↗ till inlägget
↗ till inläggetSjälv tycker jag tvärtom. Verkliga filmer är för tråkiga för att man ska kunna knyta några band med karaktärerna.
Är det inte lite svårt att knyta band till något man vet inte är verkligt. Något som man vet inte kan hända på riktigt.
Vad var det sen du tyckte var sorgligt egentligen? Att hon dog? Jag tolkade det som ett lyckligt slut då hon träffade sina päron.
Jo, det är svårt. Men jag tror aldrig riktigt att jag knytit band till någon på en film överhuvudtaget, oavsett om den är verklig eller inte (eller ens om det är verklighet).
Själv tror jag inte att hon gjorde sina föräldrar. Men det är skit samma vad som hände efteråt. Om hon bara dog så är det ju inte synd om henne heller. Det är snarare synd om de efterlevande. Sen har jag aldrig riktigt sett någon deppig film heller (eller iaf ingen som jag själv ansett vara deppig, även om andra gjort det).