Zelda Tre Glömda Spel

[DaNiEl tHHe GamER]

Ett par ofattbara beslut

 

 

1992 förhandlade Nintendo med Sony och Philips angående utvecklingen av en CD-ROM-tillsats till Super Nintendo. Nintendo utannonserade ett samarbete med Sony, men eftersom de trodde att Sonys affärsmodell skulle kunna innebära att Nintendo inte hade lika mycket att säga till om som innan ändrade de sig och valde till sist ändå Philips. Detta är ett beslut som Nintendo säkert har ångrat många gånger därefter. Varken Sony eller Philips tillverkade någonsin en CD-ROM-spelare till Super Nintendo, men det är inte det som är det intressanta. Sony kände sig nämligen svikna av Nintendo och började utveckla sitt topphemliga projekt "PlayStation X" - och vi vet ju alla var det slutade, nämligen i konsolen PlayStation. Philips, däremot, lyckades få ett godkännande av Nintendo att använda sig av karaktärerna i Zelda-spelen. Hur detta gick till är det ingen som vet, och det är nog inte så många som vill veta det heller. Resultatet blev nämligen att Philips började utveckla Zelda-spel till sin konsol CD-i.

 

 

 

 

 

Fettsugning

Resultatet av detta blev i sin tur de två spelen Link: Faces of Evil och Zelda: Wand of Gamelon. De blev ingen succé, och det är inte många som har spelat dem, men det finns absolut inget tvivel: dessa spel sög något alldeles fruktansvärt. Många försöker glömma detta mörka kapitel i Nintendos historia, men faktum kvarstår: Philips har tillverkat Zelda-spel. Och inte nog med de två ovan nämnda spelen: Philips hann släppa ännu ett hemskt spel innan denna fruktansvärda tidsperiod i TV-spelshistorien avslutades: Zelda's Adventure.

 

 

 

 

 

 

Link: Faces of Evil

 

Detta spel innehåller pixelbetonade filmsnuttar, hyfsad grafik och musik som inte är helt hemsk. Själva spelets action är emellertid inte precis lika underbart bra som vi är vana vid i Zelda-spel. Vi snackar avskyvärd sidskrollande 2D-grafik med slarvigt ritade pixeluppbyggda föremål och helt vansinnigt värdelös spelkontroll.

 

Och så här kan storyn beskrivas: Link är uttråkad. Han klagar för Hyrules kung, alltså Zeldas far, som svarar "Men Link, ett land i fred är bra för folket". Men den freden kommer inte att vara länge, och det är ju tur för Link så han får göra något. Ganon är också uttråkad, så han tillfångatar Zelda för att det ska hända något. Och Link blir ju då naturligtvis tvungen att rädda henne. Link måste dessutom hitta alla Triforce-delar, så det är inte bara att gå och plocka tillbaka Zelda från Ganons håriga nävar.

 

Bilder från Faces of Evil:

 

bild 1

bild 2

bild 3

bild 4

 

 

 

Zelda: Wand of Gamelon

 

Detta spel är i stort sett uppbyggt på samma sätt som Faces of Evil. Det intressanta med det här spelet är dock att det är det första spelet någonsin där man får styra självaste prinsessan Zelda! Wand of Gamelon är också aningen bättre än Faces of Evil vad gäller spelkontroll och fotorealistiska bakgrunder, men jämfört med Nintendos egna Zelda-spel är det ändå riktigt uselt dåligt.

 

Storyn: Zeldas far, Hyrules kung, har rest till landet Gamelon för att tillsammans med hertig Onkled ta upp kampen mot Ganon. En månad går utan att Zelda får reda på några nyheter från sin far, så då sticker Link ut för att leta rätt på dem. Men han försvinner också spårlöst, och då bestämmer sig Zelda själv för att ge sig ut för att försöka hitta de två personer som är henne kärast. Och så får hon ju se lite av världen också, för en gångs skull.

 

Bilder från Wand of Gamelon:

bild 1

bild 2bild 3

bild 4

 

 

 

 

 

Zelda's Adventure

 

 

Två år senare släpptes så Philips sista (förhoppningsvis för alltid) Zelda-spel, Zelda's Adventure. Det nya med detta spel var att man såg allt uppifrån, ungefär som i A Link to the Past. Grafiken hade också förbättrats en hel del och såg mer ut som en film - en riktigt usel film - än ett spel. Riktiga filmade människor deltar i spelet, och Zelda är också "riktig" i introt. Men som tur är blir hon pixeluppbyggd därefter i själva spelet. De fotorealistiska bakgrunderna är vackra, men så fort man går ur en "ruta" måste CD-i ladda en ny bild, något som tar väldigt lång tid varje gång.

 

Bilder från Zelda's Adventure:

bild 1

bild 2

bild 3

bild 4

 

 

 

En mörk fläck

De tre Philips-Zelda-spelen är, tillsammans med Virtual Boy, förmodligen Nintendos största misstag någonsin. Jag har inte själv spelat något av CD-i-spelen, men även om jag vet hur dåliga de är kan jag inte låta bli att önska att jag någon gång kommer att få möjlighet att testa dem. Om inte annat för att få se hur genuint värdelösa de verkligen är.

 

Men trots allt får vi inte glömma detta mörka kapitel i historien om Nintendo. Zelda och Philips... snacka om omaka par

[Xade]

hallå, varför står detta i N64???

[0014]

finns väl mest Zelda fantaster här?

[DaNiEl tHHe GamER]

visste inte var jag skulle skriva den annars

[da Lina]

Intressant att veta jöh

[Gäst henke37]

övriga konsoller?

[0014]

övriga konsoller?

vad menar du? Vilkaa övriga konsoller det finns till?

[Gäst henke37]

Nej att den hör hemma i forumet "övriga konsoller".

[0014]

jaha...men gjordes spelen till N64? Annars borde den vara där...

[Giga_Bowser]

Nej, de gjordes till nåt som jag tror hette CD-i.

[0014]

okej, tack!

[Xade]

visste inte var jag skulle skriva den annars

skriv inte alls då... vem bryr sig om dem 3 spelen