Signify

The Pianist kanske? Kan vara helt fel ute...

Onsdagar: 9-10, sen slutar jag. Fredagar: helt ledig.

Senaste veckorna har jag lyssnat mycket på Tori Amos, Sigur Rós, Mogwai och Pain of Salvation. Riktigt najs.

Spelar i Guild, men som sagt... det är bara ett sätt att undvika problemet, inte att ta itu med det. :P

Även fast jag håller med så har ju Blizz (med lättare content) gjort detta möjligt, och Blizz är inte direkt kända för att nerfa content för att sedan buffa det igen. En sak att Blizz vill göra spelet mer "tillgängligt" för alla, men problemet med att göra WoW lättare är att nya spelare inte behöver lära sig att spela sin class, och sen börjar problemen när man stöter på dessa muppar i HCs eller Raids. :/

Till en viss grad kan man väl säga att WoW är döende. Inte som att det kommer dö ut de närmsta 2 åren eller något, men sett till det långa loppet så bjuder egentligen inte Cataclysm på så mycket nya funktioner, jämfört med TBC och WotLK, samtidigt som det ändå är en del spel på gång som kommer locka stora delar av fanbasen som spelar WoW. (Diablo 3 och Star Wars tex.) Så visst, WoW kommer nog fortsätta finnas om 5-6 år, men tror att antalet spelare kommer att ha minskat en del. Sen blir själva konceptet tröttsamt efter ett tag när det inte introduceras så mycket nya funktioner i spelet, de flesta som har tröttnat nu har spelat sen TBC eller tidigare, och det är väl inte otänkbart att många av WotLK-spelarna kommer ha tröttnat om något mer expansion igen.

Med den takten WoW har tappat spelare det senaste, samt hur många de kommer tappa när Star Wars-spelet släpps, så kommer det inte spela så stor roll att det börjar några spelare här och där. ;) Visst, sett ur ett företags perspektiv så är det pengar, är man glad av att göra något slarvigt för att det ger pengar så.

Den stora frågan är väl dock hur livslängden är på raiderna nu.. Kommer du fortfarande vilja köra Firelands när du har kört den varje vecka, om typ 5 månader? ;)

Behöver inte nödvändigtvis vara mycket thrash, men Blizzards problem just nu är att det inte finns någon livslängd på deras raid-instancer. Kara och Zul'Aman t.ex. i TBC var "entry"-raider (Kara före ZA såklart), men de var bland det första man körde, men det var också raider som man fortfarande körde fram mot slutet av expansionet, dels pga att de var såpass roliga, men att de fortfarande var någorlunda utmanande och man hade något att vinna på det. WotLK var som en kyrkogård på PVE-fronten, Naxxramas, EoE och OS nöttes extremt i början, men dels blev man trött på dessa raiderna efter 2-3 gånger, samt att man inte hade någon som helst anledning att köra dom efter att Ulduar kom ut. Naxx blev en död raid, bortsett från de få som försökte fixa Undying/Immortal t.ex., EoE kändes död redan från början, på tok för "svår" mekanik för att en average WotLK-spelare skulle fatta, där WotLK hade blivit ett spel där alla puggade raider, där gick inte EoE så bra med tanke på att vent var en stor fördel. OS var väl inte helt död, folk fortsatte att köra den för att den var så faceroll, och titel + mount var något som bara tog 5-10 minuter att fixa. Expansionet fortsatte väl lite på den fronten, varje ny raid innebar att de tidigare blev totalt ignorerade, ingen VILLE köra dom, och man hade dessutom ingen anledning att göra det. ICC var den stora raiden, men efter 3-4 runs så började man redan lacka på stället, och det blev inte bättre av att Cata kom ut typ ett år efter att ICC kom ut. Jag har själv inte raidat så mycket i Cata, det kan jag vara ärlig med. Däremot så märker jag nu när Firelands har kommit ut att folk verkar facerolla igenom de tidigare raiderna (BWD, BoT och Throne), mycket mindre folk kör dom instancerna och intresset finns där helt enkelt inte. Skillnaden i PVE känns rätt uppenbar, i TBC så körde väldigt många för att det var roligt lika mycket som för att geara upp, idag är det mest en grind för att få ett bättre item i ett visst slot, sen nöta vidare i nästa raid.

Självklart spelar nostalgin in, men som jag sa tidigare.. Blizzard lade ner mycket mer tid och energi på detaljer förr. Ta en raid som Karazhan, massor av gångar hit och dit, man behövde egentligen bara kunna hälften av vägarna för att hitta, men det var ändå alltid intressant o kolla in i sido-rummen som man aldrig var inne i, samt att det fanns flera vägar till vissa bossar. Körde nog Kara ett hundratal gånger i TBC (minst), och under den tiden fick jag aldrig sett djur-bossarna (innan Attumen, nere i källaren eller något), fick aldrig ens se hälften av raiden, och det gjorde det hela kul på något sätt. Det fanns alltid mer saker att kolla upp därinne, samt att fighterna var väldigt varierande och roliga. Svårighetsgraden på Kara (nu menar jag inte innan nerfen) var väldigt perfekta, alla var tvugna att göra sin sak rätt, annars kunde man mycket väl faila, men gjorde alla rätt så var det oftast inte allt för svårt. Det tråkiga med raid-instancer efter TBC är att de känns väldigt mer... linjära. Det finns inte lika mycket "bakom", man clearar thrashen och man dödar bossarna, och that's about it really.

Tycker inte spelet är "för lätt" längre, men det är inte roligt. PVE-delen är bara tråkig och tjatig, önskar att de lade ner mer tid på detaljer och skapade sånna raid-instancer som folk kommer köra nu lika mycket som ett halvår efter.

Det mesta. Cata är förvisso ett steg uppåt från WotLK, men PVE är fortfarande fruktansvärt linjärt (flesta fighterna har ungefär samma basics), PVP idag handlar nästan bara om Absorb, Absorb, och CC. Daily quests idag känns bara mest som en tråkig grind, hela konceptet var nytt i TBC och då var det roligt, men nu känns det som de skulle behöva se över systemet. I TBC var det mer att man kunde göra dailies, Netherwing och Skyguard var inget man var tvungen att grinda, mest en rolig sidogrej för att få lite coola mounts. Nu är det mycket mer gear upgrades från factions man måste göra dailies för, och då blir det mer ett måste istället för något man kan göra då och då. Det jag saknar mest i WoW idag är detaljer... räcker man sätter sin fot i instancer som Kara, BRD eller Stratholme för att se hur mycket energi Blizz lade ner på den delen förr. Nu är det grottor med mobs i, ungefär.

Om inte Blizzard lyckas vända på skeppet så kan de lika gärna lägga ner WoW helt. Två oerhört tråkiga expansions nu det senaste, får verkligen hoppas att nästa blir bra.

Noterbart är väl att allt hitills är spekulationer, innan Blizz själva säger något så får man ta det med en nypa salt.

Sista delen var väl sådär... En hel del missar från böckerna, en del plotholes, något jag störde mig en del på var småsakerna, scener som utspelar sig någon annanstans i filmen än i boken, utan anledning. Okej att inte alla saker i boken får plats, men om de nu tar något som händer i boken, då känns det rätt meningslöst att flytta själva händelsen till en annan plats.

Första och andra Gudfadern är båda klassiska mästerverk och är båda värda att se. 3an är inte dålig, men den saknar en del av det som gjorde de första två så bra, men gillar man de första så är den ändå värd att kolla in. Med det sagt så märks det dock att dessa filmerna är gamla, en del partier i filmerna känns väldigt utdragna, och det är väl inte den typen av film man ser om man vill ha något händelserikt där det händer något hela tiden.

Kanske dags för en uppdatering... Oceansize - Frames Between the Buried and Me - Colors Sigur Rós - ( ) Steven Wilson - Insurgentes Porcupine Tree - Fear of A Blank Planet Ulver - Perdition City Pendulum - Hold Your Colour Agalloch - Ashes Against the Grain Radiohead - In Rainbows Thrice - The Alchemy Index Top10 skulle jag säga.

1. Kön? Man 2. Ålder? 19 3. Hur lyssnar du på musik? a. Hörlurar b. Högtalare 4. Hur många timmar lyssnar du i snitt på musik per vecka?(Svara inte om c på föregående fråga.) 35-40 timmar kanske. 5. Är ljudkvalité viktigt för dig? Väldigt viktigt.

Nya Blackfield-skivan - Welcome to my DNA. Alla låtar är verkligen fantastiska! :)

Även fast jag också förespråkar "man ska göra det för musikens skull och inte pengarna", så är tyvärr det en sak som inte gäller när det kommer till mainstream-musik. Som jag ser det är den stora delen att skriva text, skapa musiken, men i de flesta fallen med kändare artister så har de någon som skriver texter, och någon som gör musiken. Det enda de behöver göra är att följa instruktionerna och håva in cash. :/

Tror inte jag har gråtit till någon film, möjligtvis när jag var mindre. Finns väldigt många filmer som har berört mig känslomässigt, men jag är inte typen som gråter "öppet".

För att det är häftigt att hata något som är populärt, välkommen till 2000-talet.

Tycker att sorgsen musik är upplyftande att lyssna på när jag känner mig nere, kanske för att man börjar tänka "det kunde ha varit värre". "Glad"-musik hade nog bara fått mig o må ännu sämre, då menar jag sån riktigt överdriven glad musik, dvs. det mesta som spelas på MTV/radio etc.

Blackfield är rätt depp.

Drown With Me är fantastisk, tyvärr så är live-versionen inte i närheten. Mycket pga det faktum att studio-versionen har flera lager av sång, och det går inte att återskapa live med bara 2 sångare, tyvärr för låtens del. :/