osv men jag klarade ALDRIG spelet. Jag slutade på kortis, utan att ha klarat Ocarina of time eller majora´s mask. Det speciella med mitt handikapp är att jag kan "lägga saker på hyllan" för flera år. Efter 4 år minndes jag allt. Jag skrev i ämnen där det stod om Ocarina of time och majora's mask. Det som jag blir glad för, det är att jag faktiskt minndes hela spelet till stor del. Jag t.ex. kom ihåg hela templet, (det första som vuxen) utantill. Även hur jag skulle döda phantom ganon. Sånna saker glömmde jag aldrig, i stort sätt glömmde jag ingenting. Vissa saker försvann ju, men de flesta hade jag kvar (i minnet) det är nog vad jag försöker komma fram till.
Jag skulle nog aldrig ha börjat spela TV-spel någosin. Jag är en tjej, ett TV-spel tyckte ingen jag behövde. Fast jag älskar det. Men jag är inte lik de tjejer i min klass, det gör mig annorlunda. Folk med mitt handikapp har inte "flock sammanhörigheten" vi har inte behovet att göra som alla andra. Det är därför jag inte har några vänner, och varför de tjejer alltid ser snett på mig. Det gör mig sorgsen. Man kan fråga "Vad i h*lvete har det med zelda att göra?" Det är lite komplicerat. Men jag hoppas du fattar och att du orkar läsa allt :)
Jag har tänkt på en sak;
Folk säger att det inte är fel att vara annorlunda ... men om man är det. Varför blir man ändå inte axepterad?
Jag har alltid blivit flyttad, för det är lättare att flytta på offret! Det är delvis därför jag alltid tror att folk ska skada mig när de bemöter mig. Fortfarande "Vad har detta med Zelda att göra?" det har med förklaringen att göra ... men jag blir inte förvånad om du inte förstår. Jag har nämligen aldrig mött någon som gör det.
Jag är ju bara en människa bland alla andra människor. Varför bry sig om denna ynkliga människa, när det finns så många fler?
Detta är ett lååångt inlägg. Och det är säkert någon som kommer anmäla mig för att det, enligt den personens uppfattning inte handlar om Zelda. Så om jag inte skriver på ett tag så har jag bara blivit Tillfälligt avstängd. Men det är ok, jag måste också ta straffen.
Detta är ett väldigt känsligt inlägg, men det har med VARFÖR jag började med Zelda. Det har till och med att göra med varför jag började andvända Fuska och TV-spel.
Detta var det patetiska, onödiga, simpla, tråkiga, löjligt långa, hopplöst fjantiga, löjligt dramatiska, idiotiska, korkade inlägg om min historia. (jag kommer förstå om du hatar den) Men varför bry sig ... jag är bara en människa ... bland alla andra!
MVH
Från mig