Är Osocial

[Fjeddo]

Tjena!

 

Det är så här att jag är inte alls social av mig i verkligheten. Jag sitter mest tyst och de flesta som inte känner mig tror att jag är väldigt blyg, vilket jag dock inte är. Jag kan prata hur mycket som hest, bara jag har något att säga.

 

Problemet är just det att jag inte kommer på något att säga eller snacka om. Det känns väldigt jobbigt, någon som har tips på hur jag kan komma över det här? Tacksam för svar! :)

[Satisfaction]

Inte lätt att vara pratglad när man egentligen inte har nån anledning till att vara glad alls.

Fast du kanske mår bra, vad vet jag.

[Fjeddo]

Jag mår bra, vet igentligen inte varför jag inte pratar. Känner mig inte blyg, så jag vet inte.

[ImbazFuhrer]

Jag mår bra, vet igentligen inte varför jag inte pratar. Känner mig inte blyg, så jag vet inte.

Bro, känner ungefär likadant där.

 

När jag t.ex är med kompisarna kan dom snacka om en sak medans jag inte ens kommer på nåt att säga, då samtidigt känns det som att jag inte tillför nåt till samtalet även om jag egentligen skulle kunna medföra en massa saker.

I andra situationer kan jag även känna av att jag inte kan säga nåt för jag förstår mig inte på samtalet, men det är nåt helt annat dock.... :P

[Fjeddo]

Jag mår bra, vet igentligen inte varför jag inte pratar. Känner mig inte blyg, så jag vet inte.

Bro, känner ungefär likadant där.

 

När jag t.ex är med kompisarna kan dom snacka om en sak medans jag inte ens kommer på nåt att säga, då samtidigt känns det som att jag inte tillför nåt till samtalet även om jag egentligen skulle kunna medföra en massa saker.

I andra situationer kan jag även känna av att jag inte kan säga nåt för jag förstår mig inte på samtalet, men det är nåt helt annat dock.... :P

 

Är vi möjligtvis samma person? Hade inte kunnat beskriva det bättre själv.

[Nittionio]

Om du vet något om ämnet de snackar om, så kan du ju ta del i samtalet. Om du inte känner till något, kan du alltid fråga vad de pratar om. Det finns inte mycket mer att säga egentligen ^^ Försök ta del i fler konversationer. Om du inte är blyg, så borde det inte vara något svårt. Om du känner dig osocial på sättet att du bara sitter hemma varenda kväll utan att göra något, kan du kanske hänga med dina kompisar på något dem gör.

[Fjeddo]

Alltså, jag pratar om andra börjar snacka med mig, men jag är aldrig den som startar samtalen. Jag är inte blyg, det är bara det att jag inte vet vad jag ska säga om det typ blir tyst.

[Mezox]

Du måste inte prata mycket. Det finns någon i min klass som inte snackar jätteofta men är en schysst kille. När vi började klassen i ettan kommer jag ihåg att jag märkte det efter ett tag och sa till honom (lite skämtsamt):

"Du vet att ingen kommer döda dig om du pratar lite mer?"

Han svarade: "Jag pratar när jag har något att säga."

 

Det var en smart replik av honom. Han är en trevlig kille, han är inte blyg och han är inte heller osocial. Jag vet inte exakt hur det är för dig, men du kanske kan ändra sättet att tänka på det hela?

 

Jag tror min poäng är att det inte behöver vara dåligt att du inte startar konversationer jätteofta och så. Du behöver inte vara osocial för det (vet som sagt inte hur det är i just din situation).

 

Som min pappa en gång uttryckte det: Ju mer man snackar, desto mer skit säger man.

Redigerat 6 November 2010 av Mezox

[FreakyStyley]

Jag är ganska blyg när jag pratar med folk jag inte känner särskilt väl, pratar dock på som in i helvete när jag är med kompisar.

[Lander]

Har två i min klass som är extremt tysta.

Den ena svarar bara om man själv börjar snacka med honom, men han blir dock ofta röd i ansiktet efter han sagt något.

Den andra brukar bara säga saker då läraren frågar honom något. När man själv gör det så blir det de klassiska norrländska innåtandningen för "jo", så man måste säga en ja/nej-fråga för att han ska svara.

 

Tycker synd om båda men det är svårt att få kontakt med dem :/

[Fjeddo]

Tack för alla svar, men saken är den att jag tycker att det är jävligt pinsamt när det är tyst också. Om jag till exempel är med någon som inte heller pratar så mycket, och det till slut blir tyst så kommer jag inte heller på något att säga. Vet inte varför, men det känns jobbigt.

[D48]

Jag har för mig att jag också kunde vara rätt så tyst när jag var i din ålder. Men det släpper med tiden. I alla fall så gjorde det för mig:) Nu är det nästan tvärt om..