Hade en skit het dröm om en klasskompis. Kan dock inte berätta den här med tanke på 12 åringarna. Denna är särket en H-rated berättelse. Behövde en kalldush på morgonen.
Sjukaste drömmen jag haft (hade jag när jag var 9) är dock en om flamingos i en person bemmannad satelit i rymden och Mojo Jojo. Blev skit skraj när jag öppnade luft slussen och inner glaset brast. Min pappa åkte ut, fattar inte hur han kom igenom sprickan på 10cm och hur Mojo jojo dog av syrebrist (gjorde en snabb diagnos) när jag överlevde utan att ens tappa andan.
Men jag antar att det är hjärnans sätt att säga till mig att sluta kolla på alien, Power puff pinglorna och Crossing Jordan (Jordan rättsläkare)
Mord, super brottslingar och rymd skräck filmer är inte bra för 9 åringar. Helt klart.
Mest skrämmande drömmen jag någonsin haft är nog inte så scary kan ni nog tycka.
Borde först förklara hur omgivningen ser ut. Jag har ett litet rum med ett draperi som dörr. Utanför står det ett pingis bord och min pappas skriv bord. Det står intill väggen, det är L format. Bakom skrivbordet finns det en matkällare och en server. Gott om utrymme också.
Jag vaknade av ett dämpat morrande. Lät inte som något jag hört innan. Jag klev upp för att se vad det var. Tog med mig en penna (en jag brukar lägga på skrivbordet, vass stift blyherts penna) utifall. Drog undan draperiet och tittade ut i mörkret. Såg något sticka upp bakom skrivbordet typ toppen på ett huvud. Jag hörde ännu ett morrande. Det kom där ifrån, Jag gick ett steg framåt och knöt handen runt pennan med spetsen nedåt. Sedan helt plötsligt tändes tak lampan. Jag såg mig själv sittandes där på alla fyra Stirrande djuriskt på mig morrandes. Sen blir allting sådär adrenalin galet. Allting går liksom långsamt fast snabbt men känns verkligt. (Man reagerar på allting supersnabbt men allting går för snabbt för att man ska hinna med med hjärnan, raptorsinnet kopplas på.)
Jag sätter mig på alla fyra tar i med all kraft jag har och slänger mig 2 meter fram och en halv meter över skrivbordet. Och börjar banka skiten ur mig. För varje slag känns det som om jag får 5 tillbaka. Jag upptäcker att jag håller inte pennan längre. När jag försöker hugga mig (inte den mig jag kontrollerar utan det djuriska mig) själv i ögat med den. Helt plötsligt så typ svimmar han. Han ligger där, han andas lugnt och fint som om inget har hänt medans blodet sipprar ut igenom ansiktet. Han ser så lugn ut. Jag kan inte slå honom mer. Sen går allting superfort. Han vaknar och gapar (typ ett 7cm gap) och visar huggtänder som är skitstora (vampyr stora) jag ryggar bakot och flyger iväg av hans skrik. Jag ser mig själv helt plötsligt i tredje person och flyger tillbaka till mitt rum igenom (typ spöklikt igenom, skåpet är oskadat men jag får jätteont) skåpet som är i vägen mellan mig och sängen. Jag vänds kraftigt och ser allting igenom mina ögon efter att jag hade kommit igenom skåpet. Sen så flyger täcket över mig och jag vaknar. Det är helt kol svart utomhus.
Jag ligger ner och tittar spänt upp i taket. Jag känner mig illamående och har ont i ansiktet (placebo effekten antar jag att det är nu) jag försöker komma upp men jag känner mig nästan förlamad. Kommer upp med extrem vilja och dödsfruktan. Ifall det är någon som som ser ut som jag där borta kan jag inte bara ligga här. Jag letar efter pennan som jag brukar lägga på skrivbordet. Den är inte där. Nu är jag riktigt skrämd. Känns som den längsta tiden i mitt liv. Miljoner tankar rusar igenom mitt huvud. "Tänk ifall det verkligen hände" "Nej det kan ju inte hända. Jag kan ju inte bara flyga igenom ett skåp." "Men pennan ligger inte här, den kanske är där borta." Sammtidigt tänker jag på vad som hänt med mina förläldrar, mina syskon ifall de sover eller är döda. "Men ifall pennan är där borta måste han också vara där. Ska jag springa upp till kniv lådan?" "Nej, ifall han är där så har jag nästan slagit ihjäl honom, dessutom hör jag inga ljud nu." Det är helt tyst. Jag lyssnar noga efter ljud. Jag rycker till när jag har en bil tuta.
Jag slutar tänka. Jag fattade undermedvetet att jag inte borde tänka i denna situationen, ifall någon är där borta borde jag gå dit fort innan han tänker efter, han kanske kommer på ett sätt att döda mig. Jag vänder mig om långsamt eftersom jag inte vet vad jag ska göra. Jag tittar ut. Lampan är tänd men jag tänker inte på det. Jag tittar där jag såg huvud knoppen innan. Ser inget utöver det vanliga. Några papper ligger inte i ordning längre, de brukar göra det. Jag kollar på mina händer. Jag har sår av naglar på insidan av händerna. Jag tänker att jag kanske drömde intensivt. Jag går ut långsamt. Tankarna börjar surra igen "Jag borde ha något att försvara mig med." jag tystar de snabbt.
Jag går nu aningen snabbare eftersom ingen hoppat på mig ännu. Blicken är spänd på platsen där jag slog mig själv. Jag stannar stirrar anstränger ögonen så det nästan gör ont. Och glömmer nästan att blinka. Jag ställer mig lite på tå för att se över skrivbordet lite mer. Verkar inte vara någon där. Jag går lite snabbare och tänker på att det kanske bara var en dröm.
Efter att det gått två minuter (känns det som) ungefär så är jag framme och kan se pennan på marken jag känner mig plötsligt yr och slår röven i pingisbordet. Jag tittar spännt på pennan och hoppas att jag såg fel. Man pennan förblir den penna jag brukar ha på skrivbordet i mitt rum. Jag vänder mig om långsamt och får plötsligt den här känslan man få när någon tittar på en bakifrån. Jag spänner ryggen och går långsamt framåt lyssnar noga på alla ljud och tittar efter reflektioner i allting jag ser. Jag kommer efter en lång stund fram till mitt fönster som är 2 meter bort ungefär. jag öppnar det och lägger mig stelt i sängen. Lyssnar fortfarande. Efter en oändligt lång tid känns det som somnar jag. På morgonen är jag super nära på att slå till mamma som väcker mig. Hon undrar vad det är och jag säger att det inte va något. Bara en otäck dröm.
Pennan stannar där i några dar och sedan tänder jag alla lampor det finns i källaren jag bor i och tar upp pennan.
Jag kan inte gå bort till matkällaren nu utan att känna som om det är något där. Också nu när jag sitter vid datan lyssnar jag efter okända ljud.
Jag kommer säkert inte att kunna sova på ett tag nu. Blir en sen morgon. Dålig natt.
Känns nästan som om jag skrivit en novell här. Läs hela eller inget, Tack.
